Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Officiella uttalanden

}
Dela

Adventistsamfundet om relationen mellan kyrka och stat

"Det sätt på vilket vi sjundedagsadventister förhåller oss till relationen mellan kyrka och stat har en betydande inverkan på våra globala aktiviteter" (mars 2002).

Inledning

Gud är kärlek. Hans herravälde över detta universum bygger på hans skapelses frivilliga lydnad som frammanas av hans fantastiska godhet.1 Endast den tro som har sin grund i människans hjärta2 och handlingar som framkallats endast av kärlek,3 är godtagbara för Gud. Kärlek kan dock inte regleras i lag. Den kan inte framkallas av påbud eller upprätthållas genom författningar. Därför är alla försök att lagstifta om tro till sin natur i opposition mot principerna för sann religion och därmed i strid med Guds vilja.4

Gud gav våra ursprungliga föräldrar förmåga att välja mellan gott och ont.5 Alla senare generationer som föds in i denna värld har getts liknande valmöjlighet. Denna frihet att välja, som getts av Gud, ska inte kränkas av någon människa.

Det lämpliga förhållandet mellan religion och stat visades bäst genom vår Frälsare och förebild, Jesus Kristus. Som en del av gudomen hade Jesus oöverträffad makt här på jorden. Han hade gudomlig insikt,6 gudomlig kraft7 och en helig karaktär.8 Om någon i världshistorien hade rätt att tvinga andra till tillbedjan efter hans påbud, så var det Jesus Kristus. Ändå använde Jesus aldrig makt för att främja evangeliet.9 Kristus efterföljare har att ta efter detta exempel.

Sjundedags Adventistsamfundet har från första början försökt följa Kristus exempel genom att kämpa för samvetsfrihet som en integrerad del av dess missionsuppdrag. Eftersom kyrkans roll i samhället expanderar, är det lämpligt att lyfta fram de principer som styr vårt världsomspännande trossamfund i kontakterna med regeringar i de länder där vi är verksamma.

Samvetsfrihet

I hjärtat av adventisternas budskap finns vår orubbliga övertygelse att samvetsfriheten måste garanteras för alla. Samvetsfrihet inkluderar friheten att tro och fullt ut utöva den religiösa tro man själv väljer, friheten att inte tro eller utöva religiös tro, frihet att byta tro och friheten att etablera och driva religiösa institutioner i enlighet med den religiösa övertygelsen. Vi arbetar målmedvetet för att rättsligt och politiskt främja och bevara religionsfriheten och för en bred tolkning av nationella och internationella deklarationer som garanterar denna frihet.10

Som kristna erkänner sjundedagsadventister den organiserade regeringsmaktens legitimitet i samhället.11 Vi bekräftar statens rätt att stifta lagar i sekulära frågor och stöder att sådana lagar efterlevs.12 När vi står inför en situation där lagen i ett land står i konflikt med Bibelns påbud, instämmer vi dock med Bibelns befallning om att vi måste lyda Gud mer än människor.13

Adventisternas engagemang för samvetsfrihet accepterar att det finns gränser för denna frihet. Religionsfrihet kan endast existera i ett sammanhang som bevarar andras rättmätiga och likställda rättigheter i samhället. När samhället har ett tvingande intresse, såsom att skydda sina medborgare från hotande skada, kan religionsutövningen därför legitimt inskränkas. Sådana inskränkningar bör genomföras på ett sätt så att religionsutövningen blir så lite begränsad som möjligt och samtidigt skyddar de som hotas av den. Begränsningar av samvetsfriheten för att skydda samhället från förolämpningar eller liknande immateriella skador, från hypotetiska risker eller tvingar fram social eller religiös likriktning med åtgärder som söndagslagar eller andra statliga religiösa ceremonier, är inte legitima begränsningar av friheten.

Sjundedagsadventister är kallade att stå för principen om samvetsfrihet för alla. I enlighet med vår kärlek till andra14 måste vi vara redo att arbeta för grupper vars samvetsfrihet på ett olämpligt sätt inskränks av staten. Sådant arbete kan leda till förluster både personligt och gemensamt. Detta är det pris vi måste vara villiga att betala för att följa vår Frälsare som konsekvent talade för de diskriminerade och fördrivna.15

Deltagande i ett lands styre

Sjundedags Adventistsamfundet är medveten om den långa historia då Guds folk medverkat i samhällets angelägenheter. Josef utövade civil makt i Egypten.16 På samma sätt steg Daniel i graderna i Babyloniens regering vilket ledde till nationens framgångar.17 I vår egen samfundshistoria har adventister förenat sig med andra religiösa och sekulära organisationer för att påverka myndigheter att upphöra med slaveri och för att föra fram frågan om religionsfrihet. Religiöst inflytande har dock inte alltid lett till att samhället förbättrats. Religiös förföljelse, religionskrig och de många exemplen på socialt och politiskt förtryck som begås på order av religiösa människor, bekräftar de faror som finns när staten används som ett medel för att nå religiösa mål.

