Granskningsnämnden har beslutat att TV4:s dokumentärserie "Församlingen, domedagen och våldtäkterna" bröt mot kravet på saklighet. Beslutet gäller användningen av manipulerade bilder som inte rättades i efterhand.
Dokumentären, som sändes i tre delar under våren 2025, skildrar en kvinnas personliga berättelse om övergrepp och hennes uppväxt i en frikyrklig miljö. Serien innehöll intervjuer med tidigare och nuvarande medlemmar, forskare och psykologer, och berörde även Adventistsamfundets tro och verksamhet och församlingens hantering av situationen.
Sjundedags Adventistsamfundet anmälde dokumentären till både Medieombudsmannen och Granskningsnämnden. Vår kritik har handlat om att programmet ger en osaklig helhetsbild av samfundet genom att blanda enskilda personers erfarenheter med generaliseringar om vår tro och verksamhet. Adventistsamfundet har inte getts möjlighet att besvara eller kommentera felaktiga påståenden om samfundet och församlingens hantering. Våra svar på de begränsade frågor som producenten ställde till trossamfundets företrädare återgavs inte på ett sätt som gav tittarna en balanserad bild då svaren endast fanns tillgängliga via en qr-kod i slutet av programmen.
Granskningsnämnden konstaterar att opartiskhet inte är ett krav i TV4:s sändningstillstånd och har därför inte prövat den frågan. Däremot fälls programmet för att ha visat manipulerade bilder som skulle illustrera användningen av så kallade oskuldsband på Ekebyholmsskolan. TV4 har medgett att bilderna var omarbetade och har publicerat en ny version, men ingen rättelse har sänts, vilket strider mot bestämmelsen om beriktigande.
”Vi välkomnar att Granskningsnämnden markerar mot bristande saklighet. Vår kritik mot dokumentären kvarstår – den ger en osaklig helhetsbild av Adventistsamfundet genom att blanda enskilda personers erfarenheter med generaliseringar om vår tro och verksamhet. Vi tar starkt avstånd från alla former av övergrepp och uppmanar alltid till polisanmälan vid misstanke om brott,” säger Daniel Hailemariam, missionsföreståndare i Sjundedags Adventistsamfundet.
Adventistsamfundet arbetar aktivt för att förebygga våld och övergrepp, vilket vi gjort sedan 1990-talet. Vi har tydliga rutiner för polisanmälan vid misstanke om brott, en visselblåsartjänst och klagomålshantering som ska möjliggöra kritik. Vi beklagar djupt de övergrepp som kvinnor vittnat om, men vi förnekar att dessa övergrepp har möjliggjorts av församlingen eller dess verksamhet.
Läs Granskningsnämndens beslut i sin helhet hos Mediemyndigheten:
www.mediemyndigheten.se (sök i myndihetens beslutsdatabas med hjälp av dokumentärens titel)
Tidigare uttalande från Adventistsamfundet:
Dokumentär om våld i församlingsmiljö (23 maj 2025)
I TV4:s dokumentär ges ett antal personer som förmodas vara experter på sina områden möjlighet att kommentera och beskriva Adventistsamfundet och församlingens sätt att fungera. Här tar vi upp ett par exempel på påståenden som saknar grund eller är missvisande.
Peter Åkerbäck, doktor i religionshistoria, hävdar i dokumentärens del 1: "Den sista tiden för sjundedagsadventister är tusen år av våld och krig. Jesus kommer tillbaka och det blir en strid mellan ont och gott. Den som inte har skött sig, följt reglerna och varit korrekt den kommer att gå förlorad i striden."
Påståendet att adventister tror på tusen år våld och krig i den sista tiden saknar helt grund och visar på grundläggande okunskap. Om påståendet syftar på tusenårsriket som det talas om i Upp. 20:2-6, där Satan ska bindas under tusen år samtidigt som de heliga regerar med Kristus i himlen, så är det en tid av tystnad och fred som följer på det våld och de stridigheter som nu pågår på jorden.
Adventister tror däremot - likt många kristna - att hela människans historia från syndafallet i Edens trädgård fram till Jesus kommer tillbaka på olika sätt har kantats av en strid eller konflikt mellan gott och ont, kärlek och hat, Gud och Satan. Denna strid spiller över i de krig och konflikter som ständigt råder på jorden. Adventister ser på konflikten mellan gott och ont, Gud och Satan, som ett tema som kan spåras genom hela Bibeln. Striden nådde sin kulmen när Jesus dödades på korset och vann seger över död och ondska genom sin uppståndelse.
