Trump och odjuret från jorden

Huvudfokus i denna kommentar är att lyfta fram ett kanske bortglömt profetiskt drama utan att fastna i en alltför självsäker tolkning av eller tillämpning på specifika händelser i det drama som pågår i världen. Vi kan inte med säkerhet säga att en specifik biblisk profetia går i uppfyllelse när någon av dagens nyheter flimrar förbi framför våra ögon – även om vi vet att tiden är kort. Jag vill bara använda världsläget som en ursäkt att påminna om att Gud har en plan mitt i all förvirring och spänning som just nu råder. Och en önskan om var vi har blicken.

Odjur som visar vad de kan

I Uppenbarelseboken 12 och 13 får vi en snabb överblick av världshistoriens utveckling från Jesus födelse till tidens slut. Den påminner starkt om profeten Daniels syner över världshistorien och världsrikena i form av odjur som reser sig upp ur havet.[1] De tre odjuren framställs också som en falsk treenighet (draken,[2] odjuret från havet[3] och odjuret från land[4]) som står i stark kontrast och i uppror mot den sanna treenigheten: Gud Fadern, Sonen (Lammet) och den heliga Anden.

De tre odjuren representerar både olika makter och kronologiska skeden i historien, samtidigt som de alla tre är aktiva i någon mån hela tiden och utför sina gärningar inför varandras åsyn. Men det tredje odjuret, som framträder ur jorden, är det som står i förgrunden i tidens slut här i Upp. 13. Odjuret från jorden utmärker sig för att det påminner om ett lamm eftersom dess horn ser ut som lammhorn – dess makt är mjuk eller kristuslik på något sätt. Men det talar samtidigt som en drake – en egenskap som tycks förstärkas med tiden – vilket visar att det i grunden inte skiljer sig så mycket från de två tidigare odjuren i sitt uppror mot skapelsens Herre.

USA:s mjuka profetiska makt

Adventister har i sin tolkningstradition sett på det tredje landodjuret som en profetisk bild av Amerikas förenta stater. Nordamerika framträder först som en fristad för förföljda kristna pilgrimer under reformationen och mot slutet av den romerska kyrkans herravälde i Europa.[5] Och utmärker sig som frihetens löftesland i samma historiska sammanhang som ger havsodjuret dess dödliga sår (13:3), under den franska revolutionen. USA har under mer än två århundraden varit en fristad för oliktänkande, religiösa minoriteter och en grogrund för väckelser och mänskliga fri- och rättigheter.

Det kan vara värt att påminna sig om den "mjuka makt" som hittills kännetecknat USA, som kanske illustreras av dess lammliknande horn. Den mjuka makten har framför allt efter andra världskriget kommit till uttryck i form av bistånd för att främja demokrati, utbildning och sjukvård. Förtryckande och odemokratiska regimer har undergrävts med en frihetslängtande kultur. Den mjuka makten har också bidragit till att kristen tro och mission spridits i världen samtidigt som USA varit en förebild när det gäller religionsfrihet och åtskillnad mellan kyrka och stat. När en hel del av dess mjuka makt ser ut att monteras ner av Trumps presidentskap,[6] kan man ju fundera på om USA står inför en profetiskt utstakad förändring. Kommer USA att tala mer som en drake framöver?

Vad väntar närmast? Hur kommer de profetiska beskrivningar av odjuret som följer att uppfyllas? Jag har inte för avsikt att spekulera kring uppfyllelsen, utan mer påminna om innehållet i profetian och informerat av sammanhanget ge lite råd kring tolkningen.

Eld från himlen

Kom ihåg att det tredje odjuret ser ut att spela den heliga Andens roll i den falska treenigheten, så beskrivningarna av landodjurets gärningar ska ses i det ljuset. Precis som Hjälparen Anden ska rikta den troende till Jesus, är landodjurets uppgift att få jordens invånare att tillbe föregångaren havsodjuret med det dödliga såret (Jesus Kristus motsvarighet och motståndare). Precis som Guds Ande har gjort tidigare i Bibelns historia, gör också landodjuret stora tecken och får till och med eld att falla från himlen. Om den heliga Andens tecken och kraft har visat sig i eldpelaren om natten vid uttåget ur Egypten, på berget Karmel med profeten Elia och eldtungorna på lärjungarnas huvuden där de var samlade i den övre salen på pingstdagen – vad för slags händelser representerar odjurets eld? Militära straffdomar över fiender som får nationer att böja sig eller övernaturliga kraftgärningar som hänför och bedrar jordens folk? Det har spekulerats i att elden representerat alltifrån USA:s kärnvapenmakt till bedrägliga karismatiska rörelser. Vi behöver nog lyfta blicken och vidga vårt synfält och hålla ögonen öppna för överraskningar här och inte fastna för någon spekulativ tolkning.

Havsodjurets avbild

Det lammliknande odjuret ska likt Nebukadnessar på Daniels tid, befalla att en avbild ska göras av det första odjuret från havet. Likt Guds Ande i skapelseberättelsen blåser odjuret även liv i avbilden. Alla som inte faller ner och tillber bilden ska dödas, likt Daniels vänner i den brinnande ugnen.[7] Det handlar om att visa vems gud som är starkast, himmelens och jordens Skapare eller jordens kungar och herravälden.

