Många människor tror att Jesus i linje med den tidens kultur var en måttlig, men ändå konsument av alkoholhaliga viner. Men som jag påpekat i artikeln ”Moderna myter om vin i Bibeln” är detta ofta baserad på bristande eller ensidig information om livsförhållandena där och då. Det grekiska ordet bibos används antingen om druvsaft eller alkoholhaltigt vin både i Bibeln liksom i samtida grekisk litteratur.
Med tanke på de stora mängder druvor man skördade är det troligt att man kokade det mesta till en trögflytande druvsirap, som var det främsta sötningsmedlet. Då minskade man volymen till ungefär en tiondel och med den höga sockerhalten jäser den aldrig ens i värme. Det mesta ”vin” man drack var utspädd och ojäst druvsirap, särskilt bland majoriteten fattiga människor, som varken hade tid eller råd att berusa sig. Det var bland dessa som Jesus främst levde och rörde sig.
Man måste också tänka på Jesus egna varningar, t. ex. i Lukas 21:34: ”Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap…”. Inte ens under korsets enorma smärta och törst tog han emot den bedövning som erbjöds i form av det starkaste vin man hade. Se Matteus 27:34. Med tanke på Jesus unika livsmål som den enda syndfria människan och hans ärliga väsen är det otänkbart att han vid vissa tillfällen skulle frångå sina principer och ta sådana risker som att ”fördunkla sina sinnen” med alkoholhaltigt vin, när det alkoholfria fanns överallt.
En frossare och drinkare
Med den bakgrunden tänkte jag ta fram några texter man använder som stöd för att Jesus var en ”drinkare”. Det citerade ordet finner vi i Lukas 7:33-35 och jag citerar texten i sin helhet: ”Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt’. Människosonen har kommit och han både äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare’. Men alla Vishetens barn har gett Visheten rätt.”
Jesus främsta motståndare var ”fariseerna och de laglärda” (v. 30), och här visar Jesus extrema exempel på det illvilliga förtal som båda Jesus och hans släkting var utsatta för från deras sida. Johannes Döparen levde som nasir, en extrem men känd livsform bland judarna, där man bl.a. inte fick äta druvor. Det som väckte fiendskap bland de religiösa ledarna var att båda två tog emot de utstötta i samhället, som tog emot frälsningen (se v. 29-30). Själva poängen Jesus ger är ju att det illvilliga förtalet är osant med undantag för att de var vänner till (omvända) tullindrivare och syndare. Att då använda förtalet som bevis på motsatsen är verkligen magstarkt!
Vin i skinnsäckar
Ett annat uttalande av Jesus som används är följande: ”Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.” (Markus 2:22). Man menar då att de nya säckarna var tillräckligt elastiska för att tåla jäsningen i dem. Men försök har visat att om man låter druvsaft jäsa i skinnsäckar spricker alla av jäsningsprocessen, gamla som nya! Så vad kan Jesus då mena med detta?
Jag vill påstå att han menar det motsatta! ”Nytt vin”, d.v.s. nyskördad druvsaft, är en av de säkraste formuleringarna för ojäst vin i Bibeln. Om man hällde nyskördad druvsaft i en gammal vinsäck, fanns det risk att det där fanns kvar lite gammal saft som jäst, och den satte då igång jäsningen i den nya. För att druvsaften skulle förbli ojäst var det säkraste att hälla den i nya säckar! Detta stämmer också överens med huvudtemat i avsnittet som handlar om att leva ärligt och konsekvent.
Vatten till vin
Jesus första underverk finner vi beskrivet i Johannes 2:1-11. Man använder då värdens kommentar till brudgummen: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu” (v. 10). Detta tas som argument för att allt vin där var jäst. Men låt mig ge följande synpunkter.
1. Det bröllopsvärden diskuterar är druvsaftens kvalitet och ev. alkoholhalt är oväsentlig i sammanhanget. Vinprovning illustrerar detta. För att dessa experter skall behålla sin bedömningsförmåga spottar de först ut den lilla vinmängd de tagit in – och sedan sköljer de munnen noga med vatten! Det rör sig mera om smaksinnets bedövningsrisk än om ”sinnenas fördunkling”, vilket Jesus varnade för.
2. Uttrycket ”berusade” är också en översättning som milt sagt gränsar till tolkning. Grundbetydelsen av det grekiska ordet är ”druckit mycket”, vilket passar bättre in med det som bröllopsvärden diskuterar.
3. Det är Jesus som befaller att dessa stora krukor skall fyllas med vatten och därigenom ser till att det blir så stora mängder vin, ungefär 600 liter! Med det vi tidigare sett om Jesus egen inställning till berusning, är det då troligt att han valde att förvandla allt detta vatten till alkoholhaltigt vin? Tala om fyllefest i lilla Kana i så fall!
4. Johannes evangelium skrevs efter de andra tre, ett slags kompletterings-evangelium. Forskarna är ganska överens om att de berättelser som aposteln Johannes valde ut har stor symbolisk betydelse. Jesus gjorde ju nattvardsvinet till en symbol för sitt försoningsblod och vinöverflödet här vill tala om att försoningen inte tar slut! Att ha alkoholhaltigt vin var då om möjligt än mer otänkbart för Jesus. Enligt judarna var jäsning en symbol på synd i ceremoniella sammanhang, och jäst vin skulle hällas ut på marken i samband med offer.
Lite vin för din mage
Aposteln Paulus skriver till sin andlige son Timotheos: ”Drick inte längre bara vatten, utan ta dig lite vin för din mage och dina ständiga krämpor” (1 Tim. 5:23). Några menar att det rör sig om alkoholhaltigt vin som skulle ha en slags bakteriehämmande inverkan på magen. Men läkarvetenskapen säger att det skulle behövas en mycket högre alkoholhalt, helst 90%, för att ha en sådan effekt!
Paulus skrev insiktsfullt i ett annat brev: ”Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten…” (Ef. 5:18). Är det då troligt att han ger ett annat råd till sin andlige son? I det försvagade tillstånd som denne tydligen befann sig skulle även relativt små mängder alkohol ha en stark effekt. Det är mer troligt att han talar om alkoholfritt vin, druvsaft, som har dokumenterat stora näringsmässiga fördelar. Timotheos levde tydligen mycket asketiskt, kanske med nasirlöfte enligt judisk tradition, och fick för lite näring till sin kropp.
Sammanfattning
Påståendet att Jesus drack alkoholhaltigt vin, om än med måtta, upplever jag oftast beror på för dålig kunskap om både det bibliska materialet och dåtidens kultur. Det finns också en fara att man vill tolka texter så att de passar in med min egen inställning, något vi alla måste vara på vakt mot.
Men det har också moraliska dimensioner i synen på Jesus. Att denna den enda syndfria människan (enligt både Bibeln och Koranen!) skulle vara så inkonsekvent mellan vad han sade och vad han gjorde, är otänkbart. Med hans förståelse av alkoholens förödande följder och det sociala patos han visade för de ”utslagna” är det ologiskt att han var vårdslös med vinet. Jag vill gå så långt att jag finner det omoraliskt att påstå något sådant om Jesus.
Nils-Erik Lundberg är pensionerad adventistpastor och bor i Vaggeryd tillsammans med hustrun Gunnel.