P-hemmets sista föreståndarinna ur tiden

När Marita dog den 4 september, skrev hennes hårfrisörska Nettan i Rimbo om sin saknad efter denna glada och alltid inspirerande kund hon haft i så många år. På minnestunden efter den stämningsfulla begravningen i Rimbo Kyrka berättade en okänd dam att jo, hon hade träffat Marita i Svenska kyrkans olika arrangemang, och vi klickade meddetsamma, hon var så underbar. Ett år hade denna Georgina känt Marita. Dessa till synes vardagliga och spontana  ord uttryckte den stora personlighet som Marita var: hennes livsglädje mot alla odds, hennes djupa intresse i det som föregick runt om henne, och inte minst hennes kärlek till så många olika människor som korsade hennes väg. Dock, det fanns undantag – hon hade inte så mycket till övers för H.M. Konungen som hon delade loge med under en av brodern Herberts konserter i Stockholms konserthus! Men drottningen beundrade hon och hade trevliga samtal vid olika tillfällen.

Marita föddes 1938 i Jönköping som dotter till pastor Adolf Blomstedt och hans hustru pianolärarinnan Alida Thorson. Hon var lillasyster till de 14 och 11 år äldre bröderna Norman och Herbert. Marita var en kreativ (läs påhittig) flicka, med mycket humor och sinne för det dråpliga och aldrig utan optimistiska lösningar på oväntade problem. Hennes bästa väninna, Kerstin Carlsson (Christiansen), också hon pastorsdotter, var den perfekta kumpanen i alla äventyr – intelligenta, äventyrliga och roliga som de var. Vid ett tillfälle när de var 16-17 år så hade de kommit för sent hem en midsommarafton från ungdomarnas firande på Ekebyholm. Pappa Adolf höll morgonen därpå en allvarlig andakt för de två, läste och bad för ”Sions fallna döttrar”. Marita var dock inte mer fallen än att hon tog till Norge för en sköterskeexamen. I Sverige gav ingen sjuksköterskeskola ledigt på sabbaten. Nästa förkovring i tro blev Newbold College. Där mötte hon sitt öde. Han hette Bernard Pedroletti och var schweizare.

Det dröjde inte så många år så lyckades Marita ”importera” sin man till Sverige. Ekebyholmsskolan fick en duglig och uppskattad lärare i franska under många år.

Marita själv då? Hon blev föreståndare för Pensionärshemmet – Adventistsamfundets äldreboende vid Ekebyholm. Under dessa år växte de tre barnen upp: Christophe, Corinne och Patricia. Ofta fick de vara med sin mor på ”P-hemmet” och hjälpa till med olika sysslor. (Alla tre valde också yrken inom vård: läkare och sjuksköterska). Marita blev den sista föreståndarinnan, och var den som fick genomföra den svåra processen som det innebar att avveckla verksamheten. Hon körde land och rike runt för att placera de olika inneboende i deras hemkommuner. Till sist var där två kvar som hon tog hem att bo hos familjen i deras hus i Alby. Där fick de ett hem sin sista tid i livet. I Norrtälje tidning den 16 februari 1981 samt den 12 juni samma år berättas om P-hemmet och dess invånare. Och om skolan och om familjen som lever för sin tro. Det var Maritas familj. Stort uppslag, positivt omdöme, ganska långt från den allmänna kritik som upplevs i dag från media då det gäller kristna institutioner. Men hur skulle man kunna kritisera en sådan eldsjäl som Marita och hennes engagemang för de gamla?

Marita var en sådan stark  och entusiastisk kvinna, utåtriktad, trogen sin överbevisning, orädd. En som stod rak när det blåste hårt som det tidvis gjorde även i hennes liv.

Under den stora tidningsbilden av familjen Pedroletti från 1981, står en vers från familjens favoritpsalm, Psalm 139: ”Herren, allvetande och allestädes närvarande”. Att hennes Herre och Mästare kände henne – i den tryggheten kunde Marita gå ur tiden, den rika tid som hon gjort sitt liv till.

Yvonne Johansson Öster samfundshistoriker

Begravningen av Marita Pedroletti skedde den 26 september i Rimbo kyrka. Om man önskar ge en minnesgåva är familjens önskan att det görs till ADRA Sveriges arbete i världen.