Ett rättsfall i Jerusalem har gett värdefulla insikter.
Juridik, teologi och arkeologi kan faktiskt vara ganska spännande, och ibland vävs de samman i intressanta mönster, som i den rättegång som ägde rum i Jerusalem mellan 2005 och 2012.
Ett ossuarium, en liten stenkista som används för att förvara ben eller benrester från avlidna personer, stod i centrum för en rättegång som ursprungligen involverade fem personer, men som på många sätt kom att fokusera på en enda person, ägaren till ett visst ossuarium, antikvitetshandlaren Oded Golani från Tel Aviv.
Ossuarier som är cirka 50-75 centimeter långa användes som en sekundär begravning och sista viloplats för den avlidnes skelett efter att kroppens mjuka delar hade förmultnat (för att spara plats). Detta var vanligt i Judeen under perioden cirka 20 f.Kr. till 70 e.Kr., vilket inkluderar den tid då Jesus och hans familj levde.
Oded Golanis ossuarium är från exakt denna period och hade uppmärksammats av världspressen i oktober 2002 på grund av den arameiska inskription som ristats in i det: "Jakob, son till Josef, bror till Jesus."
Jakob var son till Josef och ansågs därför vara bror till Jesus (Matt. 13:55), så plötsligt bekräftades historiciteten hos alla dessa tre välkända bibliska personligheter av en enda inskription, och världssensationen var ett faktum. Men några problem uppstod snabbt. Joe Zias, en tidigare anställd vid Israels antikvitetsmyndighet (IAA), trädde fram och hävdade att han hade sett ossuariet i en butik för en tid sedan, men att den sista delen av inskriptionen, "Jesus bror", saknades och att det bara stod "James, son of Joseph", vilket kunde vara vem som helst, eftersom namnen var ganska vanliga på den tiden.
Så IAA anmälde både Oded Golan och några andra personer för bedrägeri. Så började skriverierna, debatterna, anklagelserna och slutligen, rättegången. IAA hävdade helt enkelt att Golan hade förfalskat inskriptionen.
Rättegången var mot totalt fem personer och rörde flera olika frågor. Antikhandlare i Mellanöstern lever ofta i ett grått skuggland, vem har inte blivit erbjuden "riktiga mynt" från biblisk tid där? Totalt förhördes 133 vittnen och materialet från dessa uppgick till ca 12 000 A4-sidor skriftligt material.
Framstående forskare engagerades, varav några hävdade att bokstäverna "bror till Jesus" saknade äkta patina. Under långa tidsperioder bildas en beläggning, en patina, på sten, och detta kan bekräftas eller förnekas genom laboratorietester. Eftersom patinan uppenbarligen saknades i den omtvistade delen av inskriften drog IAA slutsatsen att den måste vara ett modernt tillägg.
Det som gör detta ossuarium så intressant är bland annat följande punkter:
Det är praktiskt taget omöjligt att med 100% säkerhet bevisa att en inskription som denna är äkta, men domen avslutades med följande uttalande från domaren: "Det finns inga bevis för att någon av de viktigaste artefakterna (olika antikviteter och benkistan) har förfalskats, och åklagarsidan har misslyckats med att styrka sina anklagelser bortom allt rimligt tvivel." Oded Golan frikändes därmed från anklagelsen om att ha försökt förfalska inskriptionen.
Detta är en ytlig sammanfattning av 12.000 sidor material från rättegången och från mediernas bevakning av vad som kallades "århundradets rättegång". Mycket mer kunde och kanske borde ha skrivits, men det sista ordet skulle knappast ha sagts.
Så: Har benhuset efter "Jakob, son till Josef och bror till Jesus" hittats? Kanske - kanske inte, men baserat på den information som finns tillgänglig idag är jag benägen att tro att inskriptionen är autentisk, men jag och de flesta andra som är inblandade i fallet kan påverkas av ett antal subjektiva faktorer, och nyare information kan därför ändra min ståndpunkt.
IAA kräver att benlådan överlämnas av Oded Golan. Staten har anspråk på alla intressanta artefakter som hittas. Benkistan i sig är dock inte tillräckligt intressant för att kräva att den återlämnas, eftersom det helt enkelt finns för många sådana kistor. Men eftersom deras officiella ståndpunkt var att den inte är äkta, har de ingen giltig anledning att överlämna den, svarar ägaren. Så det är där frågan står idag.
Roger Robertsen, adventistpastor i Norge som under ett antal år också ledde Adventistsamfundets verksamhet i Israel. Texten publicerades först på adventist.no.