Sjundedags Adventistsamfundets tillväxt har resulterat i en motsvarande tillväxt i vår förmåga att utöva politiskt inflytande i vissa delar av världen. Detta politiska inflytande är inte i sig problematiskt. Adventister kan med all rätt sträva efter att tjäna som ledare i samhället.18 Men vi måste ständigt vara medvetna om de faror som är förknippade med religiöst inflytande över statliga angelägenheter och oförtrutet undvika sådana faror.

När adventister blir ledare eller utövar inflytande i sina samhällen, bör detta ske på ett sätt som är förenligt med den gyllene regeln.19 Vi ska därför verka för att upprätthålla en stabil religionsfrihet för alla och inte använda vårt inflytande över politiker eller myndigheter för att främja vår tro eller hindra andras tro. Adventister bör ta sitt medborgaransvar på allvar. Vi bör delta i de valprocesser som finns tillgänglig för oss när det är möjligt för oss att göra det med gott samvete20 och bör dela ansvaret att bygga våra samhällen. Adventister bör dock inte bli upptagna av politiken, eller använda predikstolen eller våra publikationer för att främja politiska teorier.21

Adventister som väljs till ledare i samhället måste sträva efter att hålla sig till de högsta normerna för ett kristet liv. Som moderna Daniel kommer Gud att leda dem och deras trohet mot honom kommer att inspirera deras samhällen.

Representation i regeringar och internationella organisationer

Under Guds folks hela historia har Herren ansett det lämpligt att ge individer i uppdrag att representera hans budskap till de styrande i olika tider. Abraham,22 Josef23 och Mose24 framträdde alla inför den som var farao i deras tid. Esters närvaro i kung Xerxes tronsal räddade Guds folk från undergång.25 Daniel var till en början representant i det babyloniska riket,26 och senare hos persern Kyros och medern Dareios.27 Paulus förde evangeliet till den härskande klassen i det romerska riket.28 På samma sätt har många av de stora reformatorerna stått inför de styrande i sin tid för att försvara sina ståndpunkter. Vi skulle vara försumliga om vi inte strävade efter att företräda Kristus för den här världens ledare i vår tid.

Adventister är kallade att vara en röst för samvetsfrihet i den här världen.29 En väsentlig del av detta uppdrag är att bygga relationer med världsliga ledare.30 För att göra detta utser Sjundedags Adventistsamfundet representanter till regeringar och internationella organ som har inflytande över religionsfriheten. Detta arbete måste ses som avgörande för vårt missionsuppdrag och bör ges de resurser som krävs för att säkerställa att vår representation är av högsta rang.

Förväntningar på regeringar

Regeringar tillsätts för att tillgodose medborgarnas behov. Som sådana måste de se till att skydda befolkningens grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive samvetsfrihet. Staten måste också sträva efter att bygga upp samhällen med allmän ordning, allmän hälsovård, ren miljö och en atmosfär som inte i onödan hämmar medborgarnas förmåga att bilda familj och fritt utforska det mänskliga livets aspekter. Det är statens ansvar att sträva efter att avskaffa diskriminering på grund av ras, etnicitet, socioekonomisk bakgrund, religion, politisk uppfattning och kön och garantera invånarna lika tillgång till ett opartiskt rättsväsende. Staterna har inte bara ansvar att skydda alla de som bor inom dess gränser men också att arbeta för att de mänskliga rättigheterna i det internationella samfundet skyddas och att ge en fristad för dem som flyr från förföljelse.

Mottagande av statligt stöd

Adventister har länge diskuterat om kyrkan eller dess institutioner bör ta emot statliga medel. Å ena sidan har kyrkan undervisat att Herren rör vid hjärtat hos dem som har den politiska makten och att kyrkan inte ska bygga barriärer som hindrar det stöd som finns för att främja hans sak.31 Å andra sidan, har kyrkan varnat för föreningen mellan kyrka och stat.32

När lagen i en nation tillåter statligt stöd till kyrkor eller deras institutioner så medger våra principer att medel kan tas emot som inte åtföljs av villkor som hindrar oss från att fritt utöva och sprida vår tro, att anställa endast adventister, förbehålla styrningen till adventister och utan kompromiss följa de principer som uttrycks i Bibeln och Ellen Whites råd. Dessutom, för att hålla sig borta från en union mellan kyrka och stat, bör statliga medel inte tas emot för att betala för religiösa aktiviteter såsom gudstjänster, evangelisation, publicering av religiösa texter eller utbetalning av samfundsledningens eller pastorernas löner, med undantag för andliga tjänster riktade till dem vars liv är så fullt reglerade av staten att sådana tjänster är ogenomförbara utan statlig inblandning.33

