När den nordtyska unionskonferensen redan i april beslutade att pastorer kan ordineras oavsett om de är män eller kvinnor, väckte det inte någon uppståndelse alls.
När så Columbias unionskonferens (CUC) på USA:s östkust, där Adventistsamfundets generalkonferens har sitt säte, gjorde samma sak i juli väckte det uppståndelse genom att Generalkonferensledningen gick ut med en vädjan som många uppfattade som en varning. Det extrainsatta unionsmötet röstade med överväldigande majoritet för att ordination till pastor kan ske oavsett gender. Och reaktionen från Generalkonferensledningen på utgången lät inte vänta på sig.
Delegaterna hänvisade bl.a. till Adventistsamfundets tro och lära (nr 14) om enheten i Kristus kropp, att det inte råder någon andlig skillnad mellan män och kvinnor, och menade att vår tro och lära, Andens gåvor och lokala behov bör stå över eventuell policy. Generalkonferensens representater vädjade å sin sida till besinning och pekade på behovet av att adventister i världen behöver fatta ett gemensamt beslut i frågan för att bevara enheten. Man hänvisade också till det studium av ordinationens teologi som har initierats inför generalkonferensen 2015.
Generalkonferensledningen har sedan också gått ut i 3ABN, en tv-kanal som drivs av adventister, för att understryka sin oro över det som sker och varna för konsekvenserna.
När nu PUC går vidare med det extrainsatta unionsmötet (se dokument och länk till livestreaming här) höjs temperaturen något, eftersom PUC består av konferenser som tydligt framstått som för eller emot ordination av kvinnor. Unionens största konferenser, i södra Kalifornien, med utbildnigssäten som Loma Linda och LaSierra, har länge kämpat för att kvinnor ska kunna ordineras till pastorer (se t.ex. www.one-in-christ.com). Samtidigt finns i Kaliforniens norra och centrala konferenser några av de mest uttalade motståndarna till kvinnor som ledare och pastorer i församlingen. Pastorna Dough Batchelor och Stephen Bohr har genom sina mediekanaler gått ut hårt mot att ordinera kvinnor till pastorer (se t.ex. www.womenministrytruth.com och www.christorculture.com).
Redaktörens reflektioner
Många frågar sig vad det är som händer. Är det en maktkamp på hög nivå som pågår eller är det en verklig konflikt som om den bli löst genom den här processen verkligen kommer att frigöra församlingen, med alla dess män och kvinnor, att med ny kraft nå ut med evangelium?
Ingen enskild människa har kontroll över Guds församling, som församlingens huvud är det Jesus Kristus som är i kontroll. Vi får lita på att han leder i denna process och själva delta i förbönen för de människor, ledare och delegater, som står i stormens öga.
I grund och botten handlar det om att Adventistsamfundet inte tydligt satt ner foten angående ordination av kvinnor, trots årtionden av diskussioner och studier av frågan. De generalkonferensbeslut som fattats i frågan har inte fattats med utgångspunkt i en teologisk övertygelse om ordinationen grundad på Bibeln, utan snarare i en rädsla för de motsättningar som kan uppstå i en global samfundsgemenskap. (Detta är också skälet till att senaste generalkonferensen tog initiativ till att studera ordinationens teologi.) Generalkonferensbesluten som många uppfattar som negativa till ordination av kvinnor har inte varit formulerade så att de satt de avtryck i Generalkonferensens policy som många förväntat sig. Detta påpekar Gary Patterson, en tidigare ledare inom Generalkonferensen.
Den policy som styr Adventistsamfundets arbete på alla administrativa nivåer har lämnat frågan om kvinnor kan ordineras till pastorer öppen. Den räknar upp 15 kriterier för vem som kan ordineras, utan att klargöra att endast män kan ordineras. Samtidigt säger generalkonferensens policy och församlingshandboken att det är unionen som utifrån dessa kriterier avgör vem som faktiskt ska ordineras. Det är med utgångspunkt i detta "kryphål" som Generalkonferensens praktiska och traditionella hållning till ordination av kvinnor nu utmanas av dessa ovan nämnda unioner och konferenser. De fattar beslut i policyfrågor där generalkonferensens policy ser ut att vara tyst. Även om det finns tydliga signaler om att samfundet globalt inte är redo med tanke på generalkonferensledningens hållning.
I andra, mindre brännande och känsliga frågor, är det inte ovanligt att unioner initierar policyändringar på just det här sättet. Så har t.ex. den svenska unionen tillsammans med andra gjort när det gäller organisationsformen "union av församlingar" i stället för "union av konferenser" (där organisationsnivån mellan församling och union, konferensen, har avskaffats). Under många år var den svenska unionen organiserad som en union av församlingar utan något stöd i generalkonferensens policy. Först vid Generalkonferensen 2010 erkändes och skrevs denna organisationsform in policyn.
Rainer Refsbäck redaktör