Missionären
ADRA inspirerade fredspristagaren
Den 28 februari 2003 dödades Kåre Lund, direktor för ADRA Norge, och två medarbetare från ADRA Liberia under en arbetsresa i det inbördeskrigsdrabbade Liberia. Den 10 december 2011 mottog två imponerande liberianska kvinnor Nobels fredspris för sina insatser för freden. Dagen innan den högtidliga prisceremonin kallades Kåre Lunds änka till ett möte med fredspristagarna från Liberia. Då fick hon för första gången höra att hennes makes död är en betydelsefull anledning till ett av årets fredspris.
Kåre Lunds änka Christel (syster till ADRA Sveriges direktor Carsten Berglund) och familj har sedan Kåre försvann på en arbetsresa den 28 februari 2003 famlat i mörker efter svar och mening. Kåre var i Liberia för att inspektera ett flyktingläger som ADRA Norge drev i landet för att hjälpa flyktingarna i inbördeskriget. Men de kom aldrig fram till flyktinglägret.
På grund av krigssituationen var det svårt att få svar på och reda ut vad som egentligen hade hänt. En Röda korsgrupp utsänd av det norska utrikesdepartementet fann några dagar senare Kåres utbrända bil. Först en vecka senare hittar man Kåre och de två medarbetarna från ADRA Liberia dödade inte långt ifrån platsen där bilen hittats. Men inga svar fanns att få, ingen ville tala om omständigheterna.
FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan begärde av Liberias regering att saken skulle redas ut. Sedan var det tyst.
Fredspristagarna kommer till Norge
Sedan dess har inbördeskriget i Liberia tagit slut. Ellen Johnson Sirleaf valdes till president och återupprättade demokratin i landet. Hon är en av de tre kvinnor som utsågs till Nobels fredspristagare den 7 oktober i år. Ytterligare en kvinna från Liberia, Leymah Gbowee, blev också en av fredspristagarna, liksom Tawakkol Karman från Jemen.
På fredagen innan fredspriset delades ut hade ADRA bett att få ett möte med de två pristagarna från Liberia för gratulera dem till fredspriset och tala om det fortsatta samarbetet mellan ADRA och Liberia. Till detta möte kallades också Kåre Lunds änka Christel som tog med sig dottern Annika som stöd. De visste inte vad mötet skulle handla om. Men efter det högtidliga mottagandet visade det sig att det var Kåres familj som var huvudorsaken till mötet.
Geir Olav Lisle som är styrelseordförande för ADRA Norge hade förberett en presentation om ADRA Norges projekt och planer i Liberia men fick snällt sitta och lyssna.
- Mötet blev istället ett nära och personligt möte mellan kvinnor som på var sitt håll hade förlorat mycket i kampen för att få fred i Liberia, skriver han på sin blogg. Denna fredagsförmiddag i ett decemberkallt Oslo var det en märkt president som framförde Liberias beklagan över morden på våra bästa män. En kvinna välbekant med smärta och förlust visade förståelse och medlidande med Kåre Lunds änka. Ett fantastiskt möte mellan två märkta kvinnor som på sina sätt visat styrka i det de burit en personlig förlust som ingen av oss förstår.
Liberias president Ellen Johnson Sirleaf framförde sitt uppriktiga deltagande i familjens sorg efter Kåre. Hon berättar att de som misstänks ha mördat Kåre och de andra två var berusade regeringssoldater utan pengar och utom kontroll. Hon berättar om den allmänna situationen i landet som gjorde att liberianer dödade och våldtig sina egna landsmän. Sedan gav hon ordet till den andra kvinnan, Leymah Gbowee, som hade något viktigt att berätta.
Kåre inspirerar till fredsarbetet
Utdrag ur Leymah Gbowees bok Mighty be our Powers: How Sisterhood, Prayers and Sex Changed a Nation at war där hon berättar om mötet med Kåre och hans medarbetare (Kindle edition):On the way back to Monrovia, we encountered three men who worked for the Adventist Development and Relief Agency. They’d been in the field, too, and told us they were going to get something to eat before heading home. At the border of Nimba and Grand Gedeh Counties, we came to a roadblock manned by Taylor’s soldiers. Trucks like ours, that belonged to nonprofits, were supposed to get waved through, and we’d never had a problem before. But this day, they stopped us. “Come outside the truck!” one of them shouted. “Put everything down!” Music was blaring. The men were smoking weed and their eyes were red. “Everything out!” We had put our bags in the back of our pickup and covered them with plastic. We tried to hurry to untie everything, then open the bags, remove items one by one and spread them out on a large table. My heart was pounding. Thank God I didn’t put the money in the car, was all I could think. We would be safe, unless . . . I was the only woman there; rape was always a possibility. Finally, they waved us on.At seven that night, when I was home, I heard a news bulletin: an Adventist car had been found burned near the border of Nimba and Grand Gedeh Counties; the staff was missing. A few days later, the bodies of the men we’d met were found. We later learned they’d had money in the car. The last checkpoint they’d passed was the one where we’d been searched. The soldiers there reported that “rebels had attacked.” I had come that close to never seeing my children again. How much more clearly could God have said to me, “This job isn’t worth it—leave and do what you really want”? Within a week, I resigned from the Trauma Healing office. Occasional consulting work with other social service agencies brought in a little cash, and Tunde provided for the children. I would get by. My work with WIPNET was what mattered now. |
Leymah Gbowees berättelse har aldrig tidigare berättats i Norge och satte känslorna i gungning. Hon berättade att hon samma dag som Kåre och hans medarbetare försvann hade mött honom vid en vägspärr. De hade talats vid medan deras bilar och medarbetare genomsöktes. Leymah Gbowee arbetade då som socialarbetare och var den dagen på väg tillbaka till huvudstaden Monrovia från uppdrag med sina medarbetare. Kåre var på väg till flyktinglägret.
På kvällen hörde Leymah Gbowee nyheten om att ADRA:s bil saknades och hon följde händelseutvecklingen. När slutligen nyheten kom om biståndsarbetarnas död blev hon förfärad. Hon upplevde det så hänsynslöst att dessa tre som arbetat för att hjälpa människor i nöd och inbördeskrig så brutalt hade mördats. Händelsen fick henne att säga upp sig från arbetet för att på heltid ägna sig åt att driva kvinnornas kamp för fred. Och denna kamp ledde så småningom till fred och mänskliga rättigheter för kvinnorna i Liberia. Och till Nobels fredspris.
Större stolthet men inte mindre smärta
Kåres dotter Annika skriver på sin blogg att det var stort att få höra hur dessa kvinnor minns hennes pappas insats och hedrar honom för hans villighet att riskera sitt liv för deras landsmän. Hans arbete och insats gjorde en skillnad.
- Det gör inte förlusten mindre smärtsam, men ger en större stolthet över det han gjorde, skriver Annika.
Rainer Refsbäck
Läs ADRA Norges rapport om mötet här!