Sjundedags Adventistsamfundet står för Bibelns läror och principer som uttrycker hur Gud värdesätter livet och vägleder blivande mödrar och fäder, medicinsk personal, kyrkor och alla troende i frågor om tro, lära, etiskt beteende och livsstil. Även om kyrkan inte är den enskilda troendes samvete har kyrkan en plikt att förmedla principerna och lärorna i Guds ord.
Människan är skapad till Guds avbild. En del av den gåva som Gud har gett oss som människor är förmågan till fortplantning, att delta i skapelsen tillsammans med livets upphovsman. Denna heliga gåva bör alltid värdesättas och uppskattas. I Guds ursprungliga plan skulle varje graviditet vara resultatet av kärlek mellan en man och en kvinna som är förbundna med varandra i äktenskap. En graviditet borde vara önskad och varje barn älskat, värdesatt och vårdat redan före födseln. Dessvärre har Satan, sedan syndens inträde i världen, avsiktligt ansträngt sig för att fördärva Guds avbild genom att fördärva alla Guds gåvor – inklusive fortplantningsgåvan. Följaktligen står individer ibland inför svåra dilemman och beslut om graviditet.
Sjundedags Adventistsamfundet står för Bibelns läror och principer som uttrycker hur Gud värdesätter livet och vägleder blivande mödrar och fäder, medicinsk personal, kyrkor och alla troende i frågor om tro, lära, etiskt beteende och livsstil. Även om kyrkan inte är den enskilda troendes samvete har kyrkan en plikt att förmedla principerna och lärorna i Guds ord.
Detta uttalande bekräftar livets helighet och presenterar bibliska principer som har betydelse för abort. Abort definieras i detta uttalande som varje åtgärd som syftar till att avsluta en graviditet och inkluderar inte missfall eller spontant avslutade graviditeter.
Eftersom abort måste vägas i ljuset av Bibeln, ger följande bibliska principer och läror vägledning för troendegemenskapen och individer som berörs av sådana svåra val:
Människolivet är av största värde för Gud. Efter att ha skapat människan till sin avbild (1 Mos. 1:27; 2:7 ) är Gud personligt intresserad av människor. Gud älskar dem och kommunicerar med dem, och de kan i sin tur älska och kommunicera med honom.
Livet är en gåva från Gud, och Gud är livets givare. I Jesus finns livet (Joh. 1:4 ). Han har liv i sig själv (Joh. 5:26). Han är uppståndelsen och livet (Joh. 11:25; 14:6). Han ger liv i överflöd (Joh. 10:10). De som har Sonen har liv (1 Joh. 5:12). Han är också den som upprätthåller livet (Apg. 17:25–28; Kol. 1:17; Heb. 1:1–3) och den heliga Anden förmedlar detta liv (Rom. 8:2). Gud bryr sig djupt om sin skapelse, inte minst mänskligheten.
Dessutom tydliggörs människolivets betydelse av det faktum att Gud efter syndafallet (1 Mos. 3), "gav [världen] sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv" (Joh 3:16, nuBibeln). Trots att Gud kunde ha övergett och gjort slut på den syndiga mänskligheten så valde han livet. Därför kommer Jesus efterföljare att uppväckas från de döda och leva i nära gemenskap med Gud (Joh. 11: 25, 26; 1 Thess. 4:15, 16; Upp. 21:3). Så människolivet har ovärderligt värde. Detta gäller för alla stadier av mänskligt liv: de ofödda, barn i olika åldrar, ungdomar, vuxna och äldre – oberoende av fysisk, mental och emotionell förmåga. Det gäller också för alla människor oavsett kön, etnicitet, social status, religion och vad som helst som kan utmärka dem. En sådan förståelse av livets helighet ger ett okränkbart och lika värde för varje människoliv och kräver att det behandlas med största respekt och omsorg.
Fostrets liv är dyrbart i Guds ögon och Bibeln beskriver Guds kunskap om människor innan de blev till. ”Du såg mig innan jag föddes. I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven innan någon av dem började” (Ps. 139:16). I vissa fall vägledde Gud livet redan i fosterstadiet. Simson skulle ” vara en Guds nasir ända från moderlivet” (Dom. 13:5). Guds tjänare kallas redan i moderlivet (Jes 49:1, 5). Jeremia var redan vald som profet före hans födelse (Jer. 1:5), liksom Paulus (Gal. 1:15) och Johannes döparen skulle ”bli fylld av den heliga Anden redan i moderlivet” (Luk. 1:15). Om Jesus förklarade ängeln Gabriel för Maria: ”Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son” (Luk 1:35). Genom sin inkarnation upplevde Jesus själv den mänskliga fostertiden och erkändes som Messias och Guds Son strax efter att han blivit till (Luk 1:40–45). Bibeln tillskriver redan det ofödda barnets glädje (Luk 1:44) och till och med rivalitet (1 Mos 25:21–23). De som ännu inte är födda har en trygg plats hos Gud (Job 10:8–12; 31:13–15). Biblisk lag visar en stark hänsyn till att skydda människors liv och anser att skada eller förlust av en baby eller mor som ett resultat av en våldshandling är ett allvarligt problem (2 Mos 21:22, 23)
De tio budorden gavs till Guds förbundsfolk och världen för att vägleda deras liv och skydda dem. Dessa bud är oföränderliga sanningar som bör vårdas, respekteras och följas. Psalmisten upphöjer Guds lag (se t.ex. Ps. 119) och Paulus kallar den helig, rätt och god (Rom. 7:12). Det sjätte budet säger: ”Du ska inte mörda” (2 Mos. 20:13), vilket hävdar att människolivet ska bevaras. Principen att bevara liv som återfinns i det sjätte budet placerar abort inom dess räckvidd. Jesus förstärkte budet att inte döda i Matt. 5:21, 22. Livet skyddas av Gud. Det mäts inte med individens förmåga eller dess användbarhet, utan med det värde som Guds skapelse och offerkärlek har lagt på det. Att få vara människa, människovärde och räddning är inte en förtjänst eller ett resultat, utan en nåd beviljad av Gud.
