Sjundedags Adventistsamfundet | Logga in

Inrikes

Dela

Öppet brev till samfundets kvinnor

Under flera år av studier och samtal har förhoppningarna byggts upp om en förändrad inställning ordination av kvinnor som pastorer i Adventistsamfundet. Här skriver missionsföreståndare ett öppet brev riktat främst till samfundets anställda och frivillgarbetande kvinnor, med anledning av beslutet att inte låta divisionerna avgöra ordination av kvinnor.

Öppet brev till våra kvinnliga pastorer Anna, Karin W, Karin R, Liane, Sonja och Vivianne, också till Karolina och våra kvinnliga styrelsemedlemmar, församlingsföreståndare, diakonissor, sabbatsskollärare och alla andra kvinnliga ledare, ja, alla kvinnor i våra församlingar i Sverige:

Många har väntat på detta brev och jag beklagar att det tagit lite tid, men vi är sju timmar efter Sverige och hela kvällen var jag upptagen i valberedningsmöte, och nu har jag vaknat efter några få timmars sömn. Att vara igång mer än 18 timmar varje dag tar på krafterna. Jag ber också om ursäkt för att jag ännu inte kunnat svara på alla brev som kommit in.

Det Petrus skriver i sitt första brev kapitel 2 och vers 9 till oss alla står orubbligt fast: ”Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar”. Det beslut den svenska unionens tidigare tagit om att behandla alla lika, oavsett kön, står naturligtvis också det fast.

Med andra ord har inget förändrats! Gårdagens beslut innebär enbart att vi fortfarande inte kan ordinera kvinnliga pastorer, inget annat!

Kära kvinna, du föddes som kvinna och jag som man, ett faktum ingen kan göra något åt. Att många ser det möjligt att använda Bibeln för att besluta om skillnader i rättigheter är djupt tragiskt!
Jag är med dig i din besvikelse över gårdagens beslut och gråter med dig, och jag vill återigen påminna dig om att du är högt älskad och uppskattad för den du är och vad du gör! Nu går vi vidare och du ska vara förvissad om att vi kommer att fortsätta att stödja alla er som er nämnda i början av detta brev. Vi fortsätter också att inspirera fler kvinnor att ta vara på Guds kallelse om att bli pastorer. Vi tror fullt och fast att vi lever i tidshistoriens slutskede och vi behöver kvinnor såväl som män att förkunna Jesus glädjebudskap om räddning och ett evigt liv!

Det har poängteras mycket sistone att det är Gud och inte människor som kallar en person, kvinna eller man, till tjänst för honom! När frukten av denna kallelse är uppenbar har församlingen uppmanats, och det är vår praxis, att erkänna denna kallelse genom bön och en speciell avskiljning.

Det som är positivt med gårdagens beslut är att stödet för kvinnor i Guds tjänst och ordination av kvinnor aldrig varit så starkt som idag! Betydligt fler adventister i världen ser behovet av en inkluderande tjänst i församlingen. Om endast delegater från de divisioner som ställt sig positiva till ordination hade röstat för, så kanske resultatet hade hamnat på 15-20 %. Igår visade 41,3 % av delegaterna att man stödjer kvinnorna i evangeliets tjänst och kan tänka sig att divisionerna själva får avgöra hur kvinnorna ska erkännas. Vid Generalkonferensförsamlingen 1995 var stödet för ja-sidan 31,2 %, 1990 var det 24 %. Så även om samfundet växer starkt i regioner som traditionellt inte stödjer ordination av kvinnor och vår andel minskar, så växer stödet för kvinnorna.

Hur vi i vår del av världen ska fortsätta vårt arbete som är anpassat efter våra förhållanden är något som kommer att behandlas framöver. TED:s ledning och alla unionsordföranden har ett möte i redan i eftermiddag (vår tid) då vi kommer att diskutera hur vi går vidare efter gårdagens beslut. Jag återkommer naturligtvis så fort jag kan med information.

Vi har alla bett länge och intensivt för denna fråga och Gud kommer att leda allt till det bästa som han redan lovat. Nu gäller det att vi fortsätter att be för varandra!

Din bror i Kristus,
Göran