Sedan Skolverket i en debattartikel före första advent gick ut med hur landets kommunala rektorer ska hantera skolans besök i kyrkan, har många kristna företrädare reagerat starkt. Debatten om relationen mellan skolan och kyrkan har tagit fart sedan kravet att skolan ska vara icke-konfessionell, vilket den varit enligt läroplanen i många år, skrevs in i den nya skollagen 2010.
Den svenska skolan och kyrkan har en lång gemensam historia. Skolväsendet kom samtidigt med kristendomen till Sverige och innan allmän skolplikt infördes var det ofta kyrkan som såg till att byns ungar lärde sig läsa, skriva och räkna. Därför sitter det djupt, inte minst på landsbygden, att skolan har samlingar i kyrkan kring advent och skolavslutningar.
Men den nya skollagen, som började tillämpas 1 juli 2011, säger att all undervisning och utbildning i den kommunala skolan ska vara icke-konfessionell, alltså det får inte förekomma några religiösa inslag som bön, psalmsång, trosbekännelser eller predikan.
Skollagen skiljer på undervisning och utbildning. Undervisningen är den del av utbildningen som läraren ger barnen och som styrs av de mål och processer som anges i läroplanen. Den har varit icke-konfessionell redan innan den nya skollagen. Utbildningen omfattar förutom undervisningen också det som sker utanför klassrumet, som raster, utflykter och måltider. Till utbildningen hör också skolavslutningar. Utbildningen, däremot, får i friskolor med konfessionell inriktning fortfarande innehålla religiösa inslag, men får inte vara obligatoriska att delta i.
Inför första advent gick Skolverket ut i en debattartikel i DN "Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan" och förklarade att det är skolans rektor som ska ha huvudansvaret för vad som sker i kyrkan när skolan samlas där i adventstid. Under dessa samlingar i kyrkan får inte bön, trosbekännelse eller andra religiösa inslag förekomma. Skolan får fortfarande samlas i kyrkan, och prästen får vara med, men utan religion.
I Skolverkets råd till rektorerna påpekas att vissa traditionella psalmer får sjungas på t.ex. skolavslutningar, som "Den blomstertid nu kommer..." trots att den har ett religiöst innehåll. Skälet är att den är så starkt förknippad med traditionen.
Debatten på sociala nätverk och i media har efter detta varit intensiv. Många kristna frågar sig hur en statlig myndighet kan ha åsikter om vad som ska ske i kyrkorummet. Man tycker att skollagen tolkas för snävt. Debattören och katoliken Marcus Birros krönika i Expressen hade rubriken "Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?"
Den kristna dagstidningen Dagen har gått ut med ett upprop, Adventsuppropet, där man uppmanar regeringen att se över Skollagen så att den inte kan tolkas så snävt att kyrkan ska tvingas göra avkall på sin tro om skolan väljer att hålla avslutningar och samlingar där. Där kan man delta i uppropet genom att skriva in sitt namn eller skriva ut namnlistor för att samla namn.
Skolminister Jan Björklund har tagit intryck av debatten och sa i en intervju i Ekot att skollagen på den här punkten behöver ses över. Religiösa inslag måste vara tillåtet när skolan är i kyrkan.
– Man ska, till exempel nu inför julen, kunna sjunga julpsalmer. Och det ska vara helt okej att en präst är med och berättar för barnen varför vi firar jul, säger Jan Björklund.
För många kristna i Sverige, inte minst frikyrkliga och adventister, har åtskillnaden mellan kyrka och stat varit en viktig fråga. Att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell är därför självklart. Det är också självklart att staten och dess myndigheter inte har något inflytande över trossamfundens religiösa utövning och liv.
Rainer Refsbäck