Odjuret styr över handeln

Likt den heliga Anden, som ges till alla de troende ”som ett sigill för befrielsens dag” (Ef. 4:30, 2 Kor. 1:22; Upp. 7:2–4) – en säkerhet eller visshet om att de tillhör Gud – så kommer det tredje odjuret att sätta sitt märke på alla jordens invånare. De som inte tar emot detta märke, eller odjurets namn eller tal (666), får inte köpa och sälja, medan de som tar emot det får fortsätta handla. Detta har skapat många spekulationer om streckkoder, chip inplanterade under huden och inspirerat till prepping inför tidens slut.

Den som läser vidare i Uppenbarelseboken upptäcker att det pågått handel runt odjuren hela tiden, där jordens kungar och handelsmän säljer och köper lyxvaror och sexuella tjänster med den stora skökan, Babylon, som rider på havsodjuret.[8] De profetiskt tecknade handelsvarorna ser ut att handla om inflytande och makt, idéer och livsåskådningar i sitt sammanhang. Handeln liknar det historiska avfall och den otrohet som skedde mellan Israels folk och de ogudaktiga folken omkring dem.[9] Så när Guds folks möjlighet att köpa och sälja upphör i avsaknad av odjurets märke, kanske det inte handlar så mycket om vardagskonsumtion och livsmedel i allmänhet. Kanske Guds folk till och med ska se förbudet mot att köpa och sälja som en förtäckt välsignelse och inte så mycket som ett hot som väcker oro för hur vi ska klara oss?

Guds sigill – en garanti och visshet

Adventister har traditionellt uppfattat att den bibliska sabbaten är Guds sigill i Uppenbarelseboken och indirekt att odjurets märke därför är sabbaten utbytt mot söndagsfirandet.[10] Nya testamentet undervisar om två sigill som ska märka Guds folk. Det första sigillet är den heliga Anden som ges som gåva till alla dem som tar emot Jesus som frälsare och Herre (Ef. 4:30, 2 Kor. 1:22). Detta sigill är Guds garanti och vår visshet om Guds förmåga att rädda och bevara oss till slutet. Redan i Gamla testamentet utlovades Guds Ande för att garantera vår frälsning och skriva Guds lag på våra hjärtan.[11] För dem som tar emot Andens sigill och tar vara på dess löften och kraft bör det rimligtvis ha effekten att de växer i tro och likhet med Kristus. 

I Upp. 7:2–4 tycks en ny och slutlig märkning ske av dem som redan är Guds folk, med ”den levande Gudens sigill”, och vars syfte är att skydda dem från plågorna och straffdomarna i tidens slut. En garanti när allt omkring dem faller som visar att de tillhör Gud och inte får röras. Det är det andra sigillet och ska inte blandas ihop med det första, men inte heller ses som helt separata från varandra. För att få det andra sigillet förutsätts att man tagit emot det första och stått kvar i de löften som gavs med Anden första gången. Eftersom Anden ges för att skriva Guds kärleks lag i våra hjärtan är det naturligt att Bibelns sabbatsbud också finns med där – kanske även som det mest utmärkande draget. Även om sabbaten bär med sig en rik betydelse, så innebär förmodligen sigillet i Upp. 7 mer än att Guds folk i den sista tiden utmärker sig för att fira sabbaten i stället för någon annan dag i lydnad för Guds bud. De utmärker sig för att de bär med sig "hela paketet" av sabbatens innebörd: de litar inte till sin egen rättfärdighet och vilar i Kristus från sina egna gärningar (Heb. 4) och de ser endast att Herren är den som gör dem heliga (Hes. 20:12). De har också ”Lammets namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor” – de är helt och hållet Guds (Upp. 14:1).

Släpp Trump och lyft blicken

Med president Trumps snabbt förändrade inrikes- och utrikespolitik, så upplever vi att den verklighet som vi varit vana vid har förskjutits. Den regelbaserade världsordningen tycks falla samman. Många har känt sig stressade över alla olika utspel och presidentdekret som utfärdats i snabb takt. En hel del "kristen nationalism" har präglat retoriken och flera av de politiska omsvängningarna. En del av dessa påminner oss om att det lammliknande odjuret också ska tala alltmer som en drake. Om någon tänkt att det finns hopp för människorna på jorden, för fred och frihet genom att sätta sin tillit till en stark amerikansk president, så kan vi nu ana att det hoppet står på en skakig grund. Samtidigt, uppfyllelsen av profetian är inte beroende av att ett visst politiskt parti har makten i USA eller att presidenten heter Trump eller något annat. Det är egentligen ointressant.

När Uppenbarelseboken 13 tar slut, tar Uppenbarelseboken 14 vid. Vår blick vänds från draken, odjuret från havet och odjuret från jorden till himlen och det riktiga Lammet som står på Sions berg. Där får vi en framtidsvision av Guds folk, de som från ”alla länder och stammar och språk och folk” hört den första ängelns höga röst: ”Frukta Gud och ge honom äran, för stunden har kommit då han ska döma. Tillbe honom som skapade himlen och jorden och havet och vattenkällorna” (Upp. 14:7).

Det som utmärker de heliga, ”som håller fast vid Guds bud och tron på Jesus” (Upp. 14:12), är att de inte låter sig distraheras av odjuren, utan ”följer Lammet vart det än går” (v. 4). Det lammlika odjuret kommer inte att rädda världen, det är fortfarande ett odjur som kommer att roffa åt sig det som inte är hans. Samma sak med de två tidigare odjuren. Allt de gör, gör de för att bedra. Det sanna Lammet, som blev slaktat på riktigt är också Herden som ger sitt liv för fåren. Ja, Jesus är allt för oss, hans får: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska gå in och ut och hitta bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren" (Joh. 10:7-11).

Rainer Refsbäck