Fortfarande en profetisk röst i Europa?

Ellen G. White-symposiet, ”Understanding Ellen G. White and Her Prophetic Gift Today”, ägde rum på Newbold College den 19-21 april och var avsiktligt planerat att sammanfalla med 50-årsjubileet av det första europeiska Ellen G. White-forskningscentret. ”Det här centret är mycket speciellt eftersom det var det första utanför Nordamerika, vilket blev mallen för de övriga 19 forskningscentra som vi nu har runt om i världen”, förklarade Audrey Andersson, Generalkonferensens vice ordförande och ordförande i Ellen G. White Estates styrelse.

Dessa center etablerades innan internet kom och gav tillgång till viktiga dokument, artefakter och böcker. ”Nu har deras betydelse förändrats, eftersom centrumen främjar adventistforskning och utforskning av vår historia”, påpekade Andersson. Rory Mendez, föreståndare för White Research Centre på Newbolds campus, instämde i Anderssons tankar och beskrev centret som en plattform för vetenskapligt utbyte, bro mellan generationer och en ökad förståelse för Adventistsamfundets resa.

Symposiet, som sponsrades av Transeuropeiska divisionen (TED), lockade en mångsidig publik på mellan 800–1 000 deltagare bestående av pastorer, administratörer, lärare och medlemmar från hela TED-området. Bland de yngsta fanns en grupp scouter från Scottish Mission i Glasgow som deltog delvis på grund av scoutmärket ”Guds budbärare”.

”Vet det, tro det, upplev det”

Med 14 föredragshållare från hela världen inledde Merlin Burt (ledare för Ellen G. White Estate) symposiet med sin presentation ”Young Ellen and the Love of God”. Hans utgångspunkt var att Ellen White hade lärt känna den frid som Guds kärlek erbjuder i Kristus, som ett resultat av en omvändelse i tre steg. ”Även om hon tydligt hade förstått vikten av att bli rättfärdiggjord genom tro, hade Ellen ännu inte förstått att förlåtelse och att bli accepterad av Jesus inte nödvändigtvis hindrar en från att synda.” Det var först efter att hon gått igenom en tid av andlig kamp som hon kom att förstå Guds kärleksfulla natur som en öm och medkännande far.

Merlin D. Burt vädjade till sina lyssnare om Guds kärlek så som Ellen White uppfattade den. "Känn den, tro på den, upplev den."

Som avslutning på sin presentation refererade Burt till en intervju med Ellen White år 1914, i slutet av hennes liv: ”Tårarna rinner nerför mina kinder när jag tänker på vad Herren är för sina barn, och när jag tänker på hans godhet, hans barmhärtighet [och] hans ömma medlidande.”  Hans vädjan var: ”Vet det, tro det, upplev det.”[1]

Hur man inte ska läsa Ellen White idag

Jan Barna (lektor i systematisk och biblisk teologi och forskningschef vid Newbold College) tog upp en av de specifika utmaningar som finns när det gäller att förstå Ellen White i dag och klargjorde att eftersom Ellen White skrev utifrån en annan kultur, tid, språk och världsbild än den vi har i dag, finns det ett behov av ”tolkning” av det som skrivs, så att vi inte missförstår avsikten med det som författaren vill dela med sig av.

Medan ”det historiska och kulturella gapet är mellan ungefär 100 och 170 år”, förklarade Barna, ”med tanke på hur mänskligheten har förändrats bara under de senaste 50 åren av min livstid, finns det ett stort gap. Och detta är bara på nivån för den historisk-kulturella horisonten.” Hans uppmaning är att vi skall ”gå försiktigt fram” när vi försöker tolka vad Ellen White har att säga.

Jan Barna menar att det krävs tolkning för att få en intelligent förståelse av vad Ellen White har att berätta.

Medan vissa kan misstolka behovet av tolkning som ett tvivelaktigt motiv, föreslog Barna precis motsatsen. ”Detta är ett hermeneutiskt erkännande av att personen bakom texten bör erkännas med yttersta respekt genom en genuin vilja att utforska, i vårt fall, Ellen Whites livserfarenhet, livssammanhang, trossystem, världsbild och hennes språk, inklusive att ta på allvar de grundläggande antaganden med vilka hon påstår sig skriva sina skrifter.”

Hans vädjan: ”Förvänta dig att höra den profetiska rösten från författaren och hennes text och gör det på Ellen Whites egna villkor och inte på läsarens villkor.”

