7 september
Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?" Jag svarade: "Jag, sänd mig!" (Jes 6:8).
Vid en liten missionsstation i en by i Afrika hade man en liten skola för folk från Burustammen. Några i byn ville lära sig läsa, och den enda bok som fanns på missionsstationen på Buruspråket var en liten del av Bibeln, Markusevangeliet. Samtidigt som man lärde sig läsa lärde man sig också om Jesus. Det växte snart upp en församling troende kristna i byn, och bland dem fanns två unga nygifta som hette Boat Gyang och Vo. Vo var en mycket duktig ung kvinna som var mycket intresserad av allt hon fått lära sig i skolan. Det var inte vanligt på den tiden i Afrika att flickor fick möjlighet att utbilda sig. De fick snällt hålla sig hemma och sköta hushållet.
Vid ett tillfälle gjorde missionären på missionsstationen en längre resa för att finna nya människor, nya stammar, som ville höra om Jesus. Han hamnade hos en stam som var mycket fruktad – Ganawurifolket. Dessa var inte bara krigiska, utan också kannibaler. Med Guds hjälp fick missionären bra kontakt med Ganawurihövdingen och hans män. Han kunde göra sig förstådd så pass att han kunde berätta för dessa kannibaler om ett nytt sätt att leva, om ett bättre liv med Jesus. De lyssnade och blev gripna av vad han sa. När han efter en tid skulle lämna dessa före detta kannibaler som nu ville leva fredligt, bad de honom sända någon kristen att bo bland dem för att hjälpa dem att hålla sig nära Gud och leva rätt. Missionären sade att han skulle försöka finna någon.
När han återvände till Buru samlade han ihop de kristna där och berättade om denna vädjan från Ganawurihövdingen. Han bad församlingen att be till Gud att någon skulle finnas som kunde flytta till den stammen och hjälpa dessa människor. Alla bad om saken. Så småningom glömde en del bort detta böneämne. Men Boat och hans fru glömde det inte. De fortsatte att be innerligt om en missionär som kunde gå till dessa som så gärna ville lära känna Gud bättre. Och Gud besvarade deras böner. Han la nämligen på deras hjärtan en sådan börda för detta folk att de efter en tid kände att Gud kallade dem till denna skrämmande och främmande stam. De skulle själva bli svaret på sina egna böner. Och vilket bra bönesvar de blev! Vo satte igång att lära sig det nya språket så att hon kunde skriva ner det och så småningom översätta Markusevangeliet till det ganawuriska språket. Hon lärde denna stam läsa, så att de själva kunde lära varandra mera om Jesus och om Guds ord. Gud fick använda Boat och Vo som sina sändebud, och resultatet var en förvandlad folkstam.
BÖN: Var med dem som arbetar för att hjälpa andra lära känna vägen till frälsningen. Gör mig också villig att vara ett sådant sändebud för dig, när du ser att tiden är rätt.
Hämtat ur boken: En stund med Gud
© Pearl Sjölander |
