Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Läs dagens andakt från Pearl Sjölanders bok "En stund med Gud"

Dela

Ljus som är mer än ljus

13 december

Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen (Hebr 1:14).

När man får sitta dag in och dag ut i ensamcell i mörker och kyla, utan aning om hur tiden går och vad som kommer att hända härnäst, är det lätt att känna sig helt övergiven. En hel del kristna i de kommunistiska länderna blev på grund av att de berättat om Jesus för någon annan, satta i fängelse. Några var så ivriga att nå andra med frälsningens budskap att de fortsatte vittna även inom själva fängelset genom att tala med sina medfångar. När fängelsemyndigheterna fick reda på något sådant hamnade man i en isoleringscell i upp till 30 dagar. När man satt där fick man bara lite mat en gång om dagen, och för övrigt hade man ingen kontakt med någon annan människa. Man hade varken säng att ligga på, stol att sitta på eller någon som helst bekvämlighet. Bara mörker och fukt och ensamhet. Allteftersom dagarna gick, dagar som verkade som evigheter, kunde även de starkaste kristna börja undra om Gud inte glömt bort dem.
Många kan inte klara en sådan lång isolering i mörker utan att knäckas psykiskt och fysiskt. Det visste fängelsemyndigheterna och därför användes metoden. De hoppades att man då ville överge sin tro på grund av den grymma behandling man fått utstå. Men trots att dessa ensamceller oftast fanns långt nere under markytan, i källare där man var som bortglömd, kunde Gud ändå se dessa människor och han led med dem. Ibland, när han såg att hans tappra efterföljare hade det som svårast, hade han visat sin närhet på ett mycket påtagligt sätt. En del kristna fångar har beskrivit det som ett starkt ljussken som för en kort stund lyst upp deras smutsiga, mörka cell. Några hade i samband med ljusskenet, som de upplevt som ljuset från en ängel eller Herren själv, känt att en stark arm lagts om deras axlar, en osynlig och kortvarig beröring. Andra hade hört en röst som sagt några få ord av uppmuntran.
Sådana erfarenheter har inte varit synvillor eller hallucinationer. Det kan man veta genom resultaten av sådana korta, ljusa besök. Fångens första reaktion var förstås tacksamhet och glädje över att ha blivit ihågkommen av Gud. En sådan glädje kan inte vara hur länge som helst, men det som hände i dessa isoleringsceller hade verklig långtidsverkan. Det var som om fångarna fick ta emot ny kraft att kunna hålla ut, nytt mod att fortsätta trots svårigheterna. En del fångar som varit på väg att bryta samman helt har efter detta ögonblicksmöte med Gud blivit så förändrade att även fångvaktarna har förundrat sig över det.

BÖN: Tack att du bistår dem som lider för ditt namns skull. Ge dem nytt mod idag.