”Om jag... inte blir överbevisad genom Skriftens vittnesbörd eller klara förnuftsskäl … är jag bunden av de skriftställen jag anfört. Och så länge mitt samvete är fångat av Guds ord, varken kan eller vill jag återkalla något, eftersom det hotar saligheten och inte är rätt och riktigt att handla emot samvetet. Må Gud hjälpa mig. Amen.”

Så lät det när Luther försvarade sin ståndpunkt mot staten och kyrkan inför riksdagen i Worms 1521. Han kunde inte lita på påvars och konciliers kungörelser och påbud. Det fanns alltför många motsättningar mellan dem och Bibelns klara undervisning. Det enda han kunde lita på var Guds ord. Det enda han hade till sitt försvar var Bibelns ord. Det enda han var beredd att offra sitt liv för, var Guds löften i Bibeln.

Det är ur denna kamp, detta reformationens stridsrop, som begreppet sola scriptura uppstår. Begreppet är inte ett direkt citat från Bibeln, men principen finns där och både Jesus och Paulus visar på den genom sina exempel. När det verkligen gäller, gjorde Luther precis som Jesus gjorde och hänvisade till Skriften som den yttersta och enda pålitliga källan till sanning om Gud och hans vilja för oss människor.

Vad är sanning?

Efter det senaste presidentvalet i USA har en evigt återkommande debatt blossat upp med anledning av falska nyheter som sprider sig som en löpeld via sociala medier. De stora aktörerna på nätet använder algoritmer som styr det som hamnar i våra sociala flöden på internet för att göra vårt surfande så intressant och behovsorienterat som möjligt, och därmed göra annonsörerna nöjda. Dina sök- och läsmönster registreras, och vips, så dyker det upp mer av något som du, eller dina vänner, visat intresse för. Detta är också orsak till att även lögner och falska nyheter sprids och förstärks och slutligen påverkar vår verklighetsuppfattning. Tankesmedjor och trollfabriker arbetar aktivt för att styra människors uppfattningar. Den svenska försvarsmakten har under senare år uppmärksammat och varnat för att t.ex. falska nyheter sprids av främmande makt för att påverka folkopinionen och skapa förvirring kring vad som är sant. Och det är inte bara det politiska nyhetsflödet som påverkas. Vi ser detta också på områden som hälsa och religion. Så vad är sant?

Även Jesus fick frågan: ”Vad är sanning?” (Joh. 18:38). När han trängdes i frågan om vem han egentligen var, när han i sin svagaste stund krävdes på svar i öknen, då fanns bara det enda pålitliga och grundläggande kvar: ”Det står ju skrivet…” (se Matt. 4:6, 10; Luk. 4:10). Så i vissa lägen retirerar Jesus och Paulus och Luther till själva grunden. Endast Skriften. Någonstans måste det dras ett streck mot lögn och tradition. Det räcker egentligen med Skriften.

Men det var inte bara i mötet med lögn och tvivel som Jesus hamnade i konflikt och vände sig till Skriften. Även uppriktigt sanningstroende människor som lagts sig till med hundraåriga traditioner och tolkningar av sanningen konfronteras med Skriftens ord (se Matt. 15:3, 6; Kol. 2:8). Tidigt i traditionens och tolkningens historia kan det ha funnits goda syften, men precis som i viskleken går sanningen efterhand förlorad när tolkningen blir viktigare än urkunden. När vi i mötet med nya situationer vänder oss till traditionen istället för till Skriften för att få svar, kommer vi längre och längre bort ifrån källan.

Inte endast sola, prima behövs också

Sola scriptura står dock inte ensamt, det är inte fråga om solo scriptura – att all sanning som finns enbart finns i Bibeln, att Bibeln ensam uppenbarar sanning. Sola sciptura innebär att all sanning (oavsett varifrån den kommer) måste värderas endast genom Skriften, att Bibeln är tillräcklig för att av göra vad som är sant och falskt.

Även om Skriften är tillräcklig på det sättet, räcker inte sola scriptura som grundregel och återspeglar inte heller helt hur Jesus och apostlarna förstod Skriftens roll. Jesus själv, precis som t.ex. Psalmisten och profeterna, hänvisar vid sidan om Skriften till skapelsen som en källa till sanning – ”se på ängens liljor” (Matt. 6:28). Genom sina liknelser uppmuntrade Jesus människor att använda sitt förnuft, förmågan att tänka, resonera och dra slutsatser för att förstå sanningen. Apostlarna spann vidare på Jesus löfte om Hjälparen, Anden, som genom sina gåvor – inte minst profetians gåva – personliga erfarenheter och uppenbarelser, kunde förmedla insikt om sanningen.

