Andakt
Bibeln är fylld av platser, saker, tider och personer som är heliga; dvs avskilda för särskilda ändamål. Dessa ska inte användas i vardagliga syften – utan ska uppfylla sitt syfte med att vara i Guds tjänst – i Guds närhet. Att ha andakt är ett sätt för oss att avskilja oss från allt omkring oss och komma i Guds närhet. Människor behöver andakt: stillhet, tystnad, reflektion, avskildhet, tankeställning och fokusering. Vi hoppas att andakterna på den här sidan tillsammans med din personliga bibelläsning bidrar till den närhet som Gud vill ha med dig – varje dag. Välkommen till Guds närhet!
Andakterna är hämtade ur boken En stund med Gud av Pearl Sjölander, med tillstånd.
-
Var ligger affären?21 maj
Jag är Herren, din Gud, som ger dig nyttig undervisning och leder dig den väg du skall gå. (Jes 48: 17).
Rosmari tittade på klockan. En och en halv timme kvar tills bussen skulle gå. Hon hade redan handlat färdigt och varit på biblioteket en bra stund. Vad skulle hon nu göra för att få tiden att gå? Just då fick hon för sig att hon kunde ta sig till missionsbokhandeln. Hon kände damen som arbetade där och var ibland inne och pratade med henne. Det var någonting trevligt hon kunde göra nu också. Det var för kallt att bara stå ute och vänta.
Rosmari började gå mot missionsbokhandeln. Det var inte långt dit från den plats hon befann sig. Växjö är inte en så stor stad. Hon gick en bra stund och tänkte på ingenting särskilt. Då kom någon cyklande och hejade på henne. Det var en dam som sjöng i samma kristna kör som Rosmari. Hon stannade upp och började prata. Det kom snart fram att damen var mycket bekymrad och hade en hel del problem. Hon visste inte hur Gud ville att hon skulle göra. Hon kände sig rådlös, förvirrad och nere. Allteftersom Rosmari började prata med henne om hur Gud leder i en människas liv, och gav några nya idéer om hur damen kanske skulle kunna göra, började hon se mindre spänd ut. Efter en stund kom en gemensam bekant förbi och frågade vad de två damerna höll på med i stan. Damen svarade först: "Jag kom cyklande förbi och såg Rosmari. Jag stannade och pratade for att jag var så deppig och orolig. Men nu är jag glad igen. Jag vet nu att Gud kan hjälpa mig lösa mina problem." Mannen vände sig till Rosmari och frågade varför hon hade åkt in till stan och vad hon gjorde i den delen av Växjö. Rosmari vände sig om och pekade uppåt gatan och sade: "Jag är just på väg till missionsbokhandeln som ligger där ..." Då blev hon tyst och stirrade en bra stund åt det håll hon pekade. Sedan vände hon sig om för att orientera sig. Var befann hon sig någonstans? Det här var alldeles fel gata. Det låg ingen missionsbokhandel någonstans här. Hur kunde hon ha gått så fel, hon som kände till staden så väl?
Kunde det vara Herren som ville att hon skulle hamna på denna gata för att träffa denna bekymrade dam och ge henne nytt mod och en starkare tro på Gud? Det verkade så!
BÖN: Om du ser, Herre, att det finns någon jag kan uppmuntra eller hjälpa idag, led mig då till denne.