Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Läs dagens andakt från Pearl Sjölanders bok "En stund med Gud"

Dela

Mammas händer

29 november

Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen … genom hans sår har ni blivit botade (1 Petr 2:24).

Ellen var inte särskilt gammal när hon först märkte att mammas händer var annorlunda. De var rödfläckiga och ojämna. Hon tänkte inte så mycket på det då. Men när Ellen blev lite större och var ute mera med lekkamrater, såg hon att andras mammor inte hade sådana händer. Snart märkte hon också att de andra barnen ibland stirrade på mammas händer, som om de tyckte det var någonting konstigt med dem. Men ingen av barnen sade någonting. Ändå började Ellen skämmas lite över mammas missfärgade och ojämna händer. Andra mammor hade mjuka, vita händer.
Hon ville inte såra sin mamma genom att prata om saken. Hon tänkte att kanske mamma också skämdes för sina händer. Men till slut blev det här med mammas händer någonting hon tänkte på så mycket att hon inte kunde låta bli att fråga om dem. Hon ville veta varför mammas händer såg så fula ut.
Mamma blev inte alls stött. Hon satte sig ner vid köksbordet mitt emot Ellen och började berätta vad som hade hänt flera år tidigare, när Ellen själv var för ung för att minnas vad som skedde. Ellen var bara något år gammal och hade lekt vid bordet. Av misstag hade hon dragit omkull en ljuslykta med fotogen i. När lampan välte fattade bordduken eld och snart började Ellens kläder också att brinna. Ellens skrik fick mamma att komma rusande. Hon hade tagit upp Ellen och med sina bara händer släckt de brinnande kläderna och räddat Ellen inte bara undan svåra brännskador utan kanske också från döden.
Ellen såg nu på mammas händer med tårar i ögonen. Tänk att hon hade skämts för dem! De händer som hade blivit fula genom att de visat kärlek till henne och räddat henne. Nu när hon tittade på mammas händer såg hon dem på ett helt annat sätt. Hon tyckte att de var nog världens finaste och bästa händer. Hon kramade om sin mor och berättade hur hon tidigare skämts och bad om förlåtelse. När Ellen hädanefter bjöd hem vänner var hon nästan stolt över att hon hade en sådan underbar mor med så mycket kärlek att det till och med syntes på hennes händer.

BÖN: Tack Jesus för att du var villig att lida och dö för att rädda oss.