Guds öppenhet

Öppenhet är en av de viktigaste egenskaperna som människor längtar efter att se hos sina ledare och hos dem som har makt. Vi vill veta att våra skattepengar används på ett bra sätt, att de som har makten fattar kloka beslut för allas bästa, snarare än för sina egna egoistiska intressen. ”För att jag säger det” fungerar bara en viss tid, om ens det. Så småningom måste det finnas rimliga förklaringar. När våra ledare saknar öppenhet växer misstro, tvivel och misstänksamhet bland folket. Omvänt, när det finns öppenhet, växer förtroende och tillit.

Det är inte annorlunda i vår relation till Gud. Ingen har en högre auktoritet och ledarskap än Gud. Han vet att om han vill vinna och behålla sina barns kärlek och respekt måste han vara öppen. Därför ser vi genom hela Bibeln en Gud som ständigt gör sig själv och sina vägar kända.

Satan, bedragaren, vill inte att vi ska se Gud som ärlig och sanningsenlig eller öppen och transparent. Som den gamla ormen (Upp 12:9) i Edens trädgård försökte han fördunkla Guds karaktär genom att ifrågasätta hans bud och förvränga hans motiv. Satan anklagade i själva verket Gud för att ge en orimlig och överdriven lag, för att vara en lögnare och i slutändan för att vara självisk genom att hålla tillbaka det som är gott enbart för sig själv. Även om Guds gudomliga egenskaper nödvändigtvis gör honom mystisk och något obegriplig för oss människor (Ps. 145:3; Job 26:14; Jes. 55:8, 9), har syndens och falskhetens inflytande gjort det ännu svårare att känna honom (Jes. 59:2).

Men Gud har inte lämnat oss i mörkret. Han svarade på djävulens anklagelser inte bara genom att förneka dem, utan genom att motbevisa dem genom att visa, uppenbara och vara öppen. Han kom till trädgården och förkunnade för den förlorade mänskligheten den härliga frälsningsplanen (1 Mos. 3:15). Sedan dess har Gud sökt att uppenbara sin godhet för människorna för att locka dem tillbaka till sig själv (Rom. 2:4; Joh. 12:32). Genom Jesus Kristus, kvinnans utlovade avkomma, har Gud gjort Guds sanna karaktär tydlig (2 Kor. 4:6; Joh. 14:7, 9) och uppenbarat att han verkligen är kärlek (1 Joh. 3:16; 4:8). Jesus kallar oss vänner och vill göra ”allt” känt för oss (Joh. 15:15). Satan dolde Guds sanna karaktär; Kristus kom för att uppenbara den.

”Jesus kom hit och levde bland oss för att ge oss den verkliga bilden av Gud. Han kom för att ta bort den mörka skuggan. Han kom för att visa Gud gränslösa kärlek.”[1]

Medlen rättfärdigar målet

Även om allt Gud gör är rätt och rättfärdigt, förlorar Gud sin trovärdighet om andra inte uppfattar det som rätt. För att slutgiltigt vinna kampen mot synden, Satan och det onda måste Gud inte bara göra det som är rätt, utan också ses och förstås som att han gör det som är rätt från början till slut. Hos Gud är det medlen som rättfärdigar målet, inte tvärtom.

Genom hela Bibeln ser vi Gud visa barmhärtighet i kombination med fullkomlig rättvisa från början till slut. Han är öppen i sin dom, och vill att alla ska se att hans domar inte är godtyckliga, utan rättvisa och sanna (Upp 16:7).

Som en del av Guds stora frälsningsplan ... tillåter Gud en fullständig domsprocess där alla änglar och människor kan se och själva förstå att Gud är barmhärtig och fullkomligt rättfärdig i sina domar.

Gud visste att mänskligheten var på väg att bli så ond och våldsam att den till slut skulle förstöra sig själv (1 Mos. 6:13). Så vad gjorde han? Förstörde han dem alla plötsligt utan varning eller möjlighet att fly? Nej! Gud gav mänskligheten nåd i 120 år och varnade dem ihärdigt för vad som skulle komma och hur de kunde räddas. Gud var öppen genom att avslöja vad han skulle göra genom Noa, precis som han alltid hade gjort med profeterna (Amos 3:7).