Samtidigt understryker Bibeln att denna strid för oss kristna inte handlar om att stå i konflikt med andra människor eller isolera oss från världen: "Det är ju inte människor vi strider mot, utan mot härskare och makter, mot mörkrets världshärskare och mot onda andemakter i himlarymden. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot när ni attackeras av ondskan, och behålla era ställningar när ni fullföljt allt" (Ef. 6:11-13). Det sätt som kristna ska engagera sig i denna strid är genom att göra gott och tjäna människors bästa och visa på den frihet, helande och hopp som endast Jesus kan ge.
I dokumentären lyfts det flera gånger att adventister hämtar sina idéer om tidens slut och striden mellan gott och ont från Ellen White, en av Adventistsamfundets grundare. Men adventisternas undervisning om striden mellan gott och ont är djupt rotad i Bibeln men lyftes fram av Ellen White i en serie av fem böcker som går igenom hela den bibliska historien. Centralt i denna serie böcker är boken Messias som med utgångspunkt i Evangelierna levandegör betydelsen av Jesus liv och undervisning, död och uppståndelse. Den avslutande boken, Från mörker till ljus, berättar med utgångspunkt i Bibelns profetior och den kristna kyrkans historia om hur denna strid mellan gott och ont går mot sitt slut. Men adventister bygger inte sin tro och lära på Ellen Whites böcker, utan endast på Bibelns undervisning.
Adventister fokuserar inte på våld och krig i sin undervisning om den sista tiden, utan på den frihet, helande och hopp som Gud vill ge människan i en värld som brinner av strid och konflikter. Att leva ett gott liv som kristen är inte motiverat av rädsla eller det onda som sker i världen, utan av Guds kärlek och nåd genom Jesus Kristus. Hur adventisterna ser på de tusen åren i tidens slut redogörs i Adventisternas tro och lära nr 27.
Dokumentärens del 3 beskriver hur Rebecca i ett möte med några av henne utvalda ledare och medlemmar i församlingen berättar om sin situation. Med hjälp av en hemlig inspelning kan tittarna få uppfattningen att gruppen försöker tysta ner hennes berättelse och lägga locket på. När Rebeccas situation sedan ska hanteras i ett församlingsmöte framstår det som att Rebecca av en oväntad händelse får möjlighet att återge sin berättelse. Allt för att underbygga föreställningen om en tystnadskultur och ett motstånd i församlingen som möjliggör övergrepp inom församlingen.
Adventistsamfundets församlingar har en över hundraårig öppen och demokratisk ordning som ser till att enskilda medlemmars rättigheter tas tillvara på ett rättvist och opartiskt sätt när församlingen behöver hantera konflikter och kränkningar mellan medlemmar.
Det möte som Rebecca i dokumentären kallade till saknade mandat att fatta beslut. De ledare och medlemmar som hade kallats var vänligt inställda till Rebecca och hade förmåga att höra hennes berättelse. Några av deltagarna hade också under en lång tid stöttat Rebecca och försökt ingjuta mod i henne att berätta. Det som Adventistsamfundets ledare Bobby Sjölander hörs säga i den hemliga inspelningen - där "lägga locket på" upprepas i klipp - handlar om att gruppen som kallats samman inte har mandat att fatta beslut om hur saken ska hanteras vidare. Ärendet måste behandlas enligt församlingens stadgar och lämnas över till församlingens styrelse som ska se till att ärendet hanteras opartiskt och demokratiskt.
När styrelsen har hört alla sidor och bestämt hur ärendet ska lyftas till församlingsmötet - som ensam kan fatta beslut om misstroende mot en medlem - kallas också de båda sidorna i en konfliktsituation och informeras om sin rätt att yttra och förklara sig inför mötet. Rebeccas grundläggande rättighet att yttra sig var aldrig ifrågasatt av församlingsmötet som bekräftade hennes rätt. Efter att ha hört henne och motparten fattade församlingsmötet med stor majoritet beslut till hennes fördel enligt styrelsens förslag. Att det finns enskilda medlemmar som inte gillar beslut som fattas av församlingsmötet är naturligt i en demokratisk och öppen församlingsgemenskap.