Adventistsamfundets internationella ledarskap har utfärdat en högst ovanlig ”vädjan om enhet” till Adventistsamfundets unioner som antingen redan har eller kommer att ta självständiga beslut om att ordinera kvinnor till pastorer. Uttalandet gavs den 29 juni som ett svar på att bl.a. två Nordamerikanska unioner fattat beslut i denna riktning.
I Adventistsamfundet är det unionerna som utgör den världsvida generalkonferensens valmanskår. Under generalkonferensens höstmöte 2011 önskade den Nordamerikanska (NAD) respektive den Transeuropeiska divisionen få igenom motioner om att även låta invigda (främst kvinnor) pastorer vara ledare i unioner och konferenser inom deras territorier. Detta hade NAD även skrivit in i sina stadgar. Men frågan fick inte stöd av generalkonferensens höstmöte. I diskussionen som följde påpekade generalkonferensen att divisionerna inte utgör valkretsar och saknar valmanskår eftersom de representerar generalkonferensen och inte medlemmarna i unionerna. Därför kan de inte fatta beslut som strider eller är självständiga i förhållande till generalkonferensen. (Läs hela bakgrunden här.)
I Nordamerika har detta konstaterande, tillsammans med ett beslut om att finna andra vägar för kvinnor att integreras i samfundets ledarskap, lett till att i stort sett alla unioner tagit ställning för att ta frågan om ordination av kvinnor till en ny nivå. Redan i sommar kommer Columbias unionskonferens (läs om bakgrunden här) och Pacifics unionskonferens (bakgrund) att hålla extra unionsmöten för att ta upp frågan om att ordinera kvinnor inom sina territorier till beslut.
Generalkonferensens vädjan om enhet i denna fråga förbereddes och godkändes enhälligt av generalkonferensens 40 ämbetsmän (och kvinnor), däribland de 13 divisionsledarna.
Vädjan inleds med att notera de beslut och förslag som nyligen lagts fram och fattats bland unionerna. Man påminner också om att frågan om samfundets ordinationsteologi i sin helhet just nu studeras på alla nivåer i samfundet. Dessa studier ska resultera i slutsatser som ska läggas fram under 2014 så att generalkonferensens styrelse kan fatta beslut om frågan bör tas upp under generalkonferensens sammanträden i juli 2015 eller inte.
I vädjan poängteras att beslut ”att förändra eller modifiera ordinationspraxisen har globala följder och kräver att hela världssamfundet fattar beslutet”.
”Att en union introducerar en annan ordinationspraxis ses, av resten av samfundet, som en villighet att sätta världsvida samfundsbeslut åt sidan och gå i en annan riktning”, skriver samfundsledarna. ”Sådana beslut, som dessutom tas då samfundet världen över är engagerat i studium och förberedelser inför beslut i frågan, föregriper processen och de beslut som kan komma av den”.
Samfundsledarna uppmuntrar starkt att medlemmar även på unionsnivå engagerar sig i det världsomfattande studiet av ordinationsfrågan. Tidigare har frågan om ordination (av kvinnor och män) endast genomförts i mindre kommittéer. Detta är första gången som studiet av ordinationsteologin engagerar hela samfundet i alla de 13 divisionerna.
Sammanfattningsvis önskar generalkonferensledningen följande av unionerna:
1. Handla i harmoni med det världsvida samfundets beslut.
2. Undvik alla former av självständiga beslut i strid med de beslut som fattats av det världsvida samfundet åren 1990 och 1995.
3. Meddela er väljarbas vilka följder som ett självständigt beslut får för hela samfundets hälsa.
4. Engagera er aktivt i det studium om ordinationspraxis som pågår och som ska utmynna i slutsatser under 2014 och 2015.
Rainer Refsbäck / Mark Kellner / Adventist Review