Kan kyrkan ha fel?

Ingen gillar att erkänna att man har haft fel. Tyvärr gör vi alla misstag och tar fel ibland. Mönstret fastställdes i Edens trädgård efter att Eva lyssnade på ormen, åt frukten från trädet och räckte den över till Adam. När Gud frågade dem varför, försökte de skylla på någon annan. Adam skyllde på både Eva och Gud, eftersom Gud hade gett honom Eva till hustru. Eva skyllde på ormen. Så snart synden kom in i världen blev mänskligheten bristfällig. Gud gav genom att offra sin Son lösningen på syndproblemet, men den slutgiltiga lösningen är fortfarande under arbete. Tills Jesus återvänder måste vi acceptera att vi lever i en ofullkomlig värld, där misstag sker och vi alla fattar felaktiga beslut. Kyrkan består av syndare, och därför är det oundvikligt att det finns tillfällen då kyrkan gör fel. Ofullkomliga, bristfälliga människor kan inte skapa något perfekt.

Ellen White skrev: ”Kyrkan har misslyckats, misslyckats sorgligt, med att uppfylla sin Frälsares förväntningar, och ändå drar sig Herren inte tillbaka från sitt folk. Han är fortfarande tålmodig med dem, inte på grund av någon godhet som finns i dem, utan för att hans namn inte ska vanäras inför sanningen. Så att rättfärdighetens fiender, ondskans krafter inte ska triumfera i sina försök att förgöra Guds folk. Han har länge stått ut med deras egensinnighet, otro och dårskap. Med underbar tålamodighet och medkänsla har han tillrättavisat dem.”[1]

Frågan är: Hur förhåller vi oss, kollektivt och individuellt, när kyrkan gör fel?

Svettas inte över ”små” saker

Det kan hända vid ett styrelsemöte, ett församlingsmöte eller egentligen vilket sammanträde som helst: temperaturen stiger, människor argumenterar kraftfullt för sina åsikter och plötsligt delas mötet upp i två motsatta läger. Den omtvistade frågan kan vara så harmlös som färgen på den nya mattan, nya psalmböcker eller om linjerna på parkeringen ska målas om. Med andra ord, ”små” saker. Saker som vi kanske känner starkt för, men som om vi tar ett steg tillbaka är små och med tidens mått oviktiga. De är en fråga om preferens, inte princip. I situationer som dessa måste vi fråga oss själva om vi om några veckor, månader eller år fortfarande kommer att tycka att våra preferenser är så viktiga, eller om vi kan acceptera ett alternativ med värdighet när vi har framfört våra argument och andra fortfarande är övertygade. För om vi inte är försiktiga kommer dessa små saker att svälla upp till saker som avskräcker andra från en relation med Jesus.

Ledare: helgon eller syndare?

Sanning kontra spekulation

Om du någonsin har deltagit i ett unionsmöte eller en generalkonferensmöten har du troligen hört diskussioner om ledare. Spekulationer om huruvida de kommer att väljas igen eller inte och om deras egenskaper. Men när samtalen fortsätter kommer förr eller senare de saker de gjort fel upp på tal. Vid denna punkt måste vi som individer stanna upp och reflektera. Vad vet vi egentligen om fakta?

Hur mycket är hörsägen? Kanske har det överdrivits när det berättats och återberättats? Vad är min egen erfarenhet av personen och deras ledarskap?

Om du vet något som är avgörande för om ledaren bör få fortsatt förtroende eller inte, är rätt plats att dela det med valberedningen, inte genom ryktesspridning: Hänvisa tillbaka en rapport, dela fakta med valberedningen och lita på den bredare gruppens visdom. Det kan hända att valberedningen återkommer med samma namn och personen blir vald. Du känner att fel person blev vald och att kyrkan har gjort ett allvarligt misstag. Hur ska du reagera?

Vad vet du egentligen?

