Ole Kendel har gått till vila

Pastor Ole Kendel, tidigare ungdoms- och familjeledare i transeuropeiska divisionen (TED), gick bort den 31 augusti. Han hade lidit av Alzheimers sjukdom under de senaste nio åren och kunde bo hemma med sin hustru Birthe fram till de sista timmarna av sitt liv.

Ole, född i Danmark den 5 februari 1945, utbildade sig till fysioterapeut vid Skodsborgs sanatorium 1967. Kort därefter, 1969, fick han en kallelse att under sex år tjänstgöra som fysioterapeut på adventisternas leprasjukhus Masanaga i Sierra Leone.

När han återvände från Sierra Leone började han utbilda sig till pastor vid Newbold College och tog examen 1982. Hans tid som församlingspastor var kort, eftersom det snabbt upptäcktes att han hade en förmåga att få kontakt med ungdomar och tjänstgjorde som ungdomsledare i Danmark och Norge. Ungdomsarbetet kom att bli hans kall och tjänst över 15 år, från 1985 till 2000.

1990 valdes han tillsammans med hustrun Birthe, att leda TED:s ungdoms- och familjearbete. Enligt hans föregångare Jim Huzzey (TED:s ungdomsledare 1980-1990) "blev han och Birthe en frisk fläkt för divisionskontoret när de kom som ett mycket framgångsrikt team som ungdomsledare och ledare för barn- och familjeverksamheten."

Paul Tompkins, Kendels efterträdare (2000-2015), såg honom som en pionjär - särskilt i skapandet av "de stora evenemang som nu kan ses varje gång generalkonferensen (GC) samlas till generalförsamling". Kendels börda inför generalförsamlingen år 1995, som hölls i den nederländska staden Utrecht, var att medan de många tusen delegaterna diskuterade och debatterade samfundsfrågor, vilken kontakt, vilket vittnesbörd (om något), skulle Utrechtborna få? "Impact Utrecht" såg dagens ljus, med cirka 250 ungdomar och deras ledare som deltog från hela världen. Och de sökte kontakt och blev ett positivt inslag på gatorna med musik, drama, mim, utdelning av broschyrer och kvällskonserter i Adventkyrkan i Utrecht. Efter detta följde fler "Impact-aktiviteter" och så är det än idag.

Eftersom TED upplevde en medlemstillväxt ökade inte bara storleken på evenemangen utan även deras variation. Tompkins (som vid den tiden var ungdomsledare för brittiska unionen) minns "Camporees, ungdomskongresser och missionsprojekt". Bland dessa kan nämnas missionsprojektet 1990 i den albanska staden Korce, när landet höll på att återhämta sig från att ha varit ett "stängt land" under Enver Hoxhas ledning. "Det var ett stort byggprojekt", minns Tompkins, "men genom Guds nåd blev det till slut färdigt, och kyrkan står kvar än idag." "Han kommer att bli ihågkommen av ungdomar från många länder", tillägger Huzzey, "vars liv förändrades under hans många humanitära byggprojekt, bland annat i Pakistan och Nicaragua."

Stärkande och utrustande

Förutom att organisera de stora evenemangen var Kendel hängiven och engagerad i att se till att unionernas ungdomsledare var väl rustade för sin utmanande roll. År 1996 (eller möjligen 1997) organiserade han en studieresa till USA för att besöka flera ungdomskonferenser ("Giraffe University" som organiserades av Centre for Youth Evangelism och "Youth Specialties", en evangelikal ungdomsledarkonferens i Chicago). Förutom exponeringen och utbildningen byggde han upp ett team av ledare som skulle arbeta med spetskompetens i sina respektive unioner. Många av hans skyddslingar inom ungdomsarbetet fortsatte att arbeta som ledare för samfundet på olika nivåer.

Bland dem fanns Thomas Müller (missionsföreståndare i den danska unionen). "Ole var en fantastisk mentor för mig, och som ung pastor drog han in mig i olika ledarskapssituationer och gav mig ansvar som han inte behövde, men såg det som en investering i nästa generation." Paul Tompkins instämmer: "Jag lärde mig av honom på jobbet hur man tar sig an de stora projekten."

Willy Aronsen (ungdomsledare i Sverige 1990-1995, 2013-2017 och evangelisationsansvarig 2005-2013) minns också Oles många besök i Sverige med läger på Västeräng, ungdomsledarutbildningar och tonårsträffar. De reste runt och besökte ungdomsarbetet i olika församlingar. "Ole var behaglig att samarbeta med och han gjorde en fin insats." Willy fick som ungdomsledare både i Sverige och Norge arrangera två camporees med Ole och scoutledarna i Sverige och Norge: i Kopparbo utanför Fagersta 1994 och i norska Halsnes 1998.

Efter sin tid i ungdomsavdelningen valdes Kendel till ordförande för den pakistanska unionen från 2000 till 2003. Han fortsatte sedan att tjäna Adventistkirken i Danmark, bland annat som missionsföreståndare (2004-2007) och därefter som pastor fram till pensioneringen 2015.

Kendels exceptionella karaktär

Varje person som är anställd av Sjundedags Adventistsamfundet har en "tjänstejournal" som innehåller uppgifter om befattningar, arbetsgivarorganisationer och tjänstgöringstider. Men det som inte registreras är individens karaktär.

Des Boldeau (ungdoms- och scoutledare i South England Conference under 1990-talet) minns Ole (som han kallades av sina kollegor) som "en vänlig och känslig själ med en 'grym' humor och med ett skratt som ekade i hela hans kropp. När han skrattade, skrattade hela hans kropp med honom." Müller instämmer i att "han hade en humoristisk och underfundig syn på många saker, skapade alltid en god atmosfär och brydde sig om dem omkring sig". Boldeau noterar också att Oles känslighet "var särskilt uppskattad i samband med rasfrågan".

Jim Huzzey minns Oles "eftertänksamma, stillsamma sätt att arbeta, med en uppskattning för mångfald, och hängiven att lyssna på och förstå de ungas behov - vilket unga människor älskade honom för". Paul Tompkins "tyckte att Ole var extremt lättillgänglig, stödjande och alltid hjälpsam. Han gjorde sitt jobb bra men uppträdde aldrig självupptaget. Jag såg honom som en ödmjuk, gudfruktig, härlig kristen man."

Paul, Thomas, Des, David och många fler som kom under Oles inflytande, som en ödmjuk, kärleksfull ledare, en som var mentor och modell för vad det innebär att vara en lagspelare, kan instämma med Jim Huzzey: "Jag ser det som ett privilegium att ha känt och arbetat med honom."

Till Birthe, döttrarna Anette och Fay, barnbarnen och den övriga familjen, tack för att ni delade Ole med en generation ungdomar och ledare som han brann för att tjäna - för att lära känna Kristus och bygga upp kyrkan.

Maranatha!

David Neal tedNEWS/Rainer Refsbäck

På bilden från 1994 vid camporeen i Kopparbo, Sverige (från vänster till höger): Paul Tompkins (ungdomsledare i Storbritannien), Sheila Sinclair, Ole Kendel, Kare Lund (ungdomsledare i norska unionen) och Barry Gane (ungdomsledare för södra stillahavsregionen och gästtalare under camporeen).

Tack till Jim Huzzey, Paul Tompkins, Thomas Müller, Willy Aronsen och Des Boldeau för deras bidrag till denna rapport. [Foton: Med tillstånd av Thomas Müller och Paul Tompkins]