11 mars
Herrens ögon ser de rättfärdiga, och hans öron hör deras rop. … De rättfärdiga ropar, och Herren hör och räddar dem ur all nöd (Ps 34:16, 18).
När jag var 13 år gammal tyckte jag att det roligaste som fanns var att passa små barn. Jag var särskilt glad i tre små barn som tillhörde en missionärsfamilj. De var hemma från Afrika ett par år för att pappan skulle studera mera om Bibeln. Mamman hade under den tid de bodde i Kongo fått flera svåra tropiska sjukdomar och var ofta svag och trött. Hon var därför glad när jag kom och lastade alla tre barnen i en stor gammal barnvagn och tog dem med för att titta på korna i lagården inte så långt därifrån.
En dag när jag kom hem från skolan sade jag till mamma: "Jag ska ner till Palms nu och leka med barnen. " Mamma tyckte att jag gott kunde stanna hemma. "Du ska inte gå dit för ofta – fru Palm är ju så trött", sa hon. Jag gick till mitt rum för att läsa läxor, men kände mycket starkt att jag borde gå och passa barnen en stund. Jag smög mig ut ur huset och ner till Palms, som bodde en kilometer bort. När fru Palm såg mig blev hon så glad och sade: "Jag har bett till Gud att du skulle komma just idag. Jag mår så dåligt att jag måste ha hjälp med barnen."
Varken hon eller jag hade telefon på den tiden, så Gud grep in och förmedlade hennes behov till mig. Det kändes underbart den dagen att se hur Gud hjälper en människa att hjälpa en annan.
Någon har sagt att vi är Jesu händer och fötter här på jorden. Vilken förmån det är att kunna gå hans ärenden! Genom att vara lyhörd för vad Gud vill säga dig kan du kanske idag utföra något för en medmänniska som Jesus skulle ha gjort om han gick här på jorden.
BÖN: Hjälp mig idag att se vem det är som behöver mig, och gör mig villig att leva för att hjälpa andra.
Hämtat ur boken: En stund med Gud
© Pearl Sjölander |