Denna erfarenhet hade också reformatorerna. Citatet i inledningen av artikeln visar att Luther vid sidan om ”Skriftens vittnesbörd” även kunde tänka sig att lyssna till ”klara förnuftsskäl”. Luthers reformation var inte enbart inspirerad av Bibelns ord. Han läste också kyrkofäderna, inte minst Augustinus, där han fick stöd för sin upplevelse av Bibelns undervisning om rättfärdiggörelsen av nåd genom tro.

Precis som det finns traditioner som med tiden ställer sig i vägen för Bibelns undervisning, så finns det traditioner som hjälper oss att bevara och levandegöra sanningar i Bibeln. Det finns också riktiga tolkningar av Skriften, erfarenheter som människor gjort genom årtusenden, som kan hjälpa oss att förstå innebörden i Bibelns berättelser. Redan då Nya testamentet skrevs förmedlade apostlarna undervisning som vi inte vet i vilken utsträckning den finns uttalad i Bibeln, men som trots det var sann och god.[1] Som adventister menar vi t.ex. att adventväckelsens pionjärer upptäckte sanningar och formulerade undervisning som format vårt samfund och vår tro – inte minst genom Ellen Whites skrifter – och som vi menar är värd att bevara utan att den behöver införlivas i Bibeln.

Hur sållar vi rätt bland det som sägs vara sant så att vi tar vara på det som verkligen är sant och gott? Vilken roll spelar Skriften i förhållande till andra goda ”källor” till sanning? Svaret på dessa frågor är prima scriptura! Skriften främst. I kombination med sökandet av sanningen i andra källor, så som skapelsen, förnuftet, erfarenheten, Andens gåvor (profetior, ledarskap, m.m.), tidiga kristna tolkningar, kyrkomöten och läror, kristna traditioner och kyrkors handböcker och regelverk, så har alltid Skriften företräde. Det är inte gåvororna och erfarenheter som tolkar eller prövar Skriften, utan tvärtom.

Pröva allt!

”Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont” (1 Thess. 5:19–22). Skapelsen och allt synden har rört vid, som oss människor, är belastat med svaghet och fördärv. Inte ens sådant som vi kan uppfatta som gåvor direkt från Gud, som Andens gåvor i form av profetior[2], eller ens apostlarnas undervisning (se Apg. 17:11), kan vi utan vidare bara godta: allt måste prövas! Forska i Skriften för att se om allt stämmer!

I den förvirrade situationen efter korsfästelsen hade det förmodligen varit lättare för Jesus att bara ge lärjungarna en kraftfull gudomlig uppenbarelse av sig själv. Men istället valde Jesus ett omständligare sätt på vägen mot Emmaus som bekräftar betydelsen av Bibelordets tidigare uppenbarelse i relation även till Guds egen uppenbarelse i Kristus: ”Med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna” (Luk. 24:27).

Helheten är hemligheten

Ett annat tillbehör som ger sola scriptura en sund balans är begreppet tota scriptura, hela Skriften. Vilka delar av Skriften är inspirerad? Hur gör vi med allt det som vi inte förstår? Eller som inte passar in i vår förståelse? Det är lätt att välta omkull både sola och prima scriptura genom att börja ifrågasätta delar av Bibeln. Grundregeln tota scriptura hjälper oss att finna balansen som vi måste förhålla oss till.

”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar” (2 Tim. 3:16, 17). Det är Skriften som ska pröva och ställa oss till svars, och inte tvärtom. Visst ska vi forska och studera och granska Bibelns ord så mycket vi kan, men syftet måste vara att försöka ta reda på och ifrågasätta om vi verkligen förstår det Bibeln säger. Det handlar inte om att ifrågasätta om Bibeln är Guds ord.

Luther själv fick problem när han började ifrågasätta om vissa delar av Bibeln verkligen var så inspirerade av Gud. Jakobs brev kallande han ”halmepisteln” och han såg ner på andra delar av Bibeln som inte kunde mäta sig med hans uppfattning om nåden och tron. Gränserna för vad som kan ifrågasättas är väldigt flytande utan principen om tota scriptura.

En fråga om tro

Även om sola, prima och tota scriptura är principer som alla vilar på Bibelns, Jesus och apostlarnas egna ord och exempel, så står och faller de med vår tro, vår tillit till att Bibeln faktiskt är Guds ord. Först måste vi acceptera att Bibeln är Guds ord. En sådan övertygelse bygger på tro som stärks av vår erfarenhet när vi prövar Guds löften i Ordet. För att sedan växa och mogna i vår tro på Guds ord behöver vi lära oss att uppskatta sola, prima och tota scriptura.

Rainer Refsbäck

FOTNOTER

1. Se 2 Thess. 2:15; 2 Joh. 12; Joh. 20:30-31.
2. Paulus hänvisar både till det han själv skriver och till Skriften i övrigt som en måttstock som Andens gåvor ska prövas mot: 1 Kor. 14:37, 38.