I de fall där mottagande av statliga medel inte strider mot principerna ovan, bör man ändå noga överväga om statliga medel ska tas emot. Fortlöpande statliga bidrag, till skillnad från enstaka ekonomiska bidrag, utgör en särskild fara. Det är praktiskt taget omöjligt för institutioner att inte bli åtminstone delvis beroende av fortlöpande statlig finansiering. Sådana statliga medel åtföljs vanligtvis av statlig reglering. Även om en sådan reglering inte bryter mot kristna principer när finansieringen påbörjas, kan villkoren komma att ändras. I händelse av att villkoren för de statliga medlen ändras så att principerna för våra institutioner som beskrivs i Bibeln och av Ellen White inte längre kan följas, måste den fortlöpande statliga finansiering avböjas, även om det har till följd att institutionen måste stängas, säljas eller kraftigt omstrukturerats.

När adventister tar emot statliga medel, måste vi hantera sådana medel med högsta redbarhet. Detta inbegriper strikt uppfyllelse av de bestämmelser som är knutna till finansieringen och att ytterst noggranna redovisningsstandarder tillämpas. Om det inte finns sådana rutiner på plats för att säkerställa att kraven uppfylls, måste finansieringen avböjas.

I vissa undantagsfall kan adventister endast uppnå en närvaro i ett land om vi medverkar i program som kontrolleras av regeringen och som förbjuder ett öppet och fritt vittnande. Mycket bön och eftertanke måste ägnas åt konsekvenserna av att delta i sådana program. Vi bör överväga om deltagandet bidrar till att regeringen kan upprätthålla sin restriktiva politik, om deltagandet kan förknippa kyrkans namn med en tvingande statsmakt och om deltagandet ger möjlighet att sprida evangeliet och de tre änglarnas budskap34 på både kort och lång sikt i det berörda landet. Vi måste nitiskt undvika att Kristus namn förknippas med regimer som undertrycker och brutaliserar sin befolkning.

Slutsats

Gud har lagt i varje individ på jorden förmågan att avgöra rätt och fel under den heliga Andens ledning och i enlighet med hans ord. Denna förklaring är därför inte skriven för att ersätta gudomliga råd, inte heller utformad för att vara en avgörande tolkning av dessa råd. Snarare är syftet med förklaringen att beskriva Sjundedags Adventistsamfundets uppfattning just nu.

Det sätt på vilket vi sjundedagsadventister förhåller oss till relationen mellan kyrka och stat har en betydande inverkan på våra globala aktiviteter. Vi måste därför närma oss detta område med betydande eftertanke och bön. Adventister kommer att under den heliga Andens ledning fortsätta kämpa för evangeliets princip om samvetsfrihet.

