Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Utrikes

Dela

Divisionsstyrelsen rekommenderar en inkluderande pastorstjänst

Under sitt årsmöte tog Transeuropeiska divisionens (TED) styrelse emot och diskuterade bibelforskningskommitténs rapport om ordinationsteologi.

Rapporten är omfattande och består av 730 sidor. Den besvarar ett stort antal frågor om ordination som har ställts till alla bibelforskningskommittéer i de 13 divisionerna i världen. Den handlar inte bara om frågan om ordination av kvinnor, utan också om bibeltolkning, Bibelns undervisning om ordination, församlingstjänst, ämbeten, terminologi, riter, betydelsen av handpåläggning, ordinationens utveckling sedan Nya testamentet sammanställdes, förståelsen och tillämpningen av ordination i de stora kristna trossamfunden, dess tillämpning och senare utveckling i Adventistsamfundet och Ellen Whites syn på ordination. Efter två timmar av diskussion röstade styrelseledamöterna enhälligt i en sluten omröstning för att rekommendera rapporten till Generalkonferensens ordinationsstudiekommitté som sammanträder den 21-25 januari 2014.

Bertil Wiklander, ordförande i TED och ordförande i TED:s bibelforskningskommitté, har varit påtagligt involverad i studiet och sa efter beslutet: ”Det är tydligt att ledarna i TED vill se en grundlig översyn av ordinationsfrågan som helhet och att de vill ha en inkluderande pastorstjänst utan könsskillnader. Vi har arbetat i 19 månader med denna rapport och har förvånats över vad vi har upptäckt i Bibeln och olika historiska källor. Rapporten ger goda skäl för samfundet att se över sina rutiner för att harmonisera dem mer med Bibeln. Vi förstår dock att vårt bidrag bara är en av många, och vi ser fram emot att fortsätta arbeta med världssamfundet i sökandet efter bibliska lösningar samtidigt som vi bevarar enheten kring vårt syfte.”

Rapporten är en del av Generalkonferensens uppmaning att studera ordinationsteologin. Beslutet fattades först av Generalkonferensens generalförsamling år 2010 och processen godkändes i oktober 2011. Var och en av samfundets 13 divisioner i världen har fått i uppdrag att studera ordinationsfrågan och framföra relevanta rekommendationer till Generalkonferensens Bibelforskningsinstitut. Bibelforskningsinstitutet kommer att sända över rapporterna till Generalkonferensens Studiekommitté för ordinationsteologi (TOSC), som har uppdraget att utarbeta rekommendationer till Generalkonferensen. Generalkonferensstyrelsens årsmöte hösten 2014 kommer att besluta om vilka rekommendationer som kommer att framföras till Generalkonferensens generalförsamling sommaren 2015.

Förutom en detaljerad biblisk-exegetisk och historisk studie av ordinationen i alla dess viktigaste aspekter, innehåller TED:s rapport följande 12 rekommendationer:

A. NÄRMARE ETT BIBLISKT PRÄSTERSKAP FÖR ALLA TROENDE

1. Fokus på Guds och allas uppdrag som tjänare för världens frälsning. Hela frågan om ordination bör ses i ljuset av, och vår terminologi definieras av, Guds syfte för världen som Skaparen i 1 Mos. 1-2 och synen om den sista tiden i Upp. 21-22. Detta kommer att återuppliva läran om alla troendes prästerskap och inspirera till en biblisk teologi för mission, församling och tjänst. Det ger en teologisk grund för att aktivera alla medlemmar i missionsuppdraget.

