Ari Laitinen (1945–2026)
Ari mötte sin Leena redan under skoltiden på Toivonlinna och de fick 62 år tillsammans, varav de 58 senaste åren som gifta. Tillsammans har de rest och arbetat på många platser både i Finland, Sverige och världen. De har i perioder också bott och arbetat vid Adventistsamfundets hälsoinstitutioner, bland annat Hultafors och Nyhyttan samt i Thailand och Nigeria. På platser där allmänläkaren Leena har arbetat för att hjälpa människor med sjukdom och krämpor, har Ari nån gång också hållit i akvarellkurser och vårdat människors kreativitet och hälsa.
Ari gick aldrig någon formell konstutbildning men det blev många fristående kurser genom livet. Mest känd blev han som akvarellist och kursledare i akvarellmåleri. Närmare tusen olika personer har genom åren gått Aris uppskattade akvarellkurser som hållits i Norden, Baltikum, Sovjet/Ryssland och många andra länder i framför allt Europa. Naturen var hans främsta motiv och inspiration, inte minst landskap och kustmotiv. Hans konst har ställts ut i gallerier som Götlins i Nora och Terselius i Stockholm och finns representerad i bland annat offentliga byggnader och Nordiska akvarellmuseet. Ari målade också en serie naturmotiv för Adventistsamfundets minnesgåvoblad (se ett av motiven i bilden ovan).
Ari var sedan tidigt en ordkonstnär som skrev alltifrån poesi till faktatexter om språk, och kom att arbeta både som översättare och redaktör. Efter avslutad studentexamen började Ari arbeta på Adventistsamfundets förslag Kirjatoimi, Tammerfors, först som redaktör för ungdomstidningen Nuori Usko. Tillsammans med Olavi Rouhe medverkade han till att samfundstidningen Nykyaikka började ges ut veckovis i stället för månadsvis. Efter flytten till Sverige 1968 fortsatte engagemanget för Adventistsamfundets förlagsverksamhet, men mer som frilansande fotograf, illustratör och översättare. Ari satt med i redaktionskommittén för både Ungdomens Budbärare och samfundstidningen Missionären ända in på 1990-talet.
Ari läste nordiska språk vid Stockholms universitet. Hans professor i finska plockade ut honom för att bli översättare för den finska utgåvan av Invandrarverkets veckotidning för invandrare. Under många år ansvarade han för språkspalten på finska i Sveriges Radios Finska, arbetade i Sverigefinska språknämnden och var bland annat semestervikarierande finsk redaktör på Radio Sjuhärad under 1970-talet.
Till Aris konstnärliga palett hörde också sång och musik. Ari tonsatte många dikter, de flesta melodier skrevs dock aldrig ner. Han skrev egna dikter, mest på finska, och översatte andras.
Genom all konstnärlighet fanns alltid en andlig ådra, en längtan efter att få avbilda och framhäva Skaparens skönhet och framför allt Guds trofasta nåd och kärlek. Inledningen på en akvarellkurs kunde ofta liknas vid en andakt. Tillsammans har Ari och Leena sökt upp eller samlat människor från olika bakgrund omkring sig som velat fördjupa sig i Guds ord.
En jourläkare som Ari inte tidigare hade träffat kom till hans rum på hospice under långfredagen och frågade hur Ari tänkte om att hans slut var nära. Ari svarade att han under livet har gjort en del dumma saker, men också några bra. Men de sakerna betyder ingenting, det som betyder något är Guds nåd. Läkaren kommenterade då: ”Rätt svar!” Under påskdagens morgon somnade Ari stilla in i döden i väntan på uppståndelsen.
Begravningsgudstjänst för Ari Laitinen hålls i kapellet Stillheten, Täby, måndagen den 27 april, kl. 12.30. Begravningen kan också följas på Aris minnessida.
Rainer Refsbäck, missionssekreterare