"Ingen av er får gå ut genom dörren förrän..."

När Mose skulle leda israeliterna ut ur Egypten och till frihet från slaveri använde Gud plågor för att övertyga egyptierna att släppa dem. Flera av plågorna såg ut att vara smittsamma sjukdomar som drabbade både djur och människor. Men Guds folk tycktes inte bli drabbade. Men inför den sista plågan, den där allt förstfött i Egypten skulle dö under natten, fick Mose särskilda order som han skulle infomera folket om. Varje familj skulle söka skydd i sina hem och stryka påskalammets blod på sina dörrposter. "Sedan får ingen av er gå ut genom dörren förrän det blir morgon..." (2 Mos. 12:22). Så länge de hölls sig isolerade familjevis i sina hem, så kunde lammets blod på dörrposterna skydda dem från fara. Men gick de ut, hade inte lammets blod på dörrposterna någon skyddande kraft.

Att isolera sig från smitta eller isolera den som smittar (karantän), blev sedan en framgångsrik metod bland isaeliterna mot smittsamma sjukdomar. Mose påbjuder i flera fall just detta för att skydda folket mot sjukdom och död. Israels folk fick denna utmaning av Gud: "Om du lyder Herren, din Gud, och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans befallningar och håller alla hans bud, då skall jag låta dig slippa alla de sjukdomar som jag sände över egypterna. Ty jag är Herren, den som botar dig" (2 Mos. 15:26).

Detta är bakgrunden till de råd och rekommendationer som fortfarande idag ges för att hindra smittspridning. Skillnanden idag är kanske att vi vetenskapligt och medicinskt förstår hur.

De senaste veckorna och dagarna har råden från Folkhälsomyndigheten och smittskyddsläkare i nästan alla Sveriges regioner skärpts: "Om möjligt undvika att ha fysisk kontakt med andra personer än de som man bor tillsammans med..." "Avstå från att delta i exempelvis möten, konserter, föreställningar..." "Avstå från att göra onödiga resor såväl inom som utom regionen..." "Avstå från att vistas i inomhusmiljöer som butiker, köpcentrum, museer, bibliotek, badhus och gym..." Allt detta påverkar givetvis också det sociala umgänget och andliga gemenskapen i församlingens lokaler.

Det handlar inte om att vår religionsfrihet blir begränsad. Det hindrar oss inte från att tillbe, sprida det glada budskapet eller uppleva andlig gemenskap med våra trossyskon. Det handlar bara om att det inte kan ske tillsammans på en fysisk plats där vi inte kan hålla avstånd i inomhusmiljöer.

Vi vill uppmana alla våra församlingar att göra extra ansträngningar för att mötas på andra sätt än fysiskt inomhus. Gör församlingsutflykter utomhus (håll avstånd, avstå från fysisk kontakt). Skapa böne- och studiegrupper online (gratis på t.ex. zoom.us). Se till att de äldre och de yngre i församlingen inte glöms bort! Här behövs olika och särskilda insatser för att de ska känna sig inkluderade i gemenskapen. Beroende på förhållandena i just din församling, håll gärna kyrkbyggnaden öppen vissa tider för församlingen och allmänheten, men inte för gemensam gudstjänst på traditionellt vis - utan för enskilda samtal, möjlighet att få sitta ner en stund i enskildhet för att möta Gud, träffa trossyskon om än på avstånd. Se bara till att inte alla samlas samtidigt så att det blir trångt och svårt att håll sig till de särskilda råden..

"Ingen av er får gå ut genom dörren förrän det blir morgon..." Snart kommer "morgonen", snart ser vi ljuset i tunneln och kan andas ut igen och mötas. Håll ut och håll avstånd!

Rainer Refsbäck missionssekreterare