Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Aktuellt

Covid-19: Ett tecken på slutet?
Dela

Covid-19: Ett tecken på slutet?

Positiva lärdomar från den nuvarande krisen.

För några dagar sedan stod jag i en predikstol i Asien och bad åhörarna svara med handuppräckning: ”Är coronaviruset ett tecken på tidens slut?”

Alla utom en räckte upp sin hand. Jag berömde personen för hennes mod att sticka ut. Jag lugnade henne genom att säga att både ja och nej hade rätt. Jasägarna har rätt, men kanske inte på det sätt som de flesta tänker när man funderar på de bibliska tidstecknen. Det gör också att nejsägarna har rätt.

I predikan om tecken för tidens slut sa Jesus att det kommer att bli ”krig och rykten om krig” och ”hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på födslovärkarna” (Matt. 24:6–8).1 Jesus nämnde inte epidemier som ett tidstecken. Men i Lukas parallella beskrivning nämner han ”allvarliga jordbävningar, epidemier och hungersnöd på den ena platsen efter den andra” (Luk. 21:11). Jesus fortsatte: ”Men innan allt detta inträffar, ska man gripa er och förfölja er” (vers 12).

Epidemier kommer att vara ett tidstecken, men först när förföljelse mot de troende har inletts. Uppenbarelseboken är full av ”plågor” och epidemier. Den nämner ett ”stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med de sju sista plågorna” (Upp. 15:1). Den första plågan beskrivs med dessa ord: ”Onda och plågsamma bölder slog upp på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild” (Upp. 16:2). Så epidemier (och förmodligen pandemier) kommer uppenbarligen att sätta press på världen alldeles i slutet, och ”detta lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat sedan världens begynnelse” (Matt. 24:21). Covid-19-viruset kan inte räknas som ett tecken på slutet så långt.

Plågor i historien

Världshistorien är full av epidemiska händelser. Influensapandemin spanska sjukan 1918 som inträffade för mer än 100 år sedan och krävde 50 miljoner liv i efterdyningarna av första världskriget, som redan hade krävt mer än 17 miljoner liv. Digerdöden på 1300-talet decimerade Europa till den punkten att mellan 50 och 80 procent av befolkningen utplånades inom några månader.

Så även om vi inte kan säga att covid-19 räknas som ett tecken på slutet, betyder det inte att de omständigheter vi står inför och deras långsiktiga inverkan inte kommer att ha en apokalyptisk kvalitet och påverka vår historia, kanske påskyndar den vår tid mot profetiornas uppfyllelse.

I själva verket lär historien att epidemier har haft en betydande inverkan på kristendomens tillväxt under 200-talet eKr. En av de mest smittsamma epidemierna, troligen smittkoppor, påverkade romerska riket från ungefär år 249 till 262. Den blev känd som cyprianska pesten för att hedra sankt Cyprianus, Karthagos biskop, som vittnade om och beskrev pesten.2 Den orsakade en omfattande brist på män som kunde producera livsmedel och vara soldater i romerska armén, vilket allvarligt försvagade imperiet.

På höjden av utbrottet sades att 5 000 människor om dagen dog i Rom. Enligt historikern Kyle Harper höll Romarriket nästan på att gå under under tiden. Men under den dramatiska perioden ledde ”hotet om överhängande pestdöd och många av de kristna prästernas oöverträffade övertygelse inför döden, att många kom till tro.

Cyprianus vädjade under förföljelsens och pestens hetta till sin hjord att visa fienden kärlek. Medlidandet var iögonfallande och fick följder. Grundläggande omvårdnad av sjuka kan påverka dödligheten enormt. Exempelvis i fallet med ebola så kan vatten och mat drastiskt minska dödstalen. Den kristna etiken var en bländande reklam för tron. Kyrkan var en säker hamn i stormen.” 3

Detta fick kristendomen att växa så mycket att forntida religioner fick kämpa för sin överlevnad. Det första århundradet hade varit ett sekel då man konstruerade stora tempel. Men ”i mitten av det andra århundradet föll de i glömska ... Mot slutet av århundradet förvandlades templen som nyligen hade varit växthus för en av mänsklighetens allra äldsta religiösa kulturer till militärförråd. Otroligt uråldriga riter försvann helt enkelt ... På många sätt blev krisen under det andra århundradet en obegränsad katastrof för de traditionella folkkulterna.” 4

Tack vare det kristna svaret på plågorna växte kristendomen i numerisk styrka så att kejsarna i slutet av seklet försökte hindra dess uppgång genom att introducera grymma och ihållande förföljelser. I slutet av 300-talet beslutade kejsare Konstantin att det var bättre att gå med i kyrkan än att slåss mot den. Kristendommens slutgiltiga upphöjelse till överhöghet var det långsiktiga resultatet av att ha varit extraordinärt medlidande och uthållig under en tid med stort lidande och motgångar.

Möjligheter att utbreda vår tro

Vilka möjligheter har öppnats för oss? Det är kanske för tidigt att säga. Världen försöker fortfarande föstå omfattningen av den katastrof som hemsökt oss. Visst, så småningom kommer vacciner och medicinska behandlingsplaner att utvecklas till den punkt där denna epidemi, liksom tidigare, kommer att övervinnas.

Men en sak är säker: den ekonomiska smärtan som drabbar oss kommer att få många att ifrågasätta materialismens uppfattningar på ett sätt som kanske världen aldrig tidigare har övervägt. När saker skakas om så ordentligt inom ett par korta veckor att allt vi tagit för givet hänger i en våg – hälsa, rörelsefrihet, förutsägbara lagar om ekonomi och handel, sysselsättning – kommer den heliga Anden säkert att finna större utrymme att tala till vår samtids hjärtan och samveten. Vad blir vårt svar?

För det första måste vi vara nyktra och tänka över konsekvenserna av det vi bevittnar: ”Spänn därför bältet om livet och var nyktra. Sätt allt ert hopp till den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbaras” (1 Pet. 1:13). Covic-19-krisen och dess konsekvenser kan vara en repetition som hjälper oss att förbereda oss för händelser som kommer att föregå Herrens ankomst. 

För det andra, låt oss hämta visshet i de löften som Gud gav sina barn genom sitt ord:

"Den som bor i den Högstes skydd
och vilar i den Väldiges skugga,
han säger: ’Herren är min tillflykt och min borg,
min Gud, som jag förtröstar på.’
Han räddar dig från jägarens snara
och från dödlig pest.
Med sina vingar täcker han dig,
under dem finner du tillflykt.
Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.
Du behöver inte vara rädd för nattens fasor
eller för pilen som flyger på dagen,
inte pesten som går fram i mörkret
eller plågan som härjar mitt på dagen.” (Ps. 91:1-6)

Med den vissheten, låt oss tjäna världen runt oss på sätt som kommer att förändra historiens gång, liksom kristna i det förflutna har gjort.

Claude Richli är biträdande seketerare i Adventistsamfundets generalkonferens. Artikeln publicerad i Adventist Review 2020-03-26.

Källor:

1. Alla bibelcitat är hämtade från NuBibeln. Copyright © 2015 av Biblica, Inc.® Med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.

2. “Saint Cyprian,” Encyclopedia Britannica, 2013

3. Kyle Harper, The Fate of Rome: Climate, Disease, and the End of an Empire (Princeton University Press, 2017), s. 71.

4. Som ovan, s. 74.