2. Ta bort det nuvarande avståndet mellan pastorer och lekmän och ordinationsnivåerna. Vi rekommenderar samfundet att verkligen omfattar bibliska principer och frigöra sig från det fortsatta beroendet av ”romerska” sedvänjor, exempelvis genom att:

A) Finna sätt att synligt inkludera lekmän i ordinationsceremonin (teologiskt är lekmän inkluderade i tanken om att det är församlingen som delegerar auktoritet till ordinerade pastorer och lekmän deltar i samfundets styrelsebeslut om att ordinera en pastor);
B) Ta bort varje antydan om ”(apostolisk) succession”
C) Avlägsna det befintliga avståndet mellan pastorer och lekmän, och tanken att de ordinerade pastorerna utgör en särskild klass av medlemmar som upphöjts till en högre status än andra;
D) Ta bort ordinationsnivåerna mellan de olika ”tjänster” som finns i församlingen (globalt och lokalt) och tillämpa snarare en form av tjänande där skillnader i arbetsuppgifter och ansvar dokumenteras i skriftliga tjänstebeskrivningar;
E) Ta bort de invecklade skillnaderna mellan olika tjänstenivåerna, som mellan invigda och ordinerade pastorer, beviljade predikanter och ordinerade församlingsföreståndare, pastorer och församlingsföreståndare, o.s.v.;
F) Medge att det inte finns någon biblisk uppmaning att ordinera någon genom handpåläggning och att det inte finns någon enhetlig biblisk formel för hur en ledare installeras i ämbeten i den kristna församlingen.

3. En inkluderande församlingstjänst Där det är kulturellt lämpligt bör samfundet tillåta en inkluderande och könsneutral församlingstjänst, vilket innebär att män och kvinnor på lika villkor godkänns att inneha alla ämbeten som kräver ordination, för närvarande som pastor, föreståndare och diakon. Detta innebär att samfundet tar bort alla könsskillnader i sitt regelverk (”Working Policy”) som rör pastorer och därmed uppfyller den bibliska avsikten med regelverkets BA 55 om ”Mänskliga relationer”.
Om detta inte kan genomföras i hela världen på samma gång, bör samfundet tillåta det där unioner/divisioner begär tillstånd att göra det. Detta kan innebära att det världsvida erkännandet av en ordination inom ett land kan behöva omformuleras i regelverket så att en ordinerad pastors ordination kan behöva godkännas av en mottagande division/union/konferens.

4. Rekommendation till Generalkonferensens generalförsamling 2015. Vi föreslår att Generalkonferensens generalförsamling år 2015 rekommenderas godkänna ett reviderat regelverk där unioner, vars unionsmöten har godkänt och vars divisionsstyrelser har godkänt, får behålla en inkluderande pastorstjänst utan könsskillnader i samfundets verksamhet inom unionens territorium.

5. Ordinationens teologi och praktik – utbildning av medlemmarna. Samfundet bör fortsätta utveckla den bibliska ordinationsteologin. Mot bakgrund av vårt studium, uppmanar vi samfundet att fortsätta ett i betydligt mer detaljerat studium än det korta konsensusuttalande som nu har behandlats av Studiekommittén för Ordinationsteologin. Detta bör åtföljas av ett organiserat och avsiktligt försök att utbilda medlemmarna om ordinationens bibliska grund och vad sjundedagsadventister tror om den med tanke på Bibelns undervisning, vårt enda rättesnöre för liv och verksamhet.

Samfundets medlemmar bör löpande undervisas om Guds uppdrag, församlingens och ordinationens beskaffenhet. Detta är särskilt viktigt för nya medlemmar som kommer från en romersk-katolsk eller ortodox bakgrund. Den romersk-katolska kyrkan har en omfattande kateketisk lära om ”ordnar”, som är ett av de sju sakramenten och lägger grunden för prästerskapet och rätten att bestämma över en persons frälsning eller fördömelse. ”Ordnarna” finns med även i korta och lättfattliga katolska katekeser, men i Adventistsamfundet säger vi nästan ingenting om ordination. Denna brist har lett till förutfattade meningar och obefogade traditioner som har avgjort medlemmarnas uppfattning om såväl ordination i allmänhet, som ordination av kvinnor. Innehållet i samfundets regelverk är knappast känt av medlemmarna och är även otillräckligt så som det nu står.

