En moder i Israel fattas oss

Martha, denna enastående kvinna som mötte livets många skiften med så klara ögon, så mycket smittande livsglädje och en stark känsla att allting går att hantera. Grunden fanns i Marthas gudstro som hon burit med sig sedan sin barndom i Malmö där hon föddes 1933. 16 år gammal döptes hon på Valborgsmässoafton 1949 av Pastor Forsblom.

Marthas stora intresse och inlevelseförmåga i barns tänkande kom tidigt till uttryck. När hon under 1950-talet var elev på Ekebyholm arbetade hon om somrarna på Västeräng, barnkoloni och juniorläger. Ingen kunde som tant Martha (man var tant tidigt då!) hålla hela flicklogementet i spänning när hon varje kväll läste och berättade för oss. Hennes andliga inflytande var stort, men oftast ordlöst, det var hennes kärlek till oss juniorer som vi märkte så starkt.

Det var också hon som lockade Stig till pastorsseminariet på Ekebyholm så där kunde vara tillräckligt med elever. När de gifte sig 1955 var de alltså bägge utrustade att tjäna i församlingar. Men först Newbold, sedan barnen Kenneth och Marianne, så småningom också Bobby (Robert) och Nicklas. Familjelivet kom under många år att präglas av det handikapp Kenneth drabbades av som femåring.[1] I stället för att endast rikta ögonen på den egna familjen blev framför allt Marthas envisa kamp en möjlighet till att lära känna andra familjer i liknande situation. Därmed spred hon och Stig sin kristna tro som få andra.

Stig blev som pastor flyttad runt. Under åren 1981–87 i Nyhyttans församling arbetade Martha som värdinna på hälsocentret. Det passade henne. Hennes sociala kompetens och kreativitet kom både gäster och församling till del. Barn och juniorer fick sin beskärda del – det sägs att Marthas dramatiska barnberättelser vid gudstjänsten var så levande att en del barn kunde få svårt att somna om kvällen!

Stig återvände som församlingspastor i Norrköping under sina sista år innan pensionen, 1987–94. Marthas sinne för att organisera trevliga samkväm främjade sammanhållning och glädje i församlingen. När Stig var upptagen med sina hjälpsändningar till Baltikum så var det Martha som höll dopklass och skötte församlingens aktiviteter. Hon var ju en både god och reflekterande talare. Mycket hade hon varit igenom och det märktes. Vid ett tillfälle när ett av mina barn drabbats av svår sjukdom sa jag rakt ut till Martha som fanns i grannförsamlingen: ”Jag kan faktiskt inte be. Och jag är pastor!”

Då kom hennes kloka ord till stor tröst: ”Det ska du inte bry dig om. Andra ber. Gud vet.”

Martha och Stig var ett sällsynt pastorspar. De fick också liv i den lilla slumrande församlingen i Stigs barndomsstad, Osby. ”Verka tills natten kommer” kunde ha varit Marthas valspråk – men de sista åren tog livskraften en törn neråt. Inte underligt med ett så starkt aktivt liv bakom sig. Men jag är viss om att en dag kommer Herren Jesus själv stå där och säga: ”Väl gjort du goda och trogna tjänarinna, gå in i din Herres glädje.”

Månne icke Martha då slår upp ett av sina härliga skratt!?

Yvonne Johansson Öster, en av Marthas många juniorer från 50-talets Västeräng.