Kom ihåg berättelsen om Davids smörjelse. Samuel skickades till Jishaj för att smörja en av hans söner till efterträdare till Saul. En efter en passerade sönerna framför profeten. I hans ögon såg de alla ut som lämpliga kandidater till kung, men Gud sa upprepade gånger nej.

Gud talade till Samuel och sa: ”Nej, du ska inte bedöma honom efter hans utseende eller längd. Honom har jag förkastat. Herren ser inte på samma sätt som människor. Människor dömer efter det yttre, men Herren ser till hjärtat” (1 Sam. 16:7). Vi vet inte vad Herren ser i människors hjärtan. Vi vet inte om detta är den enda personen som var villig att acceptera kallelsen. När Gud kallade på någon att ta på sig det profetiska uppdraget att leda adventrörelsen var det den tredje som kallades - Ellen White - som accepterade. Herren använder den som är villig.

Ofullkomliga, bristfälliga människor kan inte skapa något perfekt.

När vi har gjort allt som står i vår makt och någon ändå blir vald, har vi ett ansvar att be för dem och göra allt vi kan för att stödja dem. Gud verkar genom individer, men han verkar också genom den kollektiva rösten.

Den samarbetsvilliga ledaren

Alla som har varit ledare vet att det kan kännas mycket ensamt. Du har valts till ledare och människor förväntar sig att du ska ge riktlinjer. Ingen person har alla svar. Samråd är nyckeln till att skydda sig mot misstag. Ellen White skrev: ”Pastorerna och lärarna i våra konferenser ska arbeta tillsammans med sina erfarna bröder, be dem om råd och lyssna till deras råd.”[2]

Som den vise mannen skrev i Ordspråksboken 11:14: ”Utan ledarskap lider en nation nederlag, men med många rådgivare kan den räddas.”

Det finns sällsynta fall där en ledare upplever ett moraliskt fall. Sådana fall sker ofta offentligt och konsekvenserna skadar de inblandade personerna och kyrkan. Det finns processer och riktlinjer som hjälper kyrkan att hantera dessa situationer med medkänsla och nåd, utan att förminska felet som begåtts. Som med all synd förlåter Gud. Vi bör också förlåta, men vi bör också acceptera att handlingar får konsekvenser, och ibland innebär det att dörrarna stängs för framtida tjänst.

Växa i visdom och kunskap

Eftersom vi är en profetiskt grundad rörelse, kallad att förkunna det eviga evangeliet som finns i de tre änglarnas budskap, känns det obekvämt, om inte farligt, att säga att kyrkan kan ha missuppfattat sin teologi.

Låt oss se på det från ett annat perspektiv. När ett barn föds har det potential att krypa, gå, tala och växa i förståelse. Så har det också varit med kyrkan. Efter den stora besvikelsen omfamnade många troende teorin om den "stängda dörren", en uppfattning som hävdade att prövotidens dörr hade stängts och att alla som inte hade accepterat milleriternas budskap före den 22 oktober 1844 inte kunde bli frälsta.

När kyrkan började fundera på evangeliet om att gå ut i hela världen, kände de inledningsvis att de skulle uppfylla detta uppdrag genom att evangelisera i USA, eftersom USA hade representanter från hela världen. Det tog tid för våra pionjärer att förstå och acceptera sabbatssanningen och hälsobudskapet, för att nämna några exempel på hur vår förståelse har vuxit.

Vi måste studera alla bibliska sanningar noggrant och under bön. Återigen gäller samma princip som vi såg när det gäller ledarskap. Det finns trygghet i samråd. Även om kyrkan inte har någon trosbekännelse, har den 28 grundläggande trosuppfattningar som sammanfattar vår tro. När förändringar eller tillägg övervägs, sker samråd med alla nivåer i kyrkan, inklusive vanliga medlemmar, pastorer, lärare och teologer under flera år. En generalkonferensförsamling (GC session) röstar sedan om den slutliga rekommendationen.

