Adventistsamfundets förståelse av Ellen Whites auktoritet

En redogörelse för den rådande uppfattningen

Bevisföremål 1: Inspirationen och auktoriteten i Ellen G. Whites skrifter [1]

Som svar på förfrågningar utarbetades ett uttalande om förhållandet mellan Ellen G. Whites skrifter och Bibeln inledningsvis av en kommitté som bildades för ändamålet inom Generalkonferensen. Uttalandet publicerades i Adventist Review den 15 juli 1982 och i Ministry den 15 juli 1982 och i augusti 1982 med en uppmaning till läsarna att reagera på uttalandet. Förslag från läsare och flera grupper har lett till att uttalandet justerats till dess nuvarande form. Även om det inte är ett uttalande som röstats på anser vi att det världsomfattande deltagandet i dess utveckling gör att det återspeglar kyrkans syn på ämnet som det behandlar. – Biblical Research Institute

I beskrivningen av sjundedagsadventisternas grundläggande tro och lära som röstade igenom vid generalkonferensförsamlingens sammanträden i Dallas i Texas i april 1980 står det i inledningen: ”Sjundedagsadventister ser Bibeln som den enda grunden för tro och lära och menar att vissa grundläggande lärosatser uttrycker Bibelns undervisning.” Den första punkten återspeglar kyrkans uppfattning om Bibelns inspiration och auktoritet, medan punkt arton återspeglar kyrkans uppfattning om Ellen Whites skrifter i förhållande till Bibeln. Dessa punkter har följande lydelse: [2]

1.         Bibeln

Bibelns Gamla och Nya testamente är Guds skrivna Ord som har getts genom gudomlig inspiration. De inspirerade författarna talade och skrev ledda av den heliga Anden. I Bibeln har Gud gett människan den kunskap som behövs för att bli räddad. Bibeln är den högsta, avgörande och pålitliga uppenbarelsen av hans vilja. Den är normen för vår karaktär och prövar våra erfarenheter. Den är avgörande för vår tro och lära och beskriver tillförlitligt Guds handlingar i historien.

Källa: Ps. 119:105; Ords. 30:5, 6; Jes. 8:20; Joh. 17:17; 1 Thess. 2:13; 2 Tim. 3:16, 17; Heb. 4:12; 2 Pet. 1:20, 21.

18.       Profetians gåva

Bibeln vittnar om att profetia är en av den heliga Andens gåvor. Det är en gåva som kännetecknar församlingen i den sista tiden och vi tror att den visade sig i Ellen G. Whites tjänst. Hennes skrifter talar med profetisk styrka och ger församlingen tröst, ledning, undervisning och tillrättavisning. Hennes skrifter klargör också att all undervisning och erfarenhet måste prövas med Bibeln.

Källa: 4 Mos. 12:6; 2 Krön. 20:20; Amos 3:7; Joel 2:28, 29; Apg. 2:14–21; 2 Tim. 3:16, 17; Heb. 1:1–3; Upp. 12:17; 19:10; 22:8, 9.

Följande bekräftelser och bestridanden talar om de frågor som har tagits upp om inspirationen och auktoriteten i Ellen Whites skrifter och deras förhållande till Bibeln. Dessa förtydliganden bör tas som en helhet. De är ett försök att uttrycka sjundedagsadventisternas rådande uppfattning. De ska inte tolkas som en ersättning för, eller en del av, de två ovan citerade punkterna ur adventisternas tro och lära.

