Denna artikel publicerades i Missionären, februari 2013.

René Drumm är rektor för socialhögskolan vid Southern Adventist University i Tennessee, USA. Hon har i sin forskning tittat på våld i nära relationer bland adventister i USA. En studie som 2009 publicerats i den vetenskapliga tidsskriften Social Work and Christianity visar att fler än var tredje kvinna och var femte man i 49 nordamerikanska adventistförsamlingar utsatts för fysisk eller sexuell misshandel av sin partner. Det överensstämmer ganska väl med motsvarande studier för samhället i stort.[i]

Hur definieras våld i nära relationer?

– Våld i nära relationer handlar om ett beteendemönster som är avsiktligt – inte en tillfällig olyckshändelse – där syftet är att kontrollera en annan människa. Sådana beteenden kan vara alltifrån känslomässiga, mentala, fysiska, andliga till sexuella. Om handlingen är avsiktlig och del av ett mönster och där syftet är att kontrollera, så betraktas det som misshandel, övergrepp eller våld i nära relationer.

Vilka olika typer av våld eller övergrepp förekommer i nära relationer?

– Känslomässig misshandel handlar om att nedvärdera någon, kalla dem nedsättande saker, ge någon dålig självkänsla för att själv känna sig bättre. Det här gör vi ju alla av och till mot varandra, det är en del av människans sätt att agera. Men när vi talar om övergrepp och misshandel så handlar det om ett mönster snarare än en tillfällig händelse.

– Fysisk misshandel handlar om att slå, sparka, knuffa.

– Sexuell misshandel handlar om alltifrån oönskad sexuell beröring till våldtäkt, även inom äktenskapet anses oönskat sex som våldtäkt.

– Andlig misshandel handlar om att tvinga på någon annan ens egna andliga eller religiösa övertygelser eller se sig själv som moraliskt överlägsen någon annan.

– Finansiell misshandel handlar om att ta kontroll över hela familjens inkomst oavsett vem som tjänat pengarna, fatta avgörande ekonomiska beslut på egen hand och hindra den andra tillgång till familjens tillgångar.

Våld i nära relationer drabbar kvinnor och män totalt sett i lika hög grad. Dock drabbas kvinnor i högre grad av det fysiska våldet, inte minst det med dödlig utgång, och sexuellt våld. Medan män oftare utsätts för verbala och känslomässiga övergrepp som inte är lika mätbara i brottsstatistiken.

Hur uppstår våld och övergrepp i en nära relation?

– Det uppstår på flera olika sätt. Men jag tror att våldscykeln ger en bra generell beskrivning (se illustration).

– I helt vanliga parförhållanden är det helt normalt att kivas och vara oeniga, det förekommer både i bra och dåliga relationer. Men i en dålig relation som riskerar att övergå till övergrepp ökar spänningarna med tiden tills en misshandelsincident inträffar. Men så snart det skett, oavsett vilken form övergreppet har tagit, så blir förövaren mycket ångerfull. Tårarna och bönerna om förlåtelse inleder en s.k. ”smekmånadsfas” då allt blir förlåtet. Offret tror helt och fullt på att det aldrig kommer att hända igen. Detta förstärker eller cementerar förhållandet och det är sannolikt att relationen fortsätter trots det som hänt.

– Det finns saker som gör att människor är mer sårbara för att bli utsatta för våld i nära relationer. Om man t.ex. som barn har blivit misshandlad eller sett någon av föräldrarna bli misshandlad, så blir man mer sårbar för övergrepp.

Vad kan man göra för att bryta våldscykeln?

– Ju mer information man har om vad som är våld i nära relationer, vilket beteende som är acceptabelt och inte i en relation, så är det bra för ett tidigt ingripande, att komma ur situationen i ett tidigare skede. Men det finns ingen garanti för att man klarar sig undan för det.

Hon provocerade mig… Han irriterar mig… Vem är ansvarig för våldet?

– Många gånger får offret bära skulden för övergreppet. Men tittar man på ett normalt äktenskap, så provocerar vi varandra. Men jag har ett ansvar att reagera på provokationer på ett lämpligt sätt. Men när det handlar om misshandel ligger hela ansvaret alltid på förgriparen och aldrig på offret, oavsett hur irriterande han eller hon än är.

– Det går inte ens att skylla på t.ex. alkoholmissbruk. Det finns de som dricker och misshandlar och det finns de som inte dricker och misshandlar. Alkoholbruk minskar visserligen hämningsmekanismen, men alkoholen orsaker inte misshandel.

Våld i nära relationer bland kristna

De studier som gjorts visar att våld i nära relationer sker i lika hög grad, oavsett kulturell eller ekonomisk status. Men också oberoende av religion, och adventister är inte immuna. 34 % av kvinnorna och 20 % av männen i den forskning som René Drumm hänvisar till bland adventister, har utsatts för fysisk och sexuell misshandel. 44 % upplever att deras partner bestämmer och förväntar sig lydnad. 29 % har utsatts för att partnern fattar avgörande beslut för familjen och ekonomin utan dem. 28 % säger att deras partner begränsar deras umgänge med familj, vänner och arbetskamrater.