B. MINSKA DEN CEREMONIELLA BETONINGEN

6. Överväg den bästa benämningen Samfundet bör noga överväga om det är klokt att använda benämningen ”ordination”, som är tvetydig och laddad med betydelser från den Romerska katolska kyrkan och olika protestantiska trossamfund som inte har en biblisk förståelse och som är förvirrande för våra medlemmar som har kommit till oss från andra kyrkor. Dess ursprung i det hedniska romerska imperiets administration, lagar och avgudadyrkan, och i den falska kristna teologin som introducerades av Tertullianus och Cyprianus och andra efter dem, gör oss sjundedagsadventister tveksamma till och obekväma med denna benämning. Vi rekommenderar därför att benämningar som står närmare den bibliska terminologin införs, såsom ”utse”, ”förordna” eller ”viga”. Om man av traditionella skäl ändå väljer att behålla ”ordination” som en teknisk term i samfundsspråket, bör det erkännas att varje språk i världen har olika sätt att hänvisa till begreppet ”ordination” som inte återspeglar det engelska ordination eller latinets ordinatio. Exempelvis använder grekiska adventister den vanliga grekiska termen cheirotoneo, som finns i Apg. 14:23. Andra alternativ finns i överflöd i olika språk och samfundet bör erkänna en unions önskan att välja bättre begrepp i det lokala språket än ”ordination” eller ”ordinera”.

7. Avlägsna den rituella och heligförklarande tonen Med tanke på hur ”ordination” beskrivs i Nya testamentet – där vi måste hitta vår vägledning om kristen tjänst – rekommenderar vi att den rituella och heligförklarande tonen som präglar ordinationsceremonin, dess vaga syfte att överföra helig Ande eller andliga gåvor och kyrklig myndigheten, radikalt tonas ner och tas bort från regelverket och praxis.

8. Gör handpåläggning frivillig Samtidigt som en installationsceremoni är en positiv och nödvändig funktion i församlingens liv, rekommenderar vi att handpåläggning är en frivillig del av ceremonin. I Nya testamentet finns det inga tydliga beskrivningar av handpåläggning när apostlar, församlingstjänare och ledare ordineras. För dessa funktioner finns det dock en tydlig biblisk grund för att tala om att ”bli utsedd”.

9. Betoning på Guds välsignelse och praktiska aspekter Vi rekommenderar att tyngdpunkten i ceremonin läggs på att offentligt erkänna en ”ordinand” genom församlingens bekräftelse av en ordinands kallelse från Gud och engagemang för att tjäna Kristus och församlingen, samfundets godkännande av en ordinand som lärare, predikant och andlig ledare och förbön om Guds välsignelse.

10. Undersök vem som ska ordineras i församlingen En särskild studie bör göras om den bibliska grunden för att ordinera för vissa ämbeten men inte andra i församlingen. Alla förtroendevalda i församlingen är Guds tjänare, men Bibeln är inte tydlig med vem som är ”ordinerad” och vem som inte är det. Alla tjänstemän på församlings-, konferens-, unions- och generalkonferensnivå kan introduceras i sina ämbeten när de börjar. Detta är praktiskt och uppmuntrande, men den bibliska grunden för att ordinera endast pastorn, föreståndaren och diakonen är mycket knapphändig.

C. VISSA ANDRA REKOMMENDATIONER:

11. Skilj ordinationen från val till ledarpositioner i samfundsorganisationen En tydligare skillnad bör göras mellan ordination (dvs. den ordinerade pastorns beviljning) och valet av ledare för vanliga ämbeten i missioner, konferenser, unioner, divisioner och generalkonferens. Pastorsordination bör ges för ordets tjänst (Apg. 6:2) och inte för administrativa befattningar. Om en ordinerad pastor väljs till ett ledarämbete inom samfundet, är detta en annan uppgift än att vara pastor (även om vissa funktioner kan överlappa). Att vara ordinerad till pastor kan förvisso vara en merit för en som väljs till ledare, men i teologi och regelverk bör samfundet se till att de två tydligt skiljs åt, så att inte ordinationen automatiskt medför administrativt eller organisatoriskt ledarskap.

12. Förbättra pastorspraktik, utbildning och ordinationsförberedelse och klargöra processer, krav och kvalifikationer. Vi rekommenderar, mot bakgrund av den studie vi överlämnar, att samfundet vässar sina processer och krav på pastorsutbildning, samt utvecklar bättre sätt att granska, utvärdera och utveckla kvalifikationerna för en ordinand.

tedNEWS / Rainer Refsbäck