När vi under bön öppnar oss för den heliga Anden, studerar tillsammans och litar på varandra, kan vi vara säkra på Herrens ledning.

Policy och förfaranden

Kyrkan har tre viktiga policydokument: de 28 grundläggande trosuppfattningarna, församlingshandboken Church Manual och generalkonferensens Working Policy. De två första kan endast ändras vid generalkonferensförsamlingen vart femte år. Det sista kan ändras årligen av generalkonferensens styrelse vid dess årliga rådsmöte. Vi har tittat på de grundläggande trosuppfattningarna ovan, så låt oss nu kort titta på Church Manual och Working Policy.

Ändringar i båda dokumenten betyder inte nödvändigtvis att de var felaktiga tidigare, utan snarare att vår förståelse och världen har förändrats. Ett enkelt exempel är införandet av dataskyddslagar. Kyrkan behövde då ändra sina regelverk och praxis för att anpassa sig till nya lagkrav.

Inget av dokumenten ändras snabbt. Exempelvis skickade en missionssekreterare i en union in ett ändringsförslag till kommittén för Church Manual tre gånger innan den röstades igenom. Varje gång lyssnade han på kommentarerna och reviderade förslaget med hänsyn till den visdom som framkom av kommitténs motivation till avslag. Eftersom församlingshandboken endast kan ändras vid en generalkonferensförsamling tog processen 15 år, vilket tack och lov är ovanligt.

Ändringar av reglerna i Working Policy tar inte så lång tid, men de tar ändå tid. Processen är långsam för att möjliggöra samråd. När vi lyssnar och låter andra bidra blir den slutliga versionen alltid bättre.

Guds ofelbara vägledning och kärlek

Gör kyrkan fel? Ja, ibland gör den det, men vi ska inte bli nedslagna. Ellen White skrev: "Den kristna församlingen är Guds redskap för att människor ska bli frälsta. Den blev till för att den skulle tjäna mänskligheten och förkunna evangeliet för världen. Redan från början var det Guds syfte att hans församling skulle spegla hans frälsande makt för världen. Han har kallat församlingens medlemmar ut ur det andliga mörkret och in i sin frälsnings underbara ljus. Därför ska församlingen uppenbara hans härlighet. Den är platsen där Kristus nåds rikedomar finns förvarade. Till slut ska församlingen visa Guds fulla kärlek för världen, till och med för 'härskarna och makterna i den himmelska världen' (Ef. 3:10).
I Bibeln finns det många och underbara löften som ges till församlingen. 'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk' (Jes. 56:7). 'Jag ska låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag ska låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.' 'Jag ska låta en plantering växa upp som ska bli till berömmelse för dem. De som bor där ska inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. De ska inse att jag, Herren deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren Gud. Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren Gud' (Hes. 34:26, 29–31)." [3]

Kyrkan kan snubbla, och som individer kan vi misslyckas, men Gud har lovat att om vi ser till honom, så bevarar han oss från frestelsens stund och lovar att om medlemmarna håller fast, så kommer han att bevara dem. Herrens kärlek till sin kyrka är oändlig och beständig, och han använder den som en skådeplats för sin nåd för att förvandla hjärtan och uppenbara sin makt. Kort sagt ser Herren kyrkan som en speciell, älskad institution som han skyddar, stöder och upprätthåller över hela världen.

Audrey Andersson har tidigare varit missionssekreterare i Adventistsamfundet i Sverige men är nu viceordförande i Adventistsamfundets generalkonferens. Artikeln var ursprungligen publicerad i Adventist Review.

[1] Ellen White, Last Day Events ( Pacific Press, 1992), s. 58.

[2] Ellen White, Testimonies to Ministers and Gospel Workers (Pacific Press, 1923), s. 502.

[3] Ellen White, Genom vatten och eld (Skandinaviska Bokförlaget, 2019), s. 16.