Vilket ansvar har troendegemenskapen när det gäller våld i nära relationer?

René Drumm ser ett par saker som församlingen behöver ta ansvar för.

– För det första måste vi vara tydliga med vår teologi. Ibland blir både män och kvinnor, offer och förrövare, förvirrade kring betydelsen av vissa bibeltexter om våld och relationer. Exempelvis texter som antyder att kvinnor ska underkasta sig män och som tycks reglera mannens och kvinnans roll i ett hushåll. Hur ska man tolka dessa texter egentligen? Handlar det om att en person ska underkasta sig övergrepp?

– Det är inte en teologi som hjälper när man försöker komma till rätta med övergrepp. Ett steg är att se till att vår teologi är i harmoni med den kärlek som Jesus visade. Och att detta budskap predikas regelbundet, så att medlemmarna hör det ofta.

– Sedan så har vi ju ett hälsobudskap. De flesta adventister vet att vi traditionellt har regler kring rökning, alkohol, o.s.v. Ganska grundläggande saker. Men vi behöver också ett allsidigt budskap kring mental hälsa.

– Mental hälsa handlar om gränssättning, veta vad som är sunt i samspelet med andra, både som gift och som ensamstående. Sådana här värderingar lär vi oss redan som mycket unga. Det är lika viktigt att vi har ett budskap om en god mental hälsa precis som vi har för fysisk hälsa.

– Ledare i samfundet och församlingarna borde kunna tala mer om våld i nära relationer. När jag säger ledare så tänker jag på alla som har utbildning och kunskap. Vi måste börja tala om det!

Gör en andlig eller religiös miljö det svårare att hantera våld i nära relationer?

– Jag tror att människor som tänker att de ska vara de bästa människor som det går att vara, ibland kan få för sig att den bibliska uppmaningen ”Var fullkomliga!” handlar om fullkomlighet på utsidan. Detta kan leda till en ovilja att söka hjälp. Vi behöver låta människor omkring oss förstå att det är OK söka hjälp när något inte fungerar. Det finns behandlingar för både offer och förrövare som faktiskt fungerar.

Vad kan vi då göra för att motverka misshandel?

– För det första, se till att församlingen är en trygg plats. Om vi pratar om de här sakerna, så skapar det en förväntan om att vi som trossyskon är beredd att lyssna och förstå. Så att öppna samtalet kring detta är viktigt.

– Även predikningar, information i församlingsbladet, ett själavårdsteam som kan hjälpa till i situationer som dessa, kanske ha en stående post i församlingens budget för att vara beredd att hjälpa drabbade familjer. Sådana saker normaliserar de här svårigheterna.

Om man misstänker att någon är drabbad av övergrepp, vad gör man?

– Var stödjande och vänlig, visa omsorg i allmänhet: ”Jag har lagt märke till att du ofta sitter ensam… att du kanske har blivit sårad… jag vill bara att du ska veta jag finns tillgänglig om du vill prata…”

Om någon berättar om något som hänt? Hur ska man hantera det?

– Om någon säger ”Det här har hänt mig…” så är det allra bästa att tro dem. Det är så naturligt att reagera på ett avslöjande av det här slaget med att vi inte vill tro att det är sant, för vi vill naturligtvis inte tro att det är sant. Men att inte bli trodd kan vara förödande för den som berättar.

– Om man gör ett misstag, så är det bättre att ha misstagit sig genom att tro på personen. Om det visar sig att det inte är helt sant så har ingen skada skett genom att du från början hade en öppen och inkännande inställning: ”Jag är ledsen att detta har hänt dig…” Så det rekommenderar jag.

Vad gör vi sedan?

– Det är viktigt att känna till vilka resurser som finns så att du vet vad du kan rekommendera (se faktaruta i slutet av artikeln). Det jag brukar göra när någon berättat om ett övergrepp, är att ta reda på vad personen vill att jag ska göra med informationen. ”Vad vill du? Vill du veta var du kan få hjälp? Eller vill du bara dela med dig av detta till mig?” Ta reda på hur du kan hjälpa. Tvinga inte på någon din hjälp.

Om jag möter förrövaren i kyrkan och den personen berättar vad som har hänt?

– Det är möjligt, men min erfarenhet säger att det i stort sett aldrig händer.

– Om det skulle hända, så handlar det ofta om en reaktion på något som offret kan ha sagt och som tvingar förrövaren att försvara sig. Men då handlar det främst om att förneka eller förminska offrets upplevelse – ”Så hårt slog jag henne inte …”.

– Men om personen faktiskt erkänner, tar fullt ansvar för det som hänt och önskar en förändring – alla tre aspekter måste finnas med – då kan man påbörja behandling och uppnå förändringar. Det är inget som sker över en natt, men eftersom det är ett inlärt beteende så kan det förändras.

