Inrikes
Willy återvänder till Norge
Willy Aronsen är full av energi och efterfrågad, trots att han under våren egentligen nått pensionsåldern. Med det underskott av pastorer som råder har många kollegor hoppats att Willy skulle stanna i Sverige och fortsätta resa runt i församlingarna och uppmuntra och stötta. Men nu har fäderneslandet Norge lockat med ett spännande uppdrag.
Norska unionens nyvalda missionsföreståndare Victor Marley har för avsikt att återuppbygga missionsavdelningen som legat i träda under sju år. Tidigare hade Willy under åtta år motsvarande tjänst i den svenska unionen, som ledare för evangelisationsavdelningen och pastorskåren. Nu har han fått möjlighet att bygga upp en verksamhet från grunden där ett av målen är att öka integrationen och bygga broar till mångkulturella miljöer.
Willy Aronsen kommer att tillträda den nya tjänsten i Norge den 1 oktober.
– Jag hade egentligen tänkt fortsätta arbeta i Sverige, för min hustru Wigdis och jag trivs så bra här och det fanns ett önskemål om att jag skulle fortsätta arbeta här, säger Willy. Men efter en tid av bön, samtal och eftertanke har jag beslutat mig för att det är bra för alla parter att få nytt vatten att simma i.
Willy är lite road av tanken på att vara så efterfrågad trots att han egentligen uppnått pensionsåldern. Han jämför sig med kronprins Charles i England, som trots att han fyller 69 år till hösten ännu inte fått börja jobba på riktigt med det han är ämnad att bli – kung. Annars är Paul Sundquists nyfikenhet och intresse för livet en förebild som betyder mycket för Willy.
– Vi tjänar himlens kung och vår hängivenhet och energi borde reflektera detta i allt vi gör så länge hälsan håller, säger Willy. Jag tackar Gud som har gett mig hälsa, energi och så många välsignelser. Ledare och medarbetare har gjort mig till den jag är, de har försvarat och hjälp mig när mina brister blivit uppenbara. Mitt beroende av andra har inte blivit mindre under åren.
Vi önskar Willy och Wigdis Guds fortsatta ledning och välsignelse. Eftersom Aronsens har barn och barnbarn på båda sidor kölen, så kommer vi fortfarande att se dem på den här sidan.
Rainer Refsbäck