Vi bekräftar:

1. Vi tror att Bibeln är Guds gudomligt uppenbarade Ord som är inspirerat av den heliga Anden.
2. Vi tror att Bibelns kanon består av endast 66 böcker i Gamla och Nya testamentet.
3. Vi tror att Bibeln är trons grund och att den fäller det slutgiltiga avgörandet i alla frågor om lära och liv.
4. Vi tror att Bibeln är Guds ord på människors språk.
5. Vi tror att Bibeln undervisar att profetians gåva kommer till uttryck i den kristna kyrkan efter Nya testamentets tid.
6. Vi tror att Ellen Whites tjänst och skrifter är ett uttryck för den profetiska gåvan.
7. Vi tror att Ellen White inspirerades av den heliga Anden och att hennes skrifter, som är ett resultat av denna inspiration, är användbara och avgörande särskilt för sjundedagsadventister.
8. Vi tror att syftet med Ellen Whites skrifter innefattar att leda oss i att förstå det som Bibeln lär och att med profetisk iver tillämpa denna lära i vårt andliga och moraliska liv.
9. Vi tror att det är viktigt för Adventistsamfundets tillväxt och enhet att Ellen Whites profetiska gåva erkänns.
10. Vi tror att Ellen Whites användning av andra litterära källor och medhjälpare har motsvarighet i en del av Bibelns skrifter.

Vi bestrider:

1. Vi tror inte att inspirationens kvalitet eller nivå i Ellen Whites skrifter skiljer sig från Bibelns.
2. Vi tror inte att Ellen Whites skrifter är ett tillägg till Bibelns kanon.
3. Vi tror inte att Ellen Whites skrifter utgör en grund för eller fäller ett slutgiltigt avgörande i frågor om kristen tro, vilket är Bibelns uppgift.
4. Vi tror inte att Ellen Whites skrifter kan användas som utgångspunkt för vår lära.
5. Vi tror inte att studium av Ellen Whites skrifter kan ersätta studium av Bibeln.
6. Vi tror inte att Bibeln endast kan förstås genom Ellen Whites skrifter.
7. Vi tror inte att Ellen Whites skrifter gör uttömmande tolkningar av Bibeln.
8. Vi tror inte att Ellen Whites skrifter är nödvändiga i förkunnelsen av Bibelns sanningar för samhället i allmänhet.
9. Vi tror inte att Ellen Whites skrifter endast är ett resultat av kristen gudsfruktan.
10. Vi tror inte att Ellen Whites användning av andra litterära källor eller medhjälpare förnekar inspirationen i hennes skrifter.

Vår slutsats är att en riktig förståelse av Ellen Whites skrifters inspiration och ställning hindrar oss från två diken: 1) Att se dessa skrifter fungera på samma nivå som Bibeln, och 2) Att betrakta dem som vanlig kristen litteratur.

Bevisföremål 2: Profetians gåva [3]

Relationen mellan profetians andegåva och Bibeln. Ellen Whites skrifter ersätter inte Bibeln. De kan inte placeras på samma nivå. Bibeln står ensam, den unika norm som hennes och alla andra skrifter måste bedömas efter och som de måste underordnas.

1. Bibeln den högsta normen. Sjundedagarsadventister stöder fullt ut den reformatoriska principen om sola scriptura, Bibeln som sin egen uttolkare och Bibeln som ensam grund för alla läror. Kyrkans grundare utvecklade grundläggande trosuppfattningar genom att studera Bibeln; de fick inte dessa läror genom Ellen Whites syner. Hennes viktigaste roll under utvecklingen av deras läror var att vägleda dem i förståelsen av Bibeln och att bekräfta de slutsatser de kommit fram till genom bibelstudier. [4]

Ellen White själv trodde och undervisade att Bibeln var den yttersta normen för kyrkan. I sin första bok, som publicerades 1851, sade hon: ”Jag rekommenderar dig, kära läsare, Guds Ord som regel för din tro och praxis. Det är efter det Ordet vi ska dömas.” [5] Hon ändrade aldrig denna uppfattning. Många år senare skrev hon: ”I sitt Ord har Gud meddelat människorna den kunskap som är nödvändig för frälsning. Bibeln ska därför betraktas som en auktoritativ, ofelbar uppenbarelse av hans vilja. Den är en norm för karaktären, som uppenbarar trosläran och bedömer erfarenheten.” [6] 1909, under sitt sista tal vid ett generalkonferensmöte, öppnade hon Bibeln, höll upp den inför församlingen och sa: ”Bröder och systrar, jag rekommenderar er denna bok”. [7]

