Segern vunnen!

Mycket riktigt där kom ormen fram och förmodligen tänkte den, att anfall är bästa försvar. Den rullade ihop sig och höjde huvudet för att hugga. Ett ögonblick möttes våra ögon, men det var ingen fara. Jag hade ju min sopkvast och fick ner ormen på golvet. Sedan kunde jag dribbla den bort till dörren och där fick den tillbaka sin frihet.

Idag är ormar rätt sällsynta och huggormen är fridlyst. Men det finns en orm som vi alla möter vare sig vi vet om det eller inte. ”En strid uppstod i himlen”, säger Johannes i Upp. 12:7. Men hur kunde en strid uppstå i himlen? Är inte Gud allsmäktig? Jo, det är han, men han har begränsat sig själv. Han har gett både änglar och människor en fri vilja. Gud vill att vår gemenskap med honom ska bygga på kärlek och inte på fruktan.

Bakom bilden av Tyrus och Babylons kungar skymtar Satan: ”Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar. Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig” (Hes. 28:14, 15). Och hos profeten Jesaja kan vi läsa: ”Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta: ’Jag skall stig upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron’ ” (Jes. 14:12, 13).

Guds dilemma

Satan hade alltså skapats fullkomlig, men han syndade och satte sig upp mot Guds lag. Då blev Satan utkastad från himlen. I Upp. 12:7–9 beskrivs det så här: ”En strid uppstod i himlen: Mikael”, som betyder den som är lik Gud, med andra ord Jesus Kristus, ”och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.”

Människan kom under Satans välde när hon åt av kunskapens träd på gott och ont och därmed syndade. Men nu kanske du säger: Varför ville inte Gud att de skulle få del av kunskap? Gud önskade ge dem kunskap men inte kunskap om det onda. Alkoholisten och brottslingen har en kunskap som de flesta människor inte vill ha. Gud ville skydda oss från kunskapen om det onda, men de första människorna lät sig bedras av Satan och han fick makt över dem.

Guds lösning

Men Gud har aldrig övergett oss. Redan innan världens grund var lagd hade Kristus erbjudit sig att rädda oss människor om vi skulle falla i synd (Ef. 4:1). Och när Kristus dog på Golgota vann han seger. Vår synd är försonad och Satan är för alltid besegrad. Kristus är den som till 100 procent är grunden för vår frälsning.

Det är inte så att Gud gör en del och vi gör en del. Frälsningen är helt Guds verk. Paulus skriver: ”Av nåd är ni frälsta genom tro, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” Och sedan fortsätter Paulus: ”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem” (Ef. 2:8–10).

Här talas det om att Herren vill verka i oss både vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske (Fil. 2:13).

Men när jag nu tagit emot Kristus som min Frälsare, upptäcker jag att jag ändå handlar fel ibland. Är det då så att min upplevelse av frälsningen inte är äkta? Nej, på den här jorden kommer vi aldrig att bli felfria. Även apostlarna gjorde misstag efter det att de blivit omvända (se t.ex. Gal 2:11–14). Jakob skriver: ”Vi begår alla många fel” (Jak. 3:2).

Det handlar om att växa

Hur kan vi förklara det här? Jo även om vi fått vår synd förlåten och vill leva för Kristus, kan Satan överrumpla oss, och vi faller tillbaka i gamla vanor. Är vi då inte längre Guds barn? Jo, det är vi. Gud förskjuter oss inte om vi gör misstag, liksom inte vi heller skulle visa bort våra barn om de handlar fel. När vi verkligen ångrar oss förlåter Jesus oss, och vi kan gå vidare i våra liv tillsammans med honom. När Gud får leda oss från dag till dag, kommer vi att förändras och bli mera lika Kristus. Vi lämnar den här världens sätt att leva och vandrar i stället med Herren. Bibeln kallar detta för att helgas. Denna förändring sker inte på ett ögonblick utan fortsätter så länge vi lever.

Även om vi lever i ond värld så kan inget hindra vår gemenskap med Jesus när vi vill tillhöra honom. Han har lovat att vara med oss varje dag till livets slut (Matt. 28:20). Detta löfte gäller oss alla. Så fort vi accepterar Guds erbjudande om ett nytt liv i Kristus blir vi Guds barn och får leva med honom. Skulle du inte tidigare ha fattat ett sådant beslut så kan du göra det just nu. Bibeln säger att i dag är frälsningens dag (2 Kor. 6:2).

Sture Nilsson är pensionerad pastor men fortfarande verksam i Jönköping och Gränna.