Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Nyheter

Ett arv av tro, hängivenhet och tjänst
Dela

Ett arv av tro, hängivenhet och tjänst

Adventistsamfundets transeuropeiska division, vars huvudkontor ligger i England, har ställt samman denna betraktelse kring en av världens längst regerande regenter, drottning Elizabeth II. Likt ledare, politiker och organisationer runt om i världen och Sverige framför vi här vårt deltagande i sorgen efter och tacksamheten över en stor kristen människas liv.

I juni 1953 smordes den unga prinsessan Elizabeth för livsgärningen som monark i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland. Under kröningsgudstjänsten lovade hon att ”upprätthålla Guds lagar och evangeliets sanna bekännelse”. Ärkebiskopen av Canterbury svarade med följande ord:

Vår nådiga drottning:
För att Eders majestät alltid skall hålla Guds lag och evangelium i minnet,
som regel för kristna furstars hela liv och regering,
ger vi er denna bok,
det mest värdefulla ting som denna värld kan erbjuda.[i]

Som konstitutionell monark var Elizabeth ll skyldig att vara politiskt neutral. När det gällde hennes tro var hon inte neutral och höll sig trogen den ed hon avlade 1953. Nästan ett halvt sekel senare, vid millennieskiftet, erkände hon öppet inför nationen: ”För mig utgör Kristus läror och mitt eget personliga ansvar inför Gud en ram inom vilken jag försöker leva mitt liv”. [ii]

En privat – men levande tro

Även om hon hade en djupt personlig och privat tro, låg det inte i hennes natur att vara ”evangelistisk” med sin tro. Även om hon varmt välkomnade Billy Graham i London 1956, sades hon vara ”fascinerad” av att han predikade sin fasta fundamentalistiska övertygelse. Även om hon inte kunde närvara vid hans möten rapporteras det att de träffades vid flera tillfällen för privata samtal, studier och bön. Det skulle vara ett misstag att se hennes brist på ”evangelistisk” verksamhet som ett tecken på att hennes tro inte var levande, för som så ofta är fallet för engelsmännen, särskilt i hennes generation, föredrar de att visa Kristus mer i handling än i ord.

En gång om året, på juldagen, talade hon till nationen och de femtiosex oberoende nationerna i Samväldet med varma och upplyftande ord om budskapet i advent och dess mening. De som följt dessa radio- och tv-sändningar genom åren har noterat att hennes julbudskap blev mer öppet kristna senare i livet, när Storbritannien blev alltmer sekulariserat. Ju svårare året hade varit för drottningen, desto djupare var hennes budskap om det hopp som hon hade i Kristus.

Ståndaktighet

I inledningen till en bok som nyligen publicerades av det brittiska Bibelsällskapet skrev hon: ”Jag har varit – och förblir – mycket tacksam för era böner och till Gud för hans orubbliga kärlek”. Ordet ”ståndaktig” under hennes 96-åriga liv var mer än betydelsefullt, för även om hon kanske hade en nettoförmögenhet på 370 miljoner pund (drygt 4,5 miljarder kronor, enligt Sunday Times 2022 lista över rikaste i världen) var hennes liv långt ifrån problemfritt.[iii] Om vi skulle räkna upp ”hennes bekymmer och stridigheter” skulle det märkas att många är gemensamma för oss alla. Ändå förblev hennes tro på och tillit till Gud konstant. I samma millenniebudskap fortsatte hon också med att säga: ”Jag, liksom så många av er, har i svåra tider hämtat stor tröst från Kristus ord och exempel”.[iv]

En av dessa svårigheter företog sig under en tid som kallas ”The Troubles” på Nordirland. År 1979 mördades hennes kusin Lord Louis Mountbatten av IRA. Vid den tiden sågs det som en djup attack mot det brittiska etablissemanget. Mountbatten var en mycket älskad och nära familjemedlem till Elizabeth och Philip, och i synnerhet en mentor för den då unge prins Charles. Det var en förlust som familjen sörjde och kände djupt.

