Engagerad missionär och SYO-konsulent till vila

Elsie föddes i Blekinge sommaren 1925, som tredje barnet i en skara av fyra i en familj med ett starkt engagemang för mission. Hennes far Erik Karlsson var heltidskolportör och hennes mor Rut bibelarbetare.

Elsie tog den tvååriga sjukvårdskursen på Hultafors efter åren på Ekebyholms Missionsskola, och hade ett stort intresse för barn och juniorer. Det skulle bli väl använt när hon 1951, 26 år gammal, anträdde den långa resan till Kongo (då Belgiska Kongo) tillsammans med sin man Willow Palm.[1] Många år senare, efter otaliga afrikaår i Kongo (1951–55), Etiopien (1958–62), Sierra Leone (1979–83), Uganda (1984–85), Uganda och Kenya (1992–95) skulle hon bli en speciell mor för de afrikanska studenter som kom för att studera i Uppsala. Hennes ansikte hade en speciell lyster och leendet var stort när hon sittande i kyrkan hälsade på var och en av dem. Det var en ömsesidig kärlek, inget tvivel om det.

Rwesse-missionen i det östra Kongo hon och Willow kom till som mycket unga, förvånade dem. De hade kanske trott att den modernitet som gjort sitt intåg i Europa efter Andra världskriget också påverkat landsbygden i den otillgängliga delen av landet som vette ner mot Edvardsjön, i dag Rutanzigesjön. Men så var det inte, skolorna hade grästak och kvinnorna utförde det tunga arbetet med att bära byggnadsmaterial till den kyrka som blev byggd som en fyrbåk under Willows ledning. Elsie höll klinik. Inte ens hennes man fattade hur hon klarade de långa dagarna men ytterst enkla hjälpmedel till en strid ström av patienter. Privat levde de på de villkor som fanns.

Mitt minne av Elsie är först och främst från ett scoutläger på Öland sommaren 1963. Stadsflicka som jag var, förundrades jag av att man kunde få eld i vedspisen under segelduken i den friska blåsten. Det var Elsie som basade i detta friluftskök. ”Det här är väl ingenting”, sa hon, ”i Kongo lagade jag mat på tre stenar.” Den totala avsaknaden av bekvämlighetskrav, anpassning till det som gällde nu, tycks ha varit Elsies signum var hon än befann sig. Efter pensioneringen upphörde inte hennes och Willows resor till den kontinent de en gång kallats till, de fortsatte. Livet var som ett stort scoutläger – man tog sitt tält och flyttade till nästa plats. Det förde hon vidare till de fyra barnen, Lillian, Willy, Inga-lill och Stanley.

I Sverige blev dock Uppsala den slutliga hemorten. Elsie utbildade sig till SYO-konsulent och tjänstgjorde på Ekebyholmsskolan under ett antal år med att ge råd och vägledning till de vilsna unga om vad nu de kunde utbilda sig till. Själv verkar hon inte att ha varit vilsen: för henne gällde det att med glädje och framtidstro tjäna den Herre hon en gång sagt ja till som ung, och gå vart Han kallade henne.

Elsie sörjs närmast av Lillians barn och Willy, Inga-lill och Stanley med familjer. Begravning kommer att ske i Uppsala Adventkyrka på sabbatseftermiddagen den 25 februari kl 14.00 efter församlingens sabbatsmöten och lunch. Efter begravning blir det enklare förtäring och minnesstund. För den som önskar ge en minnesgåva, tänk på Uppsala Adventkyrka som både Elsie och Willow brann för (pg 29 24 14-0). För eventuella blommor, kontakta www.uppsalablommor.se och uppge ”Elsie Palm, 25 februari, kl. 14.00” så kommer blommorna rätt.

Yvonne Johansson Öster samfundshistoriker