Adventisternas uppmaning till fred

Vi lever i en allt mer instabil och farlig värld. Den senaste tidens händelser har lett till en skärpt känsla av utsatthet och personlig eller gemensam rädsla för våld. I hela världen finns oräkneliga miljoner hemsökta av krig och oro och sådana som förtrycks av hat och hot.

Ett allomfattande krig

Mänskligheten har sedan mitten av förra århundradet levt i en tid då ett allomfattande krig är möjligt. Ett allomfattande krig innebär en teoretisk möjlighet att, om inte Gud ingriper, jordens invånare utplåna hela sin civilisation. Kärnvapen och biokemiska massförstörelsevapen är riktade mot befolkningscentra. Hela nationer och samhällen mobiliseras eller är måltavlor för krig och när ett sådant krig bryter ut drivs det av största möjliga våld och förstörelse. Rättfärdigandet av krig har blivit alltmer komplext, trots att den tekniska utvecklingen har ökat precisionen och kan förstöra mål med ett minimum av civila dödsoffer.

En ny dimension

Medan både FN och olika religiösa samfund har pekat ut 2010-talet som ett decennium för att främja fred och säkerhet i stället för våld i dess olika former, har en ny och försåtlig dimension av våld framträtt: organiserad internationell terrorism. Terrorismen i sig är inte ny, däremot är globala terroristnätverk nytt. En annan ny faktor är hänvisningen till så kallade gudomliga mandat som motiv för terrorism under täckmantel av kulturellt krig eller "religionskrig".

Den internationella terrorismens framväxt visar att det inte bara är nationer eller stater som skapar krig, utan människor i alla möjliga konstellationer. Som en av de ledande grundarna av Adventistsamfundet påpekade för 100 år sedan: "Det är brist på medmänsklighet som är vår största synd." ¹ Människans natur är benägen till våld. Ur ett kristet perspektiv är all denna omänsklighet egentligen en del av ett kosmiskt krig, den stora striden mellan gott och ont.

Terrorism utnyttjar Gudstanken

Terrorister, inte minst de som motiveras av religion, hävdar att deras sak är absolut och att ta liv urskillningslöst är helt berättigat. Medan de påstår sig representera Guds rättvisa, misslyckas de helt att representera Guds stora kärlek.

Dessutom står den internationella terrorismen helt i strid med begreppet religionsfrihet. Terrorismen bygger på politisk och/eller religiös extremism och fundamentalistisk fanatism som tillskansar sig rätten att påtvinga andra en viss religiös övertygelse eller världsåskådning och förgöra dem som motsätter sig deras övertygelse. Att påtvinga någon religiösa åsikter genom inkvisition och terror, innebär att man utnyttjar och manipulerar Gud och förvandlar honom till en ondskans och våldets avgud. Resultatet är brist på respekt för människors värdighet skapade i Guds avbild.

Även om det är oundvikligt att nationer och folk kommer att försöka försvara sig genom att reagera på ett militärt sätt mot våld och terror – vilket ibland leder till kortsiktig framgång – kan långsiktiga svar på svåra samhällsomstörtande problem inte uppnås genom att använda våld.

Fredens grundpelare

Både från ett kristet och ett praktiskt perspektiv behöver varaktig fred innehålla minst fyra ingredienser: dialog, rättvisa, förlåtelse och försoning.

Dialog – Det måste finnas en dialog och diskussion i stället för smädelser och hot om krig. Varaktig fred är inte ett resultat av våldsamma metoder, utan uppnås genom förhandling, dialog och nödvändiga politiska kompromisser. På lång sikt står förnuftiga överläggningar långt högre än militär makt. I synnerhet bör kristna alltid vara beredda att "gå till rätta med varandra", som Bibeln säger [Jes. 1:18].

Rättvisa – Tyvärr är världen fylld av orättvisor och orättvisor leder ofta till stridigheter. Rättvisa och fred håller varandras händer, precis som orättvisor och krig. Fattigdom och utnyttjande föder missnöje och hopplöshet, vilket leder till desperation och våld.

Å andra sidan, "Guds ord godkänner inget förhållningssätt som gör en grupp människor rika på bekostnad av att andra blir undertryckta och får lida." ²

Rättvisa kräver respekt för mänskliga rättigheter, inte minst religiös frihet som handlar om en människas djupaste strävan och underbygger alla mänskliga rättigheter. Rättvisan kräver att ingen diskrimineras, att mänsklig värdighet och jämlikhet respekteras och att livets nödtorft fördelas lika. Ekonomisk och social politik leder antingen till fred eller missnöje. Adventistsamfundets strävan efter social rättvisa uttrycks genom stöd och främjande av religionsfrihet och genom organisationer och avdelningar inom samfundet som arbetar för att lindra fattigdom och villkoren för de i samhällets utkanter. Dessa ansträngningar som samfundet kan stå för kan med tiden minska förbittring och terrorism.

Förlåtelse – Förlåtelse betraktas vanligtvis som nödvändigt för att läka trasiga relationer människor emellan. Det understryks i Jesus bön som han uppmanade sina efterföljare att be (Matt. 6:12). Vi får dock inte förbise de gemensamma, samhälleliga och även internationella dimensionerna av förlåtelsen. Om det ska bli fred är det viktigt att släppa bördor från det förflutna, att röra sig bortom de utslitna stridsfälten och att arbeta mot försoning. Detta kräver åtminstone att man har överseende med tidigare orättvisor och våld. Och som bäst, kan förlåtelsen absorbera smärta utan att slå tillbaka.