När Sodom och Gomorra hade nått sin syndens fullbordan läser vi att Gud kom ner för att själv se om detta verkligen var fallet (1 Mos. 18:21). Tänk på det ett ögonblick. Var Gud verkligen tvungen att komma ner och observera stadens invånare för att veta att de var onda? Naturligtvis inte – Gud är allvetande och allestädes närvarande. Han visste redan. För att visa att han inte dömer godtyckligt tog Gud dock det extra steget så att vi skulle veta att han verkligen är rättvis, rättfärdig och har förstahandsinformation om situationen innan han avkunnar sin slutliga dom. Vi ser ytterligare öppenhet från Guds sida i hans vilja att diskutera med Abraham om ödet för invånarna i de onda städerna. Guds hjärta och öppenhet visas tydligt här genom att han till och med tillåter Abraham att fråga: ”Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?” (1 Mos. 18:25).

Den första ängeln tillkännager att ”stunden har kommit då han ska döma” (Upp 14:7), och hänvisar till den tid då Gud började granska sina efterföljares liv för att avgöra om deras bekännelse stämmer överens med deras handlingar (Matt 7:21–23; 1 Joh 2:3, 4; 1 Tim 3:5; 1 Pet 4:17; 2 Kor 5:10). Vår lydnad mot Guds bud är inte det som frälser oss – det är tron på och att vi tar emot hans nåd (Ef. 2:8, 9) – men det är våra goda gärningar som visar och bevisar att vi är frälsta och har uthållighet till slutet (Jak. 2:17–23; Heb. 3:14; Matt. 24:12, 13).

Sett som rätt

Behöver Gud genomföra denna rättegång för att verkligen kunna veta och avgöra vilka som är hans trogna följare och vilka som inte är det? Naturligtvis inte – Gud vet redan allt! Skulle Gud dock ses som rättfärdig om han inte säkerställde fullständig öppenhet i domsprocessen? Nej, det skulle han inte. Och så, som en del av Guds övergripande frälsningsplan för att för evigt säkra universums säkerhet från ytterligare uppror, tillåter Gud en fullständig domsprocess där alla änglar och människor kan se och själva förstå att Gud är barmhärtig och fullkomligt rättfärdig i sina domar.

En rättegång före Jesus återkomst är till för änglarnas och de himmelska varelsernas bästa (Dan. 7:9, 10; Luk. 12:8, 9). Rättsprocessen under tusenårsriket är till för de heligas bästa (Upp. 20:4; 1 Kor. 6:2, 3; Hes. 28:17, 19; Jes. 14:16, 17). Och den slutliga, verkställande domen är till för de ogudaktigas bästa, så att de själva kan se att deras dom är rättvis (Upp. 20:11–13; Fil. 2:9–11). I slutändan kommer alla Guds vägar, beslut och skäl att avslöjas fullständigt, bli helt uppenbara och helt genomskinliga.

När denna rättsliga prövning är avslutad kommer det inte att finnas något tvivel eller någon misstanke om att Gud kunde ha gjort något mer för att rädda så många som möjligt (Jes. 5:4; Matt. 23:37). Det kommer att framgå tydligt att Gud inte har undanhållit oss något som skulle vara till vår fördel (Rom. 8:32). Det kommer inte att finnas någon tanke eller rädsla om att Gud är självisk. Kärleken kommer att segra, och vi kommer att leva för evigt med honom i ett säkert, evigt tryggt och transparent universum.

”Gud behöver undanröja allt som kan få människan att säga att han kunde ha gjort mer. Med Kristus gav han alla himlens resurser, så att ingenting skulle saknas i planen för människans uppflyttning. Här är kärleken – vars kontemplation bör fylla själen med outsäglig tacksamhet! Åh, vilken kärlek, vilken oändlig kärlek! Att begrunda denna kärlek kommer att rena själen från all själviskhet. Det kommer att leda lärjungen att förneka sig själv, ta upp korset och följa Frälsaren.”[2]

Aron Crews är make, pastor och bibelstudierentusiast och bor i norra Kalifornien. Artikeln är en kommentar till Bibelstudiums avsnitt för den 5 juni 2025 och publicerades i Adventist Review.