Religiösa minoriteter utsatta i konflikt

Hatretorik är ett kraftfullt vapen för att skada minoriteter i utsatta situationer. I många länder utsätts religiösa minoriteter för attacker från både myndigheter och privatpersoner.

En ökning av antalet konflikter globalt under de senaste åren har berövat människor i många religiösa samfund deras grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive frihet till religion och livsåskådning. Detta dokumenteras i den senaste rapporten från FN:s särskilda föredragande om åskådnings- och religionsfrihet. Den 22 sidor långa rapporten har rubriken: ”Rättigheter för personer som tillhör religiösa eller livsåskådnings-minoriteter i situationer av konflikt eller osäkerhet.”

År 2020 fördrevs totalt 82,4 miljoner människor från sina hem. Det är mer än 1% av världens befolkning. Denna situation förvärras av flyktingkrisen till följd av kriget i Ukraina.

Hatpropaganda

Rapporten konstaterar att hatpropaganda ”skapar en miljö där diskriminering inte bara tolereras utan sanktioneras av politiska ledare” (s. 5). I konfliktsituationer stämplas religiösa minoriteter ofta som ”utlänningar” och gör dem sårbara för våld. I rapporten nämns flera exempel på sådana faktorer. Ett exempel är relaterat till kriget i Ukraina: ”I de ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk anklagar myndigheterna regelbundet ’icke-traditionella’ kristna samfund som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och Jehovas vittnen för att vara spioner för Ukraina och ’västerländska’ intressen.”

Den hatiska retoriken finns på sociala medier, och även i läroplaner som ”påverkar kommande generationer”. I Jemen ändrar ledare för Houthi-kontrollerade områden sin läroplan för att återspegla deras förståelse av islam.

Genom våld, hot och diskriminerande lagstiftning försöker stater begränsa religiösa minoriteters mänskliga rättigheter eller utrota sådana gemenskaper. ”Myanmar anses begå folkmord mot rohingyerna genom en systematisk kampanj för att utplåna eller utvisa deras samhällen från Rakinestaten, vilket orsakar utbrett och ofta godtyckligt våld” (s. 6). Det rapporteras att 34 kristna kyrkor och tre islamiska religiösa platser förstördes i Myanmar under en tiomånadersperiod 2021.

Tvångskonverteringar

Rapporten är en lång lista över brott mot mänskliga rättigheter som religiösa minoriteter upplever under konflikter. Tvångskonverteringar är en form av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Målet med tvångskonverteringar är att få religiösa minoriteter att överge sin trosidentitet och assimileras i majoritetskulturen. ”Det finns bevis som tyder på att tvångskonverteringar av minoriteter har ägt rum i Nigeria, Myanmar, Afghanistan, Pakistan och Sudan” (s. 7).

Sexuellt och könsrelaterat våld är ännu en form av förtryck som används för att förgöra minoritetsgrupper. De skakande berättelserna om yezidiska kvinnor i Irak som utnyttjades sexuellt och hölls som slavar av IS-soldater är ett exempel. Situationen för kristna kvinnor i norra Nigeria är ett annat exempel.

Konflikt som ursäkt för kränkningar av de mänskliga rättigheterna

FN:s särskilda föredragande konstaterar att ”flera statliga myndigheter har åberopat konflikter eller situationer av osäkerhet som antingen politiskt bekväma motiveringar för deras underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter eller för att göra vissa samhällens sårbarhet till ett sätt att främja sina politiska mål” (s. 9). Behandlingen av uigurer i Kina, palestinier i Israel och Sri Lankas åtgärder mot terrorism har citerats.

Covid-19-restriktioner har i flera fall använts för att motivera inskränkningar i religiösa minoriteters rättigheter. I Sri Lanka, Indien och Myanmar har muslimer anklagats för att föra in viruset eller öka smittspridningen. Vissa områden har upplevt en ”corona-jihad” på sociala medier.

Det finns bevis för att myndigheterna i vissa länder aktivt har arbetat för att förhindra att religiösa minoriteter får humanitärt bistånd. Rapporten pekar på humanitära aktörers skyldigheter att ta hänsyn till de drabbade samhällenas religiösa övertygelser.

Upphäva lagar mot konvertering

Rapporten från FN:s särskilda föredragande om religions- och åskådningsfrihet avslutas med flera rekommendationer. Den första av 12 rekommendationer för stater är att ”främja och skydda religions- och åskådningsfrihet för minoriteter genom att upphäva lagar mot omvändelse och hädelse ...” (s. 20).

Den primära rekommendationen från FN och givarorganisationerna är att ”undvika generaliseringar om förhållandet mellan religion och konflikt” (s. 21). Rapporten innehåller också en rekommendation till aktörer i civilsamhället: ”Ledare för religiösa samfund och personer med inflytande bör använda sin auktoritet för att främja inkluderande, fredlig och rättvis konfliktlösning och för att förhindra att spänningar uppstår ...”

Tor Tjeransen, religionsfrihetsledare i den norska Syvendedags Adventistkirken. Artikeln publicerades först på adventist.no i mars 2022. Foto: Henry Stober / Adventist Media Exchange (CC BY 4.0).