Min dotter Angelica började för ungefär två år sedan att gå hem själv. Naturligtvis var både jag och Mary väldigt oroliga för hur det skulle gå eftersom vi bor mitt i stan och för att gå till och från skolan måste Angelica ta sig över flera stora korsningar längs Sveavägen, en av de absolut mest trafikerade gatorna i Stockholm.
När Angelica var yngre och gick på förskolan fick hon naturligtvis inte gå hem själv utan vi turades om att promenera med henne till skolan. Problemet var dock att hon oftast ville så gärna gå över gatan ensam, för som hon uttryckte det på den tiden, snart var fyra år gammal och kunde klara sig själv. Det kunde vi inte tillåta, speciellt med tanke på alla bilar och bussar som rusade förbi varje morgon.
Nu har vi lyckligtvis kommit över det stadiet. Varken jag eller Mary tvingar Angelica att hålla oss i handen när vi är ute på stan även om jag måste erkänna att jag blir alltid glad när hon vill hålla min hand.
Men det finns en annan som gärna vill hålla oss i handen. Han heter Jesus. Staden vi befinner oss i heter ”livet” och inte Stockholm. Gatorna vi korsar varje dag har också olika namn. ”Skola”, ”arbete”, ”vänner”, ”fritidsaktiviteter”, ”pengar”, ”bibelläsning”, ”församlingen” och så vidare.
På många sätt liknar vi Angelica när hon började på förskolan. Vi vill så gärna bestämma själva. Vi vill helst vara självständiga där vi står och väger på trottoarkanten. Vi vill inte visa att vi behöver en hand att hålla i. Vi vill så gärna klara oss själva.
Man skulle kunna säga att bli kristen är att låta Jesus ta över ledningen i våra liv, låta honom bestämma över våra liv. Att vara kristen är att låta honom fortsätta att ha ledningen och hålla oss i handen. Det betyder att istället för att bara gå över gatan ensamma får vi låta honom leda oss fram på den rätta vägen.
Sanningen är att Jesus kan allt om ”staden” och farorna. Han vet var alla övergångsställen finns och han vet dessutom var det är lättast att ta sig fram.
Det underbara är att om vi är villiga att lita på Honom kommer Han inte släppa taget. Han kommer också att hjälpa oss att fatta rätta beslut när vi bestämmer livsinriktningen. Det krävs verkligen mod att låta Jesus ta över ledningen i våra liv. På ett sätt betyder det att mista livet. Att du och jag lämnar ifrån oss kontrollen till Jesus. Men kom ihåg vad han själv sade: ”Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det” (Matt. 10:39).
Jag minns en speciell händelse för några år sedan. Det var vinter och Mary och Angelica var på väg hem från skolan. Det hade snöat kraftigt under dagen och vägarna var väldigt hala eftersom man inte hunnit ploga.
Precis på hörnet av Sveavägen och Olof Palmes gata när Mary och Angelica var på väg att ta sig över gatan vid trafikljuset kom en av postens budbilar körande runt hörnet väldigt snabbt och tappade kontrollen över bilen som kanade mot Mary och Angelica.
Just innan det ögonblicket hade Mary tagit Angelica i handen så att hon inte skulle halka när de skulle ta sig över gatan vid grönt ljus. Man skulle kunna säga att Mary räddade livet på Angelica eller åtminstone räddade henne från att bli allvarligt skadad.
Mary, som ni förstår, hade överblick över trafiken och väntade på grönt ljus. På samma sätt har Jesus översikt över ”livets trafik”. Att låta honom ta över ledningen i våra liv är att vinna sitt liv. Han tar med oss välbehållen genom ”stan”.
Guds rika välsignelse
Berny