Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Läs dagens andakt från Pearl Sjölanders bok "En stund med Gud"

Dela

Manuskriptet

23 oktober

Lovad vare Gud, som inte avvisade min bön, inte vägrade mig sin nåd (Ps 66:20).

I flera veckor hade församlingens ungdomar och juniorer övat in en pjäs som de skulle framföra för församlingen och några andra grupper. Allting hade gått bra och alla kunde sina repliker. De hade lagt ner tid på kostymer och dekor och det hela var mycket väl genomtänkt.
Kvällen innan de skulle framföra pjäsen för en grupp från RIA i en annan stad, hade de åter en genomgång, en slutlig övning inför morgondagen. Alla var lite nervösa inför att framträda hos människor de inte kände. De kom överens om att samlas utanför kyrkan klockan sex följande kväll för att åka iväg med minibuss. Marta, som ledde det hela, skulle arbeta hela nästa dag ända till det var dags att åka, så hon gjorde nu i ordning allt hon kunde i förväg så att allt skulle vara klart när missionsbussen kom.
Nästa dag på arbetet tänkte hon än en gång igenom allt som skulle med. Hon var ju ytterst ansvarig för att det skulle gå bra och hon ville vara säker att det inte var hennes fel om någonting inte gick som det skulle. Då kom hon på att hon inte helt säkert visste om hon lagt manuskriptet till pjäsen i väskan vid utgången i kyrkan. Hade hon tagit med det eller inte? Det var nog viktigt att det var med. Någon kunde ju få rampfeber och glömma sina repliker och då var hon den som skulle viska åt dem vad de skulle säga. Hon kunde inte hela pjäsen utantill. Om papperen inte låg i väskan, tänkte hon, var kan de då ligga? Alla hade haft så bråttom igår vid övningen att det hade blivit lite stressigt mot slutet. Marta försökte minnas var hon gjort av manuskriptet men hon kunde inte komma på någonting.
Hon tog ledigt lite tidigare för att leta efter manuskriptet, sedan hon först sett efter att det inte var i väskan. Det låg inte hemma, inte i bänkarna i kyrkan, och inte vid hyllan. Nu började det bli ont om tid. Bussen skulle snart iväg och ingen annan hade hela manuskriptet. Till slut tänkte hon: Gud måste ju se var det ligger och han vet att jag behöver det. Han kan nog visa mig var det finns. Så bad hon om det. Med en gång fick hon en idé – talarstolen. Hon gick snabbt fram och tittade på den lilla hyllan under talarstolen. Mycket riktigt, där låg det.

BÖN: Tack, Herre, att du som har hela världen att ta hand om, ändå kan ta dig tid att hjälpa oss med smådetaljer.