Fred och försoning

Trettiotvå år senare, vid den irländska statsbanketten 2011, inledde hon sitt tal på Storbritanniens och Nordirlands vägnar med orden på gaeliska ”A Uachtaráin agus a chaired” (president och vänner), vilket fick många av de närvarande gästerna att häpna. Det var ett viktigt ögonblick i återuppbyggnaden av förbindelserna mellan de två länderna och ett avgörande ögonblick i fredsprocessen på Nordirland. Hon fortsatte med att säga: ”Med historisk eftertanke kan vi alla se saker som vi skulle önska hade gjorts annorlunda eller inte alls.” [v] Det var ord som hon kunde säga med övertygelse, vars grund gick tillbaka till hennes tro.

I ett julbudskap nyligen sade hon: ”För mig är Jesus Kristus liv, fredsfursten ... en inspiration och ett ankare i mitt liv. Som en förebild för försoning och förlåtelse sträckte han ut sina händer i kärlek, acceptans och helande. Kristus exempel har lärt mig att respektera och värdesätta människor oavsett tro eller avsaknad av tro.” [vi]

Pastor Daniel Duda, ordförande för Transeuropeiska divisionen (TED), uttryckte sitt deltagande ”till medlemmarna av den kungliga familjen som har förlorat en mor, mormor och gammelmormor. Vi sörjer också tillsammans med en nation, medborgarna i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland. När vi lyfter alla medlemmar av den kungliga familjen i bön, minns vi särskilt kung Charles III.”

Karen Holford, ledare för TED:s Family Ministries, erkände drottningens starka tro på Gud och hennes önskan att tjäna sitt land som ”en inspiration, särskilt genom hennes vänliga, ödmjuka och generösa anda inför många djupa personliga utmaningar”. Och som ledare visade hon ”exceptionellt mod och engagemang ända till slutet av sitt liv”. För pastor Patrick Johnson, ledare för TED:s pastorsförbund, var drottningen ”förkroppsligandet av stabilitet och lugn, särskilt i tider av osäkerhet och förändring”. För Geraldine Hankin, receptionist på TED, ”var drottningen en fantastisk och gudfruktig kvinna som jag såg upp till som stark, intelligent och kunnig. Hennes bortgång är som att förlora en medlem av min egen familj, och jag är mycket ledsen.”

Pastor Audrey Andersson, vice ordförande i generalkonferensen och tidigare divisionssekreterare i TED och missionssekreterare i Adventistsamfundet i Sverige, ansåg att drottning Elizabeth II var en kvinna ”vars liv i tjänst hade sin grund i hennes djupa personliga tro. Hennes pliktkänsla gentemot Gud, landet och Samväldet var en källa till stabilitet och hopp i svåra tider och en inspiration för många. Samtidigt som vi sörjer hennes död inser vi att hennes arv av ödmjuk tjänstgöring kommer att fortsätta i livet för de många människor som hon berörde.”

Gud vare tack för hennes liv och vittnesbörd.
Drottning Elizabeth II, 1926 – 2022
Länge leve kung Charles III, må Gud välsigna honom och hans regeringstid.

David Neal och Vanesa Pizzuto för tedNEWS. Bilder: Danny Lawson/PA och Jacob King/PA Wire/PA Images/Shutterstock // CC BY 4.0


[ii] Elizabeth II, jultal 2000; citerat i The Queen's Way, A Celebration of Biblical Discipleship in Public Life (Drottningens väg, en hyllning till bibliskt lärjungaskap i det offentliga livet).

[iv] Elizabeth II, jultal 2000; citerad i The Queen's Way, A Celebration of Biblical Discipleship in Public Life.

[vi] Elizabeth II, jultal 2014; citerat i The Queen's Way, A Celebration of Biblical Discipleship in Public Life.