På grund av människans syndiga natur och det resulterande våldet, är någon form av förlåtelse nödvändig för att bryta den onda cirkeln av bitterhet, hat och hämnd på alla nivåer. Förlåtelse går mot den mänskliga naturens kärna. Det är naturligt för människor att hantera orättvisor i termer av hämnd och ge igen ont med ont.

Därför är det främsta behovet att främja en kultur av förlåtelse i församlingen. Som kristna och församlingsledare är det vår skyldighet att hjälpa individer och nationer att frigöra sig från bojorna av tidigare våld och vägra att återuppföra det hat och våld som genererats av tidigare erfarenheter, år efter år, generation efter generation.

Försoning – Förlåtelsen ger en grund för försoning och följs av att relationer som glidit isär och blivit fientliga återupprättas. Försoning är enda vägen till framgång på vägen mot samarbete, harmoni och fred.

Vi uppmanar kristna kyrkor och ledare att erbjuda försoningens tjänst och fungera som ambassadörer för en god vilja, öppenhet och förlåtelse. (Se 2 Kor. 5:17–19.) Detta kommer alltid att vara en svår och känslig uppgift.

Samtidigt som vi försöker undvika de många politiska fallgroparna längs vägen måste vi ändå förkunna frihet i landet – frihet från förföljelse, diskriminering, extrem fattigdom och andra former av orättvisor. Det är ett kristet ansvar att försöka skydda dem som riskerar att bli kränkta, utnyttjade, och terroriserade.

Att stödja livskvalitet

Religiösa rörelsers och individers ansträngningar i det tysta bakom kulisserna är ovärderliga. Men det är inte tillräckligt: "Vi är inte bara varelser i en andlig miljö. Vi är aktivt intresserad av allt som formar vårt sätt att leva och vi oroas över vår planets välbefinnande." Den kristna försoningens tjänst kommer att och måste "bidra till att återupprätta mänsklig värdighet, jämlikhet och enhet genom Guds nåd, där människorna ser varandra som medlemmar av Guds familj." ³

Kyrkor och samfund ska inte bara vara kända för andliga bidrag – även om dessa är grundläggande – utan också kända för att de stödjer människors livskvalitet. I detta sammanhang är fredsskapande viktigt. Som kristna och församlingar behöver vi omvända oss från uttryck eller handlingar av våld, vare sig det hänt historiskt eller mer nyligen, vare sig vi har varit inblandade genom att aktivt medverka, passivt tolerera eller rättfärdiga. Vi vädjar till kristna och människor av god vilja över hela världen att ta en aktiv roll i att knyta och upprätthålla fred, och på så sätt vara en del av lösningen istället för problemet.

Fredsmäklare

Adventistsamfundet vill stå för den otvungna harmoni som präglar Guds kommande rike. Det krävs brobyggande för att främja försoning mellan olika sidor i en konflikt. För att citera profeten Jesaja: "Du kommer att kallas 'den som murar igen rämnorna', 'den som gör det nedrivna beboeligt' " (Jes. 58:12). Jesus Kristus, Fredsfursten, vill att hans efterföljare ska vara fredsmäklare i samhället och kallar dem därför välsignade (Matt. 5:9).

Kultur av fred genom utbildning

Adventistsamfundet driver vad som kan beskrivas som det näst största globala skolsystemet i världen. Var och en av mer än 6 000 skolorna, högskolorna och universiteten ombeds att avsätta en vecka varje läsår till att på olika sätt betona och lyfta fram respekt, kulturell medvetenhet, ickevåld, fredsskapande, konfliktlösning och försoning som ett sätt att ge ett särskilt adventistbidrag till en kultur av social harmoni och fred. Med detta i åtanke förbereder samfundets utbildningsavdelning läroplaner och annat material som hjälper till att genomföra detta fredsprogram.

Att utbilda medlemmen i kyrkbänken i ickevåld, fred och försoning, måste vara en pågående process. Pastorer uppmanas att använda sina predikstolar för att förkunna evangeliet om fred, förlåtelse och försoning som löser upp hinder som ras, etnicitet, nationalitet, gender och religion, och främjar fredliga relationer mellan individer, grupper och nationer.

Det kristna hoppet

Även om fredsskapande kan tyckas vara ett omöjligt uppdrag så finns löftet och möjligheten till förändring genom förnyelse. Allt våld och all terrorism är i teologiska termer verkligen en aspekt av den pågående striden mellan Kristus och Satan. Den som är kristen har hopp på grund av den försäkran om att det onda – laglösheten verksam som en hemlighet [2 Thess. 2:7] – kommer löpa linan ut och besegras av Fredsfursten och världen kommer att skapas på nytt. Detta är vårt hopp.

Trots att Gamla testamentet berättar om krig och våld ser det fram emot den nya skapelsen och lovar, precis som Nya testamentet, att den onda cirkeln av krig och terror ska ta slut. Då kommer vapen att göras om till jordbruksredskap. Och fred och kunskap om Gud och hans kärlek kommer att övertäcka hela världen som vatten täcker havens djup. (Se Jes. 2:4; 11:9.)

Under tiden behöver vi i alla relationer följa den gyllene regeln som uppmanar oss att göra mot andra som vi önskar att de gör mot oss (se Matt. 7:12), och inte bara älska Gud, utan älska så som Gud älskar. (Se 1 Joh. 3:14, 15; 4:11, 20, 21.)

Källhänvisningar:

1. Ellen White, Hälsa för hela människan, s. 133
2. Som ovan, s. 156
3. Citat från pastor Jan Paulsen, ordförande för Sjundedags Adventistsamfundets Generalkonferens.

Detta uttalande gjordes under Generalkonferensens verkställande utskotts årsmöte den 18 april 2002 i Silver Spring, Maryland.