Bibeln lär att Gud äger allt (Ps. 50:10–12). Gud har ett dubbelt anspråk på människan. Hon är hans eftersom han är hennes skapare och därför äger han henne (Ps. 139:13–16). De är också hans för att han är deras återlösare och har köpt dem till högsta möjliga pris – sitt eget liv (1 Kor. 6:19, 20). Detta innebär att alla människor är förvaltare av vad Gud har anförtrott dem, inklusive deras egna liv, deras barns liv och de ofödda.
Att vara livets förvaltare innebär också att bära ansvar som kan begränsa våra val (1 Kor. 9:19–22). Eftersom Gud är livets givare och ägare, har människor inte den yttersta kontrollen över sig själva och bör försöka bevara livet där det är möjligt. Principen om livets förvaltning lägger ansvaret på de troendes gemenskap att vägleda, stödja, ta hand om och älska dem som står inför graviditetsbeslut.
Gud själv tar hand om dem som är missgynnade och förtryckta och skyddar dem. Gud är den ”som inte har anseende till person och inte tar mutor. Han ger rätt åt den faderlöse och änkan. Han älskar främlingen och ger honom mat och kläder” (5 Mos. 10:17, 18 , jfr Ps. 82:3, 4; Jak. 1:27 ). Han ställer inte barn till svars för sina fäders skuld (Hes. 18:20). Gud förväntar sig detsamma av sina barn. De uppmanas att hjälpa utsatta människor och göra lättare deras lott i livet (Ps. 41:2; 82:3-4; Apg. 20:35). Jesus talar om de minsta av sina bröder (Matt. 25:40), för vilka hans efterföljare är ansvariga och för de små som inte ska föraktas eller förloras (Matt. 18:10–14). De allra yngsta, nämligen de ofödda, bör räknas bland dessa.
Det ligger i Guds natur att skydda, bevara och upprätthålla livet. I tillägg till Guds omsorg om skapelsen (Ps. 103:19; Kol. 1:17; Heb. 1:3) erkänner Bibeln syndens vidsträckta, förödande och förnedrande effekter på skapelsen, inklusive människokroppen. I Rom. 8:20–24 förklarar Paulus att syndafallet har ställt skapelsen under ett tillstånd av tomhet, förgängelse. Därför kan mänsklig befruktning i sällsynta och extrema fall orsaka graviditeter med dödlig utgång och/eller akuta, livshotande födelseanomalier som ställer individer och familjer inför exceptionella dilemman. Beslut i sådana fall kan överlåtas till de berörda individerna och deras familjer. Dessa beslut bör vara välinformerade och vägledda av den heliga Anden och den bibliska livssyn som beskrivs ovan. Guds nåd främjar och skyddar livet. Individer i dessa utmanande situationer kan komma till Herren uppriktigt och i honom finna vägledning, tröst och frid.
Sjundedags Adventistsamfundet anser att abort inte är i harmoni med Guds plan för människans liv. Abort påverkar den ofödda, modern, fadern, den närmaste och utökade familjekretsen, kyrkofamiljen och samhället med långsiktiga konsekvenser för alla. Troende strävar efter att lita på Gud och följa hans vilja för dem, med vetskap om att han har deras bästa i åtanke.
Även om kyrkan och dess medlemmar inte kan ha överseende med abort uppmanas de att följa Jesus exempel och vara ”fulla av nåd och sanning” (Joh. 1:14), för att 1) skapa en atmosfär av sann kärlek och ge nåderik och biblisk själavård och kärleksfullt stöd till dem som står inför svåra beslut angående abort; 2) anlita hjälp från väl fungerande och engagerade familjer och utbilda dem att ge omsorg till kämpande individer, par och familjer; 3) uppmuntra kyrkans medlemmar att öppna sina hem för dem i nöd, inklusive ensamstående föräldrar, föräldralösa barn och ställa upp som familjehem eller stödfamilj för barn; 4) visa omsorg om och stödja på olika sätt gravida kvinnor som väljer att behålla sina ofödda barn; och 5) ge emotionellt och andligt stöd till dem som valt abort av olika skäl eller tvingats till abort och som kanske lider fysiskt, känslomässigt och/eller andligt.
Frågan om abort ställer oss inför enorma utmaningar, men det ger individer och kyrkan möjlighet att vara det som vi och kyrkan strävar efter att vara, en gemenskap av bröder och systrar, en gemenskap av troende, Guds familj, som uppenbarar hans omätbara och oföränderliga kärlek.
Detta uttalande godkändes av Sjundedags Adventistsamfundets generalkonferensstyrelse vid dess årsmöte i Silver Spring, Maryland den 16 oktober 2019. Det ersätter ett tidigare uttalande som arkiverats här.