– Men det krävs ett professionellt ingripande, det räcker inte med önsketänkande eller ens stöd av vänner. Någon som inte är välutbildad på området kan göra stor skada och hindra en förändring. Gruppterapi har visat sig vara det mest effektiva sättet.

Varför händer det att de som misshandlas ofta stannar kvar i förhållandet?

– Man stannar i ett misshandelsförhållande av samma orsaker som man stannar i vilket förhållande som helst. Men det finns hinder som gör att man har svårare att ta sig ur ett misshandelsförhållande. Exempelvis är det ofta så att finansiell misshandel förekommer samtidigt med någon av de andra formerna. Så den misshandlade parten har ofta inte de ekonomiska tillgångarna som krävs. Att lämna innebär att man är tomhänt och har ingenstans att gå.

– Vi får inte glömma att misshandel handlar om ett avsiktligt beteende som har till syfte att kontrollera, så den misshandlade isoleras systematiskt från familj, vänner, arbetskamrater. Offret är helt utlämnat och ensamt.

– Dessutom lever ett misshandelsoffer ofta under dolda och uppenbara hot om fysiskt våld mot sig själv, barnen, husdjur, släkten, om de lämnar.

– Det är när kvinnan lämnar ett förhållande som hon är i störst fara. Fler kvinnor blir dödade av närstående när de lämnar ett misshandelsförhållande än i någon annan situation.[ii] Beroende på hur våldsam personen är kan det krävas en mer genomtänkt flyktplan som måste läggas tillsammans med professionell hjälp. Men om det inte finns en sådan hotbild så kan brytningen ske enklare utan någon komplicerad plan.

Skulle du rekommendera en person som lever i en sådan här situation att nå en förändring, kanske även bryta förhållandet?

– Det är det enda sätt som en person kan leva ett fullvärdigt liv i Kristus och vara en givande medlem i samhället och församlingen. Annars sitter de fast i ett liv som inte är fullvärdigt, rikt och givande.

Hur påverkar detta att vara ett offer för övergrepp ens andliga liv?

– Misshandel skakar verkligen om relationen till församlingen – inte nödvändigtvis relationen till Gud, men med Adventistsamfundet i allmänhet. Flera studier visar att misshandel ställer misshandlade individer i en andligt och religiöst sårbar situation, de känner sig som att de står utanför och tittar in.

– Ofta lämnar de församlingen på grund av misshandeln därför att de känner sig klandrade för misshandeln. Så det är ett missionsfält att se till att våra misshandlade medlemmar möter omsorg.

René Drumm är rektor för socialhögskolan vid Southern Adventist University, Tennessee. Hon har doktorerat i socialt arbete och hon har i sitt arbete fokuserat på våld i nära relationer, mental hälsa, adoption, sexuella övergrepp på barn och tillfrisknande från narkotikamissbruk. Är gift och har två tvillingdöttrar. Se ett föredrag av René här!

Dag Pontvik, som intervjuat, studerar sociologi vid Southern Adventist University. Artikeln sammanställd av Rainer Refsbäck.

 

Var kan man finna hjälp?

Nationellt centrum för kvinnofrid

En del av Uppsala universitet. Deras kunskapsbank samlar all kunskap kring våld i nära relationer, även våld mot barn och män.

https://www.uu.se/centrum/nck

Kvinnofridslinjen

www.kvinnofridslinjen.se eller ring 116 016

Drivs av Nationellt centrum för kvinnofrid på uppdrag av regeringen. Gratis samtal dygnet runt som inte syns på telefonräkningen.

 

Brottsofferjouren

brottsofferjouren.se eller ring 116 006

Stöd, råd och hjälp till brottsoffer, anhöriga till brottsoffer och vittnen i rättegångar. Hjälper även vidare till stöd och kunnande lokalt.

 

BRIS – Barnens rätt i samhället

www.bris.se eller ring 116 111

Här får barn prata om vad som helst med någon vuxen som har tystnadsplikt och kan hjälpa vidare. Gratis samtal (vardagar 15-21, helger 15-18) som inte syns på telefonräkningen.

 

Hjälplinjen

hjalplinjen.se eller ring 90 390

Hjälplinjen erbjuder kostnadsfri och anonym psykologisk hjälp och vänder sig till människor som är i psykisk kris eller i andra svåra livssituationer. Gratis samtal (alla dagar dygnet runt) som inte syns på telefonräkningen.

Hjälplinjen drivs av stöd från Folkhälsomyndigheten.

 

Brottsförebyggande rådet, Brå

www.bra.se

En statlig myndighet som kartlägger brott i Sverige för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

 

Tillgänglig forskning om adventister och våld i nära relationer här:

Social Work and Christianity nr 4, 2009, med flera artiklar om våld i nära relationer bland adventister i Nordamerika: www.nacsw.org/SWCFull.pdf

www.abide.network En sajt som uppmärksammar våld i nära relationer bland adventister och vill hjälpa församlingen att möta behovet av stöd och hjälp bland offer för misshandel.