Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Utrikes

Dela

Första världskriget: "Skuld och misslyckande"

Sjundedags Adventistsamfundet i Tyskland uttalar sig om utbrottet av Första världskriget som i år skedde för 100 år sedan. Detta krigsutbrott fick konsekvenser för adventisterna i Europa som ännu idag lever kvar.

Sjundedags Adventistsamfundet i Tyskland har publicerat ett uttalande som handlar om de åtgärder samfundet tog i samband med utbrottet av Första världskriget. Adventistsamfundets unionskonferenser i södra och norra Tyskland ställde sig bakom ett uttalande den 6 respektive den 13 april, 2014 som publicerades i majutgåvan av samfundstidningen "Adventisten heute" under rubriken "Skuld och misslyckande".

Ledarna för de båda konferenserna, pastorerna Johannes Naether (Hannover) och Günther Machel (Ostfildern nära Stuttgart), påminner sig om att många adventister på den tiden såg utbrottet av första världskriget som "ett tecken på tidens slut". Före kriget hade ett antal adventister tjänstgjort i det militära, men vägrat att utföra arbetsuppgifter på sabbaten (lördag), med risk för potentiellt stränga straff. Andra ansåg att det var en del av förberedelserna för Jesus nära förestående återkomst att vägra bära vapen eller ens att delta i det militära vaccinationsprogrammet.

Men strax efter den allmänna mobiliseringen den 2 augusti 1914 utfärdade den centraleuropeiska ledning för Sjundedags Adventistsamfundet i Hamburg ett cirkulär som rekommendera adventister att ta värvning och "uppfylla våra militära plikter helhjärtat och med glädje," att bära vapen och att tjänstgöra på sabbaten. Detta cirkulär och andra liknande publikationer provocerade en sammansatt protest i Adventkyrkorna, vilket ledde till spänningar och splittring inom samfundet. År 1915 ledde denna situation till bildandet av en separat organisation, en självutnämnds "reformrörelsen", som anklagade moderkyrkan, den "större kyrka" för ett "babyloniskt avfall från den sanna adventtron".

"I dag erkänner vi och medger", sade de två ledarna för Adventistsamfundet i Tyskland, "att våra fäder under dessa dispyter ofta inte handlade i en anda av den kärlek och försoning som Jesus visade." Av oro för samfundets överlevnaden i Tyskland ledde råd som motsade Guds ord till splittring och djupa sår.

Adventisternas tidigare ledarskap tog inte ansvar för kyrkan på ett adekvat sätt. De anklagade orättvist medlemmar som motarbetade dem för att ha "avfallit" från sanningen, och i enstaka fall gick de så långt att de angav medlemmar till myndigheterna.

Under förhandlingarna med reformrörelsen 21-23 juni 1920 i Friedensau, Tyskland, motsatte sig generalkonferensordföranden Arthur G. Daniells den inställning som samfundets tyska ledarskap hade tagit om militärtjänsten och underströk "Vi skulle inte ha ha uttalat oss så." Under pastorsmötet som ägde rum omedelbart före förhandlingarna i Friedensau, hade de som var direkt ansvariga för cirkuläret tagit tillbaka sina uttalanden som "oriktiga", och den 2 januari 1923 beklagade de återigen "att sådana uttalanden överhuvudtaget hade gjorts."

Idag ber pastorerna Naether och Machel återigen om ursäkt på Sjundedags Adventistsamfundets vägnar: "Även om ingen av de som var direkt inblandade ännu är i livet, ber vi deras ättlingar och släktingar och de som fortfarande finns inom reformationsrörelsen om förlåtelse för våra tillkortakommanden. Från dessa smärtsamma erfarenheter har vi lärt oss att Guds barn är kallade att vara ett fredens folk och att avvisa alla former av våld mot oskyldiga. Vi tror att Jesus efterföljare är som mest trofasta Bibelns budskap när de fungerar som ambassadörer för fred och försoning."

De två samfundsledarna påminner om "Ett uttalande om fred" som Adventistsamfundets tidigare generalkonferensordförande Neal C. Wilson gjorde i juni 1985: "I en värld fylld med hat och kamp, en värld av ideologiska stridigheter och militära konflikter, önskar sjundedagsadventister bli kända som fredsmäklare och för sitt arbete för global rättvisa och fred under Kristus, som är ledare för en ny mänsklighet."

Reformationsrörelsen

När Första världskriget började i augusti 1914 och 3 000 av de 15 000 tyska adventisterna kallades till militärtjänstgöring, kom de till olika slutsatser för hur de skulle agera i denna kris. Medan majoriteten följde samfundsledarnas direktiv och blev fullvärdig militärer, uttryckte kritikerna sitt tydliga ogillande.

Bland dessa kritiker, varav en del förklarade sitt motstånd med att de väntade att Jesus skulle komma under försommaren 1915, formades en bestämd grupp under det året. Några återvände till sina adventistförsamlingar senare, men majoriteten av motståndarna förblev "Adventistsamfundets reformrörelse" trogna och avvisade varje form av värnplikt helt och hållet.

