Finlandssvensk adventisthistoria utgiven

Kan man sammanfatta 130 års närvaro av Adventbudskapet i Finland, och då speciellt Svenskfinland med de orden? I april 2022 skrev Ben Greggas förordet till de Minnesteckningar över Adventistsamfundet i Svenskfinland 1892–2022 han sammanställt sedan den 1 januari 1983,den dag då han påbörjade sin tjänst som sekreterare och ekonom i Finlands Svenska Adventkyrka. Sorgligt nog fick han inte glädjen att se slutprodukten – den tryckta boken på 268 sidor, resultatet av den forskning han så grannlaga arbetat med fram till sin död samma år (2022).

Det vilar ett magiskt skimmer över hur allt började. Ångfartyget Von Döbeln från Stockholm glider sakta in i Helsingfors hamn en julidag 1892. Ombord finns tre svenska adventister. Deras uppdrag är att starta verksamhet i Finland. Olof Johnson, som ledde arbetet in Sverige fick uppdraget. Det fanns då bara några hundra adventister i Sverige. Han bad Mathilda Lindgren och Augusta Larsson från Örebro, två bibelarbetare, att följa med. De skulle nu sprida den tredje ängelns budskap i ett Finland under det ryska tsardömets stränga restriktioner.[1] Mathilda och Augusta startade barnverksamhet för alla de fattiga barn som drev omkring på gatorna i Helsingfors under dessa hårda år på 1890-talet. Det blev också ett kännetecken för all framtid – kvinnornas starka delaktighet i att sprida evangeliet på olika sätt. Själv reste Olof Johnson oförtröttligt runt i Finland, där hans svenska kunde bli förstådd.

När jag fick förtroendet att bearbeta och komplettera detta omfattande material hade jag bara en ytlig kännedom om förhållandena på andra sidan Bottenhavet. Detta trots att Sverige och Finland utgjorde Östnordisk union i Adventistsamfundet fram till 1955. Även fram till 1982 var den finlandssvenska avdelningen en del av den svenska unionen. Det har verkligen varit spännande att få insikt i detta myller av aktiva trosfränder, varav icke så få också verkat i Sverige under en hel del år. En anda av gå-på-mod mot alla odds tycks ännu prägla även de som i dag upprätthåller Guds verk bland svensktalande finländare, varav en del har sina rötter långt från midnattssol, snö och sauna.

Boken är gedigen men inte svårläst. Den är uppdelad så att man med fördel kan läsa olika avsnitt var för sig. Bildmaterialet är både trevligt och intressant. Innehållsförteckningen föredömligt detaljerad. Det gör att boken med fördel kan användas som en uppslagsbok om en historia, som utan Ben Greggas insats antagligen hade gått totalt i glömboken för framtida generationer. Bokens styrka är att dels är den historiska översikten lättfattlig och täcker endast de första fyrtio sidorna, dels har den ett omfattande biografiskt material, samt ingående texter om kyrkor och församlingars historia samt hälsoarbete och ungdomsverksamhet.

Det är ju om människor vi vill läsa, deras tros historia, deras framgångar och misslyckande – annars skulle knappast dagens sociala media kunna existera, eller? Ben Greggas har försett oss med rikligt material till många sabbatsmiddagars samtal! För så är det, genom att påminna nästa generation om de som kämpat den goda kampen, så förser vi dem med en grund till en trosidentitet som adventister. Det är en helt felaktig uppfattning att vår historia är för de gråhåriga med ett långt liv bakom sig! Själv blev jag berörd av den förste finländske missionären till Afrika, Walter Vasenius och hans hustru Irene Barsokevitz och deras öde. 1910 åkte de ut, endast 8 år efter att Von Döbeln landsatt de första adventistmissionärerna i Finland. Mission föder mission.

Så läs och bli inspirerad! Läs och var tacksam för Guds ledning, han som går med oss varje dag.

Yvonne Johansson Öster är samfundshistoriker och har skrivit både böcker, artiklar och medverkat i två uppslagsverk[2] om Adventistsamfundets historia och personligheter.