En profet i kvinnokropp

Kevin Burton, chef för Centre for Adventist Research vid Andrews University, presenterade en föreläsning med titeln ”Ellen G. White: Literary Source and Gender”. I vad som visade sig vara en av symposiets mest tankeväckande presentationer utforskade Burton Ellen Whites roll som kvinnlig profet och hur könsfördomar har påverkat både kritikernas och apologeternas perspektiv på hennes verk. Burton anmärkte: ”En röd tråd bland medlemmarna i båda lägren är att de uppfattar Ellen Whites kvinnokropp som problematisk.” Han fortsatte med att diskutera hur apologeter ofta misstolkade hennes bräcklighet som ett bevis på hennes profetiska förmåga, medan kritiker tenderade att tillskriva hennes visioner olika sjukdomar, såsom hysteri och histrionisk personlighetsstörning (HPD), med hjälp av opålitliga retrospektiva diagnoser. ”Varje aspekt av Ellen Whites liv, inklusive hennes visioner, förmedlades av hennes kvinnokropp”, sade Burton och uppmanade publiken att fundera över vad det skulle innebära att närma sig hennes arbete med heder och respekt för hennes kvinnokropp.

Burton utforskade Ellen Whites roll som kvinnlig profet och hur könsfördomar har påverkat både kritikernas och apologeternas syn på hennes verk.

Burton avslutade sin presentation med att avliva myten om att Ellen White var ”Guds sista val” och att hon valdes ut endast för att två män tackade nej till kallelsen. ”Det hela är en fullständig myt”, resonerade Burton. ”William Ellis Foy vägrade inte att dela med sig av sina visioner. Han publicerade och delade med sig av dem och fortsatte som pastor under hela sitt liv.” När det gäller Hazen Foss påpekade Burton att det finns begränsad information om honom. Den berättelse som antyder att han vägrade ta emot kallelsen härrör från ett brev skrivet av Ellen White, där hon diskuterar dessa frågor. Men ”hon intygar aldrig att Hazen Foss fick samma vision som hon. Hon återger bara hans ord.”

Burton pekade på bristen på historiska bevis för att stödja denna teori och reflekterade: ”Det är löjeväckande att tro att hon var Guds sista val och att koppla detta till hennes kön och kvinnlighet är beklagligt ... Om något, skulle jag vara mer benägen att tro att Gud valde henne just för att hon var kvinna ... för att göra en poäng om jämställdheten mellan könen för oss idag.”

En utmaning som är lätt att lösa

På frågan om vilka utmaningar som finns i tolkningen av Ellen Whites skrifter svarade Audrey Anderson: ”En utmaning är att människor helt enkelt inte läser Ellen White.” Hon föreslog ett experiment: ”Ta något så enkelt som Vägen till Kristus och läs en del varje dag ... Det kommer att föra dig närmare Bibeln.” Mendez betonade vidare att läsningen av Whites verk ger en klarare bild av Guds kärlek. ”Bokserien 'Det stora hoppet’ inleds och avslutas med frasen ‘Gud är kärlek’. Detta sammanfattar det övergripande budskapet i hennes skrifter.”

Audrey Andersson (främre raden i mitten), ordförande för Ellen G. White Estate, flankerad av gästföreläsare och ledare från hela TED.

Formade det förflutna, vägleder oss i vår samtid och inspirerar vår framtid

Daniel Duda (TED:s ledare) reflekterade över symposiet och sa: ”Vi är tacksamma för hur Gud använde Ellen White för att välsigna Adventrörelsen. Vid detta symposium har vi haft förmånen att få utforska Ellen Whites bestående arv, hennes djupgående inverkan på andlighet, utbildning och hälsa. Hon har inte bara format vår kyrkas förflutna utan fortsätter att vägleda oss i vår nutid och inspirera vår framtid. Om det inte finns någon rörelse framåt i våra liv är det något som är allvarligt fel. Om det inte sker några framsteg i våra liv, då är vi inte ledda av Anden. För där det finns Guds Ande finns det frihet att röra sig framåt – människor är fria att lära sig och att lära om. Vi blir hoppets agenter, och det är vad vårt europeiska samhälle behöver i dag.”

David Neal och Vanesa Pizzuto tedNEWS Foton: Vanesa Pizzuto, James Botha och David Neal

En inspelning av hela symposiet finns tillgänglig på följande länkar:

Fredag kväll kl. 18.00
Sabbatsmorgon kl. 8.45
Sabbatsförmiddag kl. 11.00
Sabbatseftermiddag 1, 14:45
Sabbatseftermiddag 2, 17.00
Söndagsmorgon kl. 9.30