Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Läs dagens andakt från Pearl Sjölanders bok "En stund med Gud"

Dela

Trädgården

16 april

Herren själv ger allt gott, vårt land ger sin gröda (Ps 85:13).

Margot arbetade som sjuksköterska i Afrika. Ibland var det ont om mat som hon kunde äta och därför såg hon alltid till när hon var hemma i Sverige på besök hos sina föräldrar att hon köpte frön till olika grönsaker som hon sedan kunde odla i sin trädgård. Det första hon gjorde när hon flyttade till ett nytt ställe var att göra i ordning trädgården och sätta fröna så att hon slapp lägga ner så mycket tid och möda senare för att skaffa fram lämplig mat åt sig. De långa dagarna på sjukhuset gav inte mycket tid över för annat.
Vid ett tillfälle när hon flyttat till ett nytt område hade hon en pojke som hjälpte henne med trädgården. Han bodde i byn och tillhörde församlingen där. Han var så glad att få ett arbete och ville verkligen göra sitt bästa för att hjälpa mamma Margot få en bra trädgård. Tillsammans grävde de och gödslade och satte sedan omsorgsfullt de små dyrbara fröna. I den tropiska hettan grodde de snart och blev små plantor. Varje dag gick Margot och tittade på dem. Hon älskade verkligen sin trädgård. Men så kom monsunregnet och spolade bort alla plantorna. När marken torkat lite satte pojken nya frön och dessa började också snabbt växa till små plantor. Men innan de hunnit få tillräckligt starka rötter kom nästa monsunregn och spolade bort alltihopa igen. Vilken besvikelse. Vilken tur att Margot tagit med sig mycket frö, för det var inget annat att göra än att sätta nytt en tredje gång.
Inte heller dessa små plantor klarade sig. Pojken var lika bedrövad som Margot. Skulle det aldrig bli någonting att äta, någonting som växt tillräckligt starkt och stort för att klara av den kommande torrare perioden? En dag sade pojken: "Vet mamma Margot vad vi borde göra? Vi borde gå ut i trädgården och be Gud skydda de nya frön vi sätter så att de kan få växa upp ordentligt." Margot tyckte detsamma, så de gick ut tillsammans och böjde knä i vad de hoppades en dag skulle bli ett trädgårdsland. De bad båda två att Gud skulle ge dem den skörd de behövde och sedan satte pojken för fjärde gången frön i marken. Nu var han ännu mera intresserad av att se hur de växte, och tittade till de små plantorna många gånger om dagen. För honom var dessa små plantor inte vanliga plantor, utan sådana som Gud skyddar. De fortsatte att växa så det knakade och snart kunde de börja skörda vissa grönsaker. O vad det växte! Hur mycket de än åt så fanns det mer kvar. De började dela med sig till grannarna och ändå räckte det mer än väl. Pojken var inte alls förvånad. För honom var det helt naturligt att när Gud sköter om plantor gör han det bra.

BÖN: Hjälp mig att lägga även små saker i din hand och att inte tycka att jag måste klara allting själv.