Till de troende som ansåg att hennes skrifter var ett tillägg till Bibeln skrev hon: ”Jag tog den dyrbara Bibeln och omgav den med de många Vittnesbörd för församlingen, som getts till Guds folk … Ni är inte förtrogna med Bibelns skrifter. Om ni hade gjort Guds Ord till ert studium, med en önskan att nå upp till Bibelns norm och uppnå kristen fullkomlighet, skulle ni inte ha behövt Vittnesbörden. Det är på grund av att ni har försummat att göra er förtrogna med Guds inspirerade Bok som han har försökt nå er genom enkla, direkta vittnesbörd, där han har fäst er uppmärksamhet på de inspirationsord som ni har försummat att lyda och uppmanat er att utforma era liv i enlighet med dess rena och upphöjda läror.” [8]

2. En vägledning till Bibeln. Hon såg sitt arbete [s. 228] som att leda människor tillbaka till Bibeln. ”Bibeln ägnas föga uppmärksamhet”, sade hon, och därför ”har Herren gett ett mindre ljus för att leda män och kvinnor till det större ljuset.” [9] ”Guds Ord”, skrev hon, ”är tillräckligt för att upplysa det mest fördunklade sinne och kan förstås av dem som har någon önskan att förstå det. Men trots allt detta finner man att vissa som säger sig göra Guds Ord till sitt studium lever i direkt motsättning till dess tydligaste läror. Då, för att lämna män och kvinnor utan ursäkt, ger Gud klara och tydliga vittnesbörd som för dem tillbaka till det Ord som de har försummat att följa.” [10]

3. En vägledning för att förstå Bibeln. Ellen White betraktade sina skrifter som en vägledning till en klarare förståelse av Bibeln. ”Ytterligare sanning framförs inte; men Gud har genom Vittnesbörden förenklat de stora sanningar som redan har givits och på sitt eget valda sätt fört fram dem inför folket för att väcka dem och inpränta dem i sinnet, så att ingen har någon ursäkt”. ”De skrivna Vittnesbörden ges inte för att ge nytt ljus, utan för att på ett levande sätt inpränta i hjärtat de inspirerade sanningar som redan har uppenbarats.” [11]

4. En vägledning att tillämpa bibliska principer. En stor del av hennes skrifter tillämpar de bibliska råden i vardagen. Ellen White sade att hon var ”instruerad att föra fram allmänna principer, i tal och skrift, och samtidigt specificera faror, fel och synder hos vissa individer, så att alla skulle kunna varnas, tillrättavisas och få råd.” [12] Kristus hade lovat en sådan profetisk vägledning till sin kyrka. Som Ellen White noterade: ”Gud har uppenbarat sin vilja för människorna genom sitt Ord. Ändå har han inte ansett att den helige Andes ständiga närvaro och vägledning är onödig. Tvärtom utlovades Anden av vår Frälsare för att förklara Ordet för hans tjänare, för att belysa och tillämpa dess undervisning.” [13]

Utmaningen för den troende. Uppenbarelsebokens profetia om att ”Jesus vittnesbörd” skulle manifesteras genom ”profetians ande” (Upp. 19:10) under de sista dagarna av jordens historia utmanar alla att inte inta en attityd av likgiltighet eller misstro, utan att ”pröva allt” och ”hålla fast vid det goda”. Det finns mycket att vinna – eller förlora – beroende på om vi tar vara på denna bibliskt påbjudna undersökning. Kung Joshafat sa: ”Tro på Herren, er Gud, så ska ni bestå! Tro på hans profeter, så ska det gå er väl” (2 Krön. 20:20, nuBibeln). Hans ord är sanna även i dag.

Denna sammanställning är en översättning från en artikel publicerad av Ellen G. White Estate: https://whiteestate.org/legacy/issues-scripsda-html/