Med röstsiffrorna 86 för och 8 emot röstade ledamöterna i Adventistsamfundets studiekommitté för ordinationsteologi (TOSC) den 23 juli för att godkänna ett konsensusuttalande om adventisternas ordinationsteologi (se nedan). Beslutet var ett första steg till stöd för studiekommitténs syfte att i enighet närma sig de utmanande frågorna i samfundets diskussion om ordination.
Enligt uttalandet ”förstår adventister ordination i en biblisk mening, som församlingens handling för att offentligt erkänna dem som Herren har kallat och utrustat för tjänst i församlingen lokalt och globalt”. Bibliska exempel på ordinerade personer som tas upp i uttalandet är äldste/övervakande äldste och medhjälpare, liksom äldste som var ”kringresande och övervakade större områden med flera församlingar”.
Uttalandet förklarar också den ordinerade personens funktion: ”I ordinationshandlingen ger församlingen representativ auktoritet till individer för den särskilda tjänst som de utsetts att utföra. Tjänsten kan handla om att representera församlingen, förkunna evangeliet, förrätta Herrens heliga måltid och dop, plantera och organisera församlingar, vägleda och ha omsorg om medlemmar, bekämpa falska läror och i allmänhet tjäna församlingen.”
Till skillnad från föreställningar som finns i andra kristna traditioner, ”förmedlar [ordinationen] inga särskilda kvaliteter till den ordinerade och den skapar inte en kunglig hierarki i troendegemenskapen” i adventisternas förståelse.
Uttalandet avslutas med att notera att ”den avgörande modellen för kristen tjänst är vår Herres liv och tjänst – han kom inte för att tjänas utan för att tjäna”.
Uttalandet godkändes under studiekommitténs andra sammankomsts andra dag.
Mötet skedde på en konferensanläggning nära den internationella flygplatsen Thurgood Marshall Airport utanför Baltimore, Maryland. Kommitténs ledamöter är pastorer, medlemmar, teologer och ämbetsmän från Adventistsamfundets världsomspännande verksamhet, med Artur Stele, viceordförande i Generalkonferensen och ledare för Generalkonferensens bibelforskningsinstitut, som ordförande. Geoffrey Mbwana, en annan av Generalkonferensens viceordförande, är kommitténs viceordförande.
”Detta är första gången samfundet har engagerat sig i ett seriöst studium med syfte att utveckla en ordinationsteologi”, sa Mbwana strax efter omröstningen. ”Det är viktigt att innan vi diskuterar frågan om ordination faktiskt förstår ordinationens teologi. Idag tror jag att vi närmat oss en milstolpe: ett konsensus har nåtts att rekommendera till Generalkonferensen, Generalkonferensstyrelsens årsmöte och därefter till Generalkonferensens generalförsamling att anta uttalandet om ordinationsteologi.”
Att komma överens om en ordinationsteologi förbereder kommitténs andra uppgift, att diskutera ordination av kvinnor till evangeliets tjänst. Ämnet har debatterats bland adventister i åratal, samtidigt som Generalkonferensens generalförsamlingar år 1990 och 1995 avslog förfrågningar om att få ordinera kvinnor. Studiekommittén ska ta fram underlag för diskussion och rekommendationer som kommer att behandlas under Adventistsamfundets generalförsamling i juli 2015, som ska hållas i San Antonio, Texas.
Bill Knott, redaktör för Adventist Review och ledamot i studiekommittén säger: ”Om samfundet kan enas om en gemensam ordinationsteologi, inger det hopp om att det även kan finna en lösning som hedrar de starka övertygelser som finns på båda sidor i denna fråga.”
Studiekommitténs sammanträde fortsatte även under dagen efter beslutet.
Mark A. Kellner, Adventist Review/Rainer Refsbäck
Nyhetstexten och uttalandet kan läsas på engelska här.