________________________________________

  1. ”Gud önskar se i alla sina skapelser kärlekens tjänst – tjänst som spirar ur en uppskattning av hans karaktär. Han finner ingen glädje i en påtvingad lydnad. Och till alla ger han en fri vilja, så att de kan tjäna honom av fri vilja” (Ellen White: Patriarchs and Prophets, s 34).
  2. Hes. 36:26.
  3. 1 Kor. 13.
  4. Exemplet med det gamla Israels teokratiska styre används ibland för att motivera till moderna ansträngningar att lagstifta om religiösa påbud. Sådana motiveringar tillämpar bibliska exempel på ett felaktigt sätt. Under en relativt kort period av vår jords historia använde Gud särskilda metoder för att bevara hans budskap till världen. Dessa metoder byggde på ett ömsesidigt överenskommet förbund mellan Gud och en familj som växte till en relativt liten nation. Under denna period styrde Gud på ett direkt sätt som han senare inte har valt att göra. Erfarenheten av Guds direkta styre bygger på ett ömsesidigt förbund och även om det är av ovärderlig betydelse för vår kunskap om Herren, är det inte direkt lämpligt för hur moderna nationer bör styras. Snarare är Jesus Kristus själv det lämpligaste exemplet på förhållandet mellan kyrka och stat.
  5. 1 Mos. 3.
  6. Se t.ex. Joh. 4:17–19.
  7. Se t.ex. Joh. 11.
  8. 1 Joh. 2:1.
  9. Tvärtom, Jesus förklarade uttryckligen att hans ”rike hör inte till denna världen” och därmed fick inte hans tjänare i uppdrag att utöva makt genom tvång (Joh. 18:36).
  10. Se t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, art. 18; Amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, art. 12; Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, art. 8; Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), art. 9; Republiken Sydafrikas konstitution, art. 15; Förbundsrepubliken Brasiliens konstitution, art. 5; Republiken Sydkoreas konstitution, Art. 20; Australiens konstitution, art. 116; Indiens konstitution, art. 25-28; USA:s konstitutions första författningstillägg.
  11. 1 Pet. 2:13–17.
  12. Rom. 13.
  13. Apg. 5:29; ”Guds folk erkänner mänskliga regeringar som en förordning utnämnd av Gud och undervisar att det är en helig plikt att lyda dem inom deras rättmätiga sfär. Men när deras anspråk står i konflikt med Guds anspråk, måste Guds ord bekännas över all mänsklig lagstiftning. ’Så säger Herren’ får inte bytas ut mot ett ’så säger kyrkan eller staten’. Kristus krona ska lyftas över jordiska potentaters kronor” (Ellen White: Testimonies for the Church, band 6, s. 402).
  14. Matt. 22:39.
  15. Se t.ex. Luk. 4:18; Matt. 5:1–12; Luk. 10:30–37.
  16. 1 Mos. 41:40–57.
  17. Dan. 6:3.
  18. ”Har ni tankar som ni inte vågar yppa, att ni en dag kan stå på toppen av intellektuella storhet, att ni kan sitta i rådgivande och lagstiftande församlingar, och delta i lagstiftningen för nationen? Det är inget fel i dessa strävanden. Ni kan var och en av er göra ert avtryck. Ni bör inte vara nöjda med några måttliga kunskaper. Sikta högt, och bespara er ingen möda att nå högsta nivå” (Ellen White: Fundamentals of Christian Education, s 82).
  19. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Matt. 7:12).
  20. Även om sjundedagsadventister bör rösta, ska de rösta med eftertanke. Se Ellen White: Selected Messages, band 2, s 337 (uppmaning till adventister att rösta); Fundamentals of Christian Education, s 475 (uttalande om att adventister inte helt riskfritt kan rösta för politiska partier); Last Day Events, s 127 (adventister blir delaktiga i politikers synd om kandidaten de röstar för inte stödjer religionsfrihet).
  21. Ellen White: Fundamentals of Christian Education, s 475.
  22. 1 Mos. 12:15–20.
  23. 1 Mos. 41.
  24. 2 Mos. 4-12.
  25. Ester 8.
  26. Dan. 3-5.
  27. Dan. 1:21 och 5:31–6:28.
  28. Apg. 23-26.
  29. ”Vi gör inte Guds vilja om vi sitter i stillhet, inte gör någonting för att bevara samvetsfriheten” (Ellen White: Testimonies for the Church, band 5, s 714).
  30. ”Kungar, guvernörer och rådsförsamlingar måste få kunskap om sanningen genom ditt vittnesbörd. Detta är det enda sättet på vilket ljusets vittnesbörd och sanning kan nå män med hög auktoritet” (Ellen White: Review and Herald, 5 april 1890).
  31. ”Lika länge som vi finns i den här världen, och Guds Ande strävar med världen, ska vi ta emot och att ge tjänster. Vi ska ge till världen sanningens ljus som det presenteras i Bibeln och vi ska ta emot från världen det som Gud förmår den att göra till förmån för hans verk. Gud har ännu inte stängt nådens dörr. Herren rör fortfarande kungars och härskares hjärtan för sitt folks skull, och det anstår oss som är så djupt intresserade av religionsfrihetsfrågan att inte avvisa några förmåner, eller dra oss undan den hjälp som Gud har förmått män att ge för att främja hans sak” (Ellen White: Testimonies to Ministers, s 197–203).
  32. ”När kyrkan förenas med staten även i allra obetydligaste grad, kan det nog se ut som om världen kommer närmare kyrkan. Men i verkligheten förs församlingen närmare världen” (Ellen White: Den stora striden, s 288).
  33. Denna kategori omfattar kaplaner anställda av staten/samhället för att tillhandahålla andliga tjänster till dem som tjänstgör i militären, de som sitter i fängelse, de som är inlagda på allmänna sjukhus och andra vars liv är på likartade sätt begränsas till allmänna institutioner och vars liv är på liknande genomgripande sätt regleras av samhället.
  34. Upp. 14:6–12.

________________________________________

Detta dokument antogs av Rådet för tvärkyrkliga/interreligiösa relationer vid Sjundedags Adventistsamfundets generalkonferens i mars 2002. Dokumentet används av Adventistsamfundets avdelning för offentliga relationer och religionsfrihet.