Ny lag om stöd till trossamfund väcker frågor

När Svenska kyrkan skildes från staten 1999 skrevs en ny lag om trossamfunden (2018:1653) som skulle likställa övriga trossamfund med Svenska kyrkan och därmed ändrades också statsbidraget genom en ny lag om stöd till trossamfunden (1999:932). Redan då fanns ett mer övergripande s.k. demokratikriterium för att få ta emot statsbidrag. I grunden handlar demokratikriteriet om att inte skattemedel ska finansiera organisationer som motverkar det demokratiska styrelseskicket med dess grundläggande fri- och rättigheter. 

Det "förändrade religiösa landskapet" i Sverige har lett till ökade krav på politiker och staten att skattemedel inte ska riskera att hamna i organisationer som exempelvis stödjer våldsbejakande extremism, terrorism, diskriminering eller som inte respekterar exempelvis kvinnors och barns grundläggande rättigheter. Därför har man ansett att demokratikriterierna behöver preciseras och att nya krav ska kunna ställas på de trossamfund som söker bidrag. Bl.a. ska trossamfundet tvingas söka om bidraget varje år till skillnad från tidigare då statsbidragsberättgade trossamfund automatiskt fick sitt bidrag varje år.

Den nya lagen om stöd till trossamfunden ska också förstärkas när det gäller bestämmelser om sekretess och skydd för personuppgifter. Det kommer bl.a. att innebära att samfunden måste anlita auktoriserad revisor för att inte bara granska räkenskaper och förvaltning, utan även medlemsregistren. 

Även lagen om trossamfund (2018:1653) ska ändras på det sättet att definitionen av vad ett trossamfund är ska blir mer konfessionsneutral. Nuvarande definition lyder: "en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst". I vissa trossamfund kanske inte "gudstjänst" firas. Därför är förslaget att ändra definitionen till: "en gemenskap som utövar religiös verksamhet i vilken gudstjänst, bön, meditation eller andra ritualer ingår".

Demokratikriterierna

Det som vållat mest debatt i frågan om den nya lagen om stöd till trossamfunden är de nya demokratikriterierna. Tidigare har det varit ganska övergripande, att ett trossamfund "bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på". Det har varit svårt att tillämpa därför att förarbetena har varit oklara och motstridiga.

Det som nu föreslås är följande:

Stöd i form av statsbidrag och statlig avgiftshjälp ska inte få lämnas till ett trossamfund om trossamfundet, någon av dess församlingar eller en företrädare som agerar inom ramen för trossamfundets eller en församlings verksamhet

1. utövar våld, tvång eller hot mot en person,
2. kränker ett barns rättigheter på ett sådant sätt att det finns en risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas,
3. kränker en betjänads grundläggande fri- och rättigheter genom utnyttjande av en utsatt belägenhet,
4. diskriminerar individer eller grupper eller på annat sätt bryter mot principen om alla människors lika värde,
5. försvarar, främjar eller uppmanar till sådana ageranden som anges i 1–4, eller
6. motarbetar det demokratiska styrelseskicket.

Det är viktigt att trossamfunden ska stå upp för de goda värdena i samhället och det borde vara helt självklart. Samtidigt har vi i historien sett hur religiösa miljöer också kan bli farliga och destruktiva, exempelvis situationen i Knutby.

Samtidigt måste man fråga sig om en sådan här lag verkligen kan komma åt eller ens förebygga problem i religiösa kretsar. Flera trossamfund har i remissrundan kritiserat förslaget bl.a. därför att det lägger ansvaret på trossamfunden att bekämpa brottsliga handlingar, att en enskild företrädares (anställd eller frivillig) felsteg kan orsaka att ett helt trossamfund förlorar sitt statsbidrag. Det råder också stor osäkerhet kring hur eventuella "fall" skulle prövas, både i fråga om vilket juridiskt ansvar ett trossamfund kan ha för en enskild företrädares misstag och hur långtgående tolkningar som är möjliga av de olika kriterierna. Trossamfund kan förlora statsbidraget även om en handling i sig själv inte är brottslig, men bedöms falla inom ovanstående kriterier.

Ett trossamfund ska också kunna "läka" relationen till staten och återfå sitt bidrag om man tar avstånd exempelvis från en enskild företrädares klandervärda uttalande och vidtar åtgärder för att det inte ska upprepas.

Här sammanfattar chefsjurist Mattias Falk på Myndigheten för stöd till trossamfund vilka förändringar den nya lagen kommer att innebära:

Tidningen Dagen har uppmärksammat i flera artiklar och i en ledartext problemen som det nya lagförslaget innebär.

Du kan själv ta del av regeringens lagrådsremiss (förslag till lagändringar som först går till lagrådet innan det läggs fram för riksdagen). Även lagrådets yttrande kan nu läsas här (där man föreslår smärre ändringar).

Ingen är tvingad att ta emot statsbidrag

Den nya lagen om stöd till trossamfunden är ingen tvingande lag, det står fritt för alla trossamfund att ansöka om att bli bidragsberättigade. Det är inte heller i Adventistsamfundets fall några stora summor det handlar om. Under 2021 fick samfundet 312 027 kr i organisationsbidrag (inkl ett pandemitillägg) baserat på antalet betjänade och 262 000 kr i lokalbidrag (som fördelas så att det minskar lokalhyran för de församlingar vars fastigheter går med störst underskott). Med tanke på bidragets storlek är det kanske inte något att "bråka" om.

Men oavsett om ett trossamfund tar emot statsbidrag eller inte så är lagen som nu föreslås problematisk. I grunden utmålar den trossamfunden och religion som en källa till problem i ett demokratiskt samhälle. Det spelar ingen roll hur många gånger det upprepas i förarbeten och utredningar hur viktiga trossamfunden är i civilsamhället. Vilka andra organisationer eller företag som får del av statliga anslag och bidrag ställs under dessa villkor? Varför kan inte brott som begås i ett religiöst sammanhang lagföras på samma sätt som i alla andra sammanhang? Varför räcker inte det inte bara att straffa den skydliga utan också kollektivet?

Rainer Refsbäck missionssekreterare