Cirkulärskrivelsen från den 2 augusti, 1914, kritiserades av Adventistsamfundet världsledare i USA och togs senare tillbaka med beklagande av den tyska samfundsledningen 1920, och återigen 1923. Detta försök till försoning misslyckades dock, liksom tidigare försök från båda sidor strax efter Första världskrigets slut. Som ett resultat fanns det två adventistgrupper under Weimarrepubliken: de traditionella sjundedagsadventister och reformistadventister, som senare kom att splittras upp i ett antal mindre grupper på grund av interna konflikter. De flesta av dessa hade upplösts innan nazistregimen startade, och de återstående grupperna uppmärksammades snart av de nya härskarna, eftersom de vägrade att delta i valen. År 1936 upplöste Gestapo reformiströrelsen. De flesta mindre grupperna förbjöds samma år, resterande 1937 och 1942.

Idag består Sjundedags Adventistsamfundet av mer än 18 miljoner vuxna döpta medlemmar runt om i världen och i Tyskland finns det cirka 35 000.

Reformationsrörelsen genomgick en schism år 1951 och består sedan dess av två grupper, var och en med ca 30 000 medlemmar över hela världen. I Tyskland har "Internationella missionssällskapet Sjundedags Adventistsamfundets reformationsrörelse" (IMS) cirka 350 medlemmar. "Sjundedags Adventistsamfundets reformationsrörelse" (SDARM) är något mindre med cirka 200 medlemmar i Tyskland. I Sverige finns idag endast den senare av dessa grupper, med ett 20-tal medlemmar.

Mer information Adventistsamfundets reformationsrörelser finns på: www.sdarm.org och www.sda1844.org (IMS). Information om Sjundedags Adventistsamfundet finner du här: www.adventist.org

Uttalande
Sjundedags Adventistsamfundet i Tyskland om hundraårsminnet av Första världskrigets utbrott

Den 28 juli 1914 bröt krig ut i Europa. Dess dimensioner satte alla krig innan dess i skuggan. Många adventister såg utbrottet av det "stora kriget" som ett tecken på världens slut. Före kriget hade ett antal adventister tjänstgjort i det militära men vägrat att utföra arbetsuppgifter på sabbaten (lördag), med risk för potentiellt stränga straff. Nu menade andra adventister att det var en del av förberedelserna för Jesus nära förestående återkomst att vägra bära vapen eller ens att delta i det militära vaccinationsprogrammet.

Men strax efter den allmänna mobiliseringen den 2 augusti 1914, utfärdade den centraleuropeiska ledning av Sjundedags Adventistsamfundet i Hamburg ett cirkulär till adventistförsamlingarna i Tyskland med rekommendationen: "I den mån vi är medlemmar av militären eller blir beordrade att ta värvning till militärtjänst, [ska vi] uppfylla våra militära plikter helhjärtat och med glädje [...] I Josua 6 läser vi att Guds barn bar vapen och tjänstgjorde även på sabbaten." Detta cirkulär och andra liknande publikationer provocerade en sammansatt protest i Adventkyrkorna, vilket ledde till spänningar och splittring. År 1915 ledde denna situation till bildandet av en separat organisation, en självutnämnd "reformrörelse", som anklagade moderkyrkan, den "större kyrkan" för ett "babyloniskt avfall från den sanna adventtron".

I dag erkänner vi och medger att våra fäder under dessa dispyter ofta inte handlade i en anda av den kärlek och försoning som Jesus visade. Av oro för samfundets överlevnaden i Tyskland ledde råd som motsade Guds ord till splittring och djupa sår. Vi medger också att adventisternas tidigare ledarskap inte tog ansvar för församlingarna på ett adekvat sätt. De anklagade orättvist medlemmar som motarbetade dem för att ha "avfallit" från sanningen, och i enstaka fall gick de så långt att de angav medlemmar till myndigheterna.

Under förhandlingarna med reformrörelsen 21-23 juni 1920 i Friedensau, Tyskland, motsatte sig generalkonferensordföranden Arthur G. Daniells den inställning som samfundets tyska ledarskap hade tagit om militärtjänsten och underströk "Vi skulle inte ha ha uttalat oss så." Vid pastorsmötet, som ägde rum omedelbart efter förhandlingarna i Friedensau, tog de ansvariga för de cirkulären tillbaka sina uttalanden som "oriktiga". Den 2 januari 1923, beklagade de återigen "att sådana uttalanden någonsin gjorts."

Även om ingen av de som var direkt inblandade ännu är i livet, ber vi deras ättlingar och släktingar och de som fortfarande finns inom reformiströrelsen om förlåtelse för våra tillkortakommanden. Från dessa smärtsamma erfarenheter har vi lärt oss att Guds barn är kallade att vara ett fredens folk och att avvisa alla former av våld mot oskyldiga. Vi tror att Jesus efterföljare är som mest trofasta Bibelns budskap när de fungerar som ambassadörer för fred och försoning.

Den 27 juni 1985, gjorde Adventistsamfundets tidigare generalkonferensordförande Neal C. Wilsonett uttalande i samma linje i "Ett uttalande om fred" vid generalkonferens generalförsamling i New Orleans, Louisiana, USA. "I en värld fylld med hat och kamp, en värld av ideologiska stridigheter och militära konflikter, önskar sjundedagsadventister bli kända som fredsmäklare och för sitt arbete för global rättvisa och fred under Kristus, som är ledare för en ny mänsklighet."

Hannover / Ostfildern, 13 april 2014

För Sjundedags Adventistsamfundet i Tysklands räkning

Johannes Naether                         Günther Machel
President                                       Vice President