Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Människan

Vi tror att Gud skapar

Från nervceller till nebulosor, DNA till avlägsna galaxer – vår omgivning förundrar oss. Ändå är skönheten omkring oss brusten.

Dela

En brusten skönhet

Från nervceller till nebulosor, DNA till avlägsna galaxer – vår omgivning förundrar oss. Ändå är skönheten omkring oss brusten.

Första Moseboken berättar hur en kärleksfull Gud skilde ljus från mörker och land från hav, satte livet i rörelse och skulpterade den första människan av jord från marken. Första Moseboken beskriver Guds glädje och tillfredsställelse när han skapade. Om och om igen gladde han sig över varje ny funktion: "Han såg att det var gott." Jorden blomstrade i fullständig harmoni med människan som förvaltare.

Gud firade firade sitt avslutade skapelseverk genom att ta semester för en dag, fira sabbat, en ledig dag som är till för att minnas relationen med vår Skapare. Gud gav mänskligheten syftet att återspegla hans härlighet. Var och en av oss återspeglar en unik aspekt av hans personlighet och karaktär. Sinne, kropp och ande; vi tänker, lever och begrundar. Vilken är den häpnadsväckande komponenten? Friheten.

Trots att vi står i skuld till Gud för varje gav han oss friheten att välja – ett beslut som riskerade att leda till katastrof. En listig lögn ledde till att de första människorna ifrågasätta Guds kärlek och pålitlighet. Snart ärrades världen av rädsla, avund och likgiltighet. Synden skapade inte bara en avgrund mellan människan och Gud, den förvred allt som var gott. Hjärtan i uppror. Kroppar som förfaller. Relationer utan tillit. Vi kunde inte längre nå Gud på egen hand; Gud måste komma till oss.

Vilket han också gjorde. Han sände sin son för att återuppbygga det trasiga förhållandet mellan himmel och jord. Gud sände sin Ande för att återställa den vanställda spegelbilden av Gud i oss. Anden ger oss förmågan att sprida kärlek till andra och vara vår Frälsares och Skapares representanter i en trasig värld som vi kallats att laga.