Kirui, som en gång såg drömmande efter flygplan, "flyger" nu fram på maratonspåret.
När långdistanslöpare och adventisten Abel Kirui korsar en mållinjen firar han det avslutade loppet genom att sjunka på knä och böja huvudet i bön.
Hela världen bevittnade hans tacksamhetsgest under veckan då den 30-åriga kenyanen vann silvermedalj i männens maraton vid sommarolympiaden i London.
Kirui har upprepade gånger vunnit maraton VM. År 2011 vann han med den största marginalen någonsin – 2 minuter och 28 sekunder. Hans personliga maratonrekord på två timmar och fem minuter placerar honom på sjätte plats bland långdistanslöpare.
I en sport där idrottare ofta tävlar för personlig vinning eller nationellt erkännande säger Kirui att han finner sin motivation i att ära Gud.
"Varje lopp är en möjlighet. Jag säger till Gud: 'Var du än placerar mig, kommer jag att berätta om dig.' Så varje gång jag avslutar ett lopp säger jag: 'Tack, Gud'," säger Kirui.
Uppvuxen på Kenyas landsbygd i vad han kärleksfullt kallar ett "ödmjukt" hem med en ensamstående förälder, säger Kirui att han lärde sig att lita på Gud tidigt i livet. Hans mor som han säger har haft störst andliga inflytande på honom, uppmuntrade honom att gå i kyrkan varje sabbatsmorgon. Idag är hans vana att tidigt ha morgonbön ett arv från henne.
"Jag minns att hon kunde väcka mig i småtimmarna för att be om vem vi skulle välja att tjäna i livet", säger han. "Nu går jag upp varje morgon mycket tidigt för att be att Gud ska ge mig styrka att springa."
Som ung pojke drömde Kirui om ett liv bortom den lokala byn.
"Jag såg flygplanen och jag minns att jag tänkte: 'Jag tänker flyga en dag', men så tänkte jag att det är omöjligt för mig. Men sedan insåg jag att mitt pass till världen är löpningen", säger Kirui.
Men hans första tävling var inte långt hemifrån. Som grundskoleelev kom Kirui tvåa i ett distriktmästerskap bara drygt en mil från hembyn. Senare, som tonåring, minns han hur han avgudade kenyanska långdistanslöpare som Paul Tergat, med världsrekord i långdistanslöpning.
Vid de Olympiska sommarspelen 2000 i Sydney, Australien, såg Kirui etiopiens Haile Gebrselassie springa om Tergat i 10 000-meterloppets sista nanosekund. Hans andra landsman, Erick Wainaina, blev på liknande sätt slagen i männens maraton.
Strax efter bestämde sig Kirui för att det fanns utrymme för ytterligare en långdistanslöpare från Kenya och att han skulle använda uppmärksamheten för att dela sin tro på Gud.
Men att springa var inte alltid lätt. Kirui minns hur han förlorade medvetandet av uttorkning innan han nådde mållinjen en gång och många skador. Han säger att en tävling i synnerhet utmärker sig som ett exempel på dåliga förberedelser.
"Jag kröp mot mållinjen medan de andra löparna passerade mig."
Nu tränar han upp till 1000 km inför ett maraton. Ändå drabbas han ofta av smärta - särskilt under de sista 5 kilometer av ett maratonlopp.
"Hur du handskas med smärtan beror på ditt sinnestillstånd. Smärta kan inte döda dig så länge du är frisk i övrigt. Det är som andliga ting ", säger han.
"Jag ber Gud att ge mig kraft att övervinna."
Hittills har hans karriär inte kommit konflikt med hans sabbatsfirande. Maraton hålls till stor del på söndagar.
"Jag går till kyrkan med min fru och två barn på sabbaten och sedan går jag och tränar på söndag morgon", säger han. "Och överallt där jag tävlar har jag med mig min bibel, mitt bibelstudium och jag tar tid att be på mitt rum."
Kirui har också stora planer på att investera i Adventistsamfundet infrastruktur i sitt hemland Kenya. Redan har han hjälpt till att bygga en ny kyrka. Planer för en församlingsskola och ett sjukhuset finns också i horisonten, säger han.
Under tiden anpassar sig Kirui till berömmelsen som kommer med att ta medalj i högprofilerade evenemang som maraton VM och OS. "Folk i Nairobi kommer att ropa: 'Detta är Abel Kirui, killen som sprang!' " Första gången någon kände igen honom blev han chockad.
"Jag trodde inte att någon kände mig."
Men nu säger Kirui att han är glad att världen ser på. "Jag vill att de ska veta att det är Guds kraft som håller mig igång. Hela tiden, Guds kraft. "
Ansel Oliver/Williams Costa Jr/ANN/Rainer Refsbäck