Den vise fruktar och skyr det onda, dåren trampar självsäkert på. (Ords 14:16).

Visste du att det finns fiskar som sitter lugnt och metar med metspö, precis som människor gör? Det är faktiskt sant. Marulken är en fisk som kan bli över en och en halv meter lång. Den lever på havsbottnen. Den är mycket glupsk, men istället för att jaga iväg efter andra fiskar håller den kroppen helt stilla och väntar på att de ska komma till den istället. För att locka dit fiskar viftar den med en utväxt på den främsta ryggfensstrålen. Denna hänger och viftarprecis ovanför marulkens stora mun. En del "metspön" liknar verkligen de vi använder. Vissa marulkarter har till och med en treuddig krok längst ut på sitt metspö. Eftersom marulken ligger dold i gyttjan på havsbottnen syns den inte och fiskar simmar fram till den för att se vad det är som rör sig. Innan de hinner ångra sin nyfikenhet är de insugna i marulkens stora mun. Marulken kan till och med svälja fiskar som är större än den, för magen är så tänjbar.
Vissa marulkarter lever längst ner i havet där det råder totalt mörker. Deras metspön skulle inte kunna göra någon nytta där, eftersom ingen fisk skulle se dem, hur mycket marulkarna än skulle vifta med dem. Men även dessa djuphavsmarulkar har just vad som behövs för att klara livhanken nere i mörka vatten. Deras ryggfena, som bildar metspöet, har längst ut en liten lysande grön kula. När marulken sedan viftar med sitt metspö börjar den lysande ballongen att röra sig, och liknar då de självlysande havsmaskar som för många fiskar är ett läckert byte. På så sätt lockas fiskarna fram till marulken och fångas av den stora dolda munnen.
Det finns en annan fiskart, huggormsfisken, som lever långt ner i de djupa haven där det är evigt mörkt. Denna fisk simmar omkring med munnen öppen för att fånga sitt byte. För att göra det lättare för sig försöker den få andra fiskar att komma fram till den. Och de kommer. Huggormsfisken har nämligen ett underbart vackert lysande mönster innanför munnen. Ljusmönstret består av mer än 300 små ljuspunkter. Men det vackra försvinner snabbt när småfiskar kommer för nära och omsluts av huggormsfiskens stora gap.

BÖN: Ge mig den vishet jag behöver för att kunna urskilja vad som är rätt och fel och undvika att låta mig bedras av andra som vill leda mig på fel väg.
 

Den vise fruktar och skyr det onda, dåren trampar självsäkert på. (Ords 14:16).

Visste du att det finns fiskar som sitter lugnt och metar med metspö, precis som människor gör? Det är faktiskt sant. Marulken är en fisk som kan bli över en och en halv meter lång. Den lever på havsbottnen. Den är mycket glupsk, men istället för att jaga iväg efter andra fiskar håller den kroppen helt stilla och väntar på att de ska komma till den istället. För att locka dit fiskar viftar den med en utväxt på den främsta ryggfensstrålen. Denna hänger och viftarprecis ovanför marulkens stora mun. En del "metspön" liknar verkligen de vi använder. Vissa marulkarter har till och med en treuddig krok längst ut på sitt metspö. Eftersom marulken ligger dold i gyttjan på havsbottnen syns den inte och fiskar simmar fram till den för att se vad det är som rör sig. Innan de hinner ångra sin nyfikenhet är de insugna i marulkens stora mun. Marulken kan till och med svälja fiskar som är större än den, för magen är så tänjbar.
Vissa marulkarter lever längst ner i havet där det råder totalt mörker. Deras metspön skulle inte kunna göra någon nytta där, eftersom ingen fisk skulle se dem, hur mycket marulkarna än skulle vifta med dem. Men även dessa djuphavsmarulkar har just vad som behövs för att klara livhanken nere i mörka vatten. Deras ryggfena, som bildar metspöet, har längst ut en liten lysande grön kula. När marulken sedan viftar med sitt metspö börjar den lysande ballongen att röra sig, och liknar då de självlysande havsmaskar som för många fiskar är ett läckert byte. På så sätt lockas fiskarna fram till marulken och fångas av den stora dolda munnen.
Det finns en annan fiskart, huggormsfisken, som lever långt ner i de djupa haven där det är evigt mörkt. Denna fisk simmar omkring med munnen öppen för att fånga sitt byte. För att göra det lättare för sig försöker den få andra fiskar att komma fram till den. Och de kommer. Huggormsfisken har nämligen ett underbart vackert lysande mönster innanför munnen. Ljusmönstret består av mer än 300 små ljuspunkter. Men det vackra försvinner snabbt när småfiskar kommer för nära och omsluts av huggormsfiskens stora gap.

BÖN: Ge mig den vishet jag behöver för att kunna urskilja vad som är rätt och fel och undvika att låta mig bedras av andra som vill leda mig på fel väg.