2 september
Gud hörde mig, han lyssnade till min bön (Ps 66:19).

Margot sĺg att det hade kommit ett 50-tal personer till hennes lilla klinik ute i bushen med en ung kvinna, som de bar pĺ. Margot, som var den enda sköterskan i hela omrĺdet, gick ut för att se vad som stod pĺ. En kort undersökning visade att kvinnan, som var mor till tre smĺ barn, hade ett dött foster i magen. Hon hade börjat fĺ förlossningsvärkar men de hade avstannat och barnet hade dött. Det hade tagit familjen sju timmar att komma med henne till kliniken. Kvinnan var nu mycket svag. Vad skulle Margot nu göra? Det är inte lätt att fĺ fram ett dött foster som är sĺ här stort, särskilt utan nĺgon läkare eller kirurg.
Efter bön till Gud gick hon ut och talade med gruppen utanför. Hon förklarade hur det hela lĺg till och bad om tillstĺnd att försöka fĺ ut det döda barnet och därmed ha en liten chans att rädda moderns liv. De var motvilliga, men när hon sade att hon trodde Gud skulle hjälpa henne, svarade de ja. De sade sig ocksĺ tro pĺ Gud, och medan Margot arbetade inne i den lilla operationssalen hörde hon de 50 släktingarna pĺ gräset utanför be högljutt till Gud om hjälp. Till sin glädje fick Margot ut barnet och efter mycket möda fick hon ocksĺ loss moderkakan. Dĺ suckade kvinnan djupt och blev medvetslös. Sĺ förblev hon i mĺnga timmar och först senare började hon andas mera normalt igen. Men ändĺ svävade hon mellan liv och död. Margot vakade över henne dag och natt och försökte mata henne med slang. Dagarna gick och Margot tyckte sig se en förbättring hos kvinnan, även om hon fortfarande lĺg i koma.
Men dĺ dök det upp ett nytt problem. Hela släktingskaran kom tillbaka för att hämta vad de kallade för "liket". De var säkra pĺ att kvinnan var död och ville absolut ta hem och begrava henne. Margot visste att kvinnan fortfarande levde, men hur skulle hon kunna rädda henne frĺn att bli levande begravd? Hon kunde inte tvinga dem att lämna kvinnan kvar pĺ kliniken. Hon sände upp en stilla bön till Gud om hjälp. Hon följde med folkskaran in i det lilla rummet där kvinnan lĺg helt tyst och orörlig. De diskuterade högljutt med Margot och det verkade som alla hennes argument var förgäves. Just när de skulle lyfta kvinnan pĺ bĺren de hade med sig, satte hon sig upp och sade högt och tydligt: "Jag ska stanna hos Mamma Margot". Sedan sjönk hon ner igen och blev medvetslös. Hennes släktingar blev dödsförskräckta. De trodde att en död hade talat med dem och gav sig hem sĺ fort som möjligt. Ett par veckor senare kunde kvinnan förflyttas till ett sjukhus i en stad som lĺg lĺngt borta.
Ett halvĺr senare kom en grann och rundkindad kvinna till Margot för att tacka henne för att hon räddat livet pĺ henne och lärt henne be. Kvinnan hade gĺtt en hel dag bara för att säga tack.

BÖN: Var med dem som är sjuka och lider. Hjälp dem i deras nöd.

Hämtat ur boken: En stund med Gud
Š Pearl Sjölander