I en värld som står främmande inför Gud, består församlingen av dem som Gud har försonat med sig själv och med varandra. Genom Kristus räddande gärning förenas de med honom genom trons dop (Ef. 4:4-6), och blir därmed kungar och präster vars uppdrag är att ”förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus” (1 Pet. 2:9). De troende ges försoningens tjänst (2 Kor 5:18–20), kallas och ges förmåga genom Andens kraft och de gåvor han skänker dem för att utföra evangeliets uppdrag (Matt. 28:18–20).
Medan alla troende är kallade att använda sina andliga gåvor för tjänst, identifierar Bibeln vissa ledande positioner som åtföljdes av att församlingen offentligt bekräftade personer som uppfyllde Bibelns kvalifikationer (4 Mos. 11:16–17; Apg. 6:1–6; 13:1–3; 14:23; 1 Tim. 3:1–12; Tit. 1:5–9). Flera av dessa bekräftelser visar sig involvera att man ”lade sina händer på dem”. Engelska översättningar av Bibeln använder ordet ordinera för att översätta flera olika grekiska och hebreiska ord som förmedlar den grundläggande idén att välja eller utse för att beskriva hur dessa personer installeras i sina respektive ämbeten. Under den kristna historiens lopp har termen ordination fått betydelser som går utöver vad dessa ord ursprungligen har syftat på. Mot denna bakgrund förstår adventister ordination i en biblisk mening, som församlingens handling för att offentligt erkänna dem som Herren har kallat och utrustat för tjänst i församlingen lokalt och globalt.
Bortsett från apostlarnas unika roll, identifierar Nya testamentet följande kategorier av ordinerade ledare: äldste/herde/församlingsledare (Apg. 14:23; 20:17, 28; 1 Tim. 3:2–7; 4:14; 2 Tim. 4:1–5; 1 Pet. 5:1) och medhjälpare (Fil. 1:1; 1 Tim. 3:8–10)*. Medan de flesta församlingsledare och medhjälpare tjänade i lokala sammanhang, var några äldste kringresande och övervakade större områden med flera församlingar, vilket kan beskriva den tjänst som Timoteus och Titus uträttade (1 Tim. 1:3-4, Tit. 1:5).
I ordinationshandlingen ger församlingen representativ auktoritet till individer för den särskilda tjänst som de utsetts att utföra (Apg. 6:1–3; 13:1–3; 1 Tim. 5:17; Tit. 2:15). Tjänsten kan handla om att representera församlingen, förkunna evangeliet, förrätta Herrens heliga måltid och dop, plantera och organisera församlingar, vägleda och ha omsorg om medlemmar, bekämpa falska läror och i allmänhet tjäna församlingen (jfr Apg. 6:3; 20:28–29; 1 Tim. 3:2, 4-5; 2 Tim. 1:13–14; 2:2; 4:5; Tit. 1:5, 9). Även om ordinationen bidrar till församlingsordningen, förmedlar den inga särskilda kvaliteter till den ordinerade och den skapar inte en kunglig hierarki i troendegemenskapen. Bibliska beskrivningar av hur ordinationen gick till är att ge personen ett uppdrag, lägga händerna på personen, fasta och bön och att överlämna den utsedda personen till Herrens nåd (5 Mos. 3:28; Apg. 6:6; 14:26; 15:40).
Ordinerade individer överlåter sina förmågor till Herren och hans församling för en livstid av tjänst. Den grundläggande modellen för ordinationen är när Jesus utser de tolv apostlarna (Matt. 10:1–4; Mark. 3:13–19; Luk. 6:12–16), och den avgörande modellen för kristen tjänst är vår Herres liv och tjänst – han kom inte för att tjänas utan för att tjäna (Mark. 10:45; Luk. 22:25–27; Joh. 13:1–17).
Reviderad 2013-07-23
* Begreppen hämtade från Bibel 2000. I svenska adventistförsamlingar har dessa ämbeten oftast benämningen församlingsföreståndare/pastor och diakon.