Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Dagens andakt

Dagens andakt

Läs dagens andakt från Pearl Sjölanders bok "En stund med Gud"

Dela

Tidvattnet

29 juni

Från höjden fattade han min hand och drog mig upp ur djupa vatten (Ps 18:17).

Min pappa låg och flöt på rygg i vattnet och njöt. Solen lyste från en klarblå himmel. Måsarna svävade omkring tillsynes utan någon ansträngning. Så vita de var mot den blåa himlen. Vad härligt att ligga så här på rygg och åka upp och ner på de mjuka havsvågorna, att kunna slappna av och drömma lite.
Efter ett tag tittade pappa upp och såg sig omkring ... Han märkte då att han drivit ut obehagligt långt från stranden, och ingen annan badade så här långt ut. Han började simma med kraftiga simtag in mot stranden. Hur han än simmade kom han inte närmare stranden, hur mycket han än ansträngde sig. Istället verkade det som om stranden blev mer avlägsen än tidigare. Pappa förstod nu varför. Han simmade i havet vid Englands södra kust där tidvattnets dragningskraft är oerhört starkt. Just nu höll tidvattnet på att gå utåt, och han drogs med av den. Han visste att det skulle innebära en verklig kamp om han skulle kunna simma mot strömmen, och han lade ner all sin kraft på att simma mot land. Pappa var en bra simmare, men inte över några längre distanser, och snart började han känna sig mer och mer trött, men stranden var fortfarande lika långt borta som förut. Ingen såg honom. Det fanns bara en som visste hur det egentligen stod till, och det var Gud. Pappa började be: "Herre, ge mig den kraft jag behöver för att kunna ta mig i land."
Han hade vänt sig på rygg ett tag för att vila lite medan han bad till Gud. Nu vände han sig igen för att på nytt försöka kämpa mot tidvattnet och ta sig tillbaka till stranden. Till sin förvåning såg han att han nu låg alldeles intill stranden på en helt annan plats än där han låg när han började be. Han försökte bottna och det gick! Långsamt tog han sig upp på land. Hur detta hade gått till kunde han inte förklara ens för sig själv. Han lade sig på stranden för att vila. Efter kampen och spänningen var han helt slut, men ofantligt tacksam för den oförklarliga hjälp